lillamig wrote:

Vilken pärs du går igenom. Det måste vara väldigt tufft för dig och hela din familj. Har läst hela tråden och förundras över hur stark du är som kämpar på. Bra gjort att du står på dig och struntar i vad andra tycker! Hoppas det vänder snart för dig. Skickar en 'krya på dig'-kram!

Hej!

Ja du jag skulle ljuga om jag inte blivit kantstött både fysiskt och psykiskt de senaste månaderna här. Men jag är glad att jag inte är döende, att jag mår ändå lite bättre, förut orkade jag mig inte ens ur sängen!

Nu orkar jag vara med min familj på ett nästan likvärdigt sätt som innan op, dock kanske inte lika fyskiskt och man får tänka till lite innan man hittar på något. Kan ju inte va med och leka på samma sätt osv. Men det kommer ju inte vara för alltid även om det är jobbigt nu.

Varit väldigt nere, och är det fortfarande vissa stunder.  Har svårt att hitta acceptansen över vad som hänt och varför just jag?

Jag är nere för att det kommer bli fler ingrepp och op än vad jag trodde från början, och för att jag aldrig kommer se ut som jag föreställt mig.

Försöker skita i vad andra säger, har ju varit några incidenter, dock är jag ju inte gjord av sten och blir ledsen osv. Men försöker fokusera på det som är viktigt.

Tusen tack för din omtanke!!

KRAM

Jennaa wrote:

Många varma kramar till dig Mallory. Jag blir så ledsen för din skull. Men du är en riktig kämpe och jag tycker det låter som du fått tillbaka lite kämparglöd!

Ah, vad go du är. Jag hoppas det håller i sig, för jag är trött på ledsamhet, ångest och frustrationen....dock kan jag nog inte komma ifrån det helt tyvärr.

Kram

Nyasmåtuttar wrote:

Jag har läst om din resa i den här tråden men inte riktigt velat skriva något för jag kan inte ens föreställa mig vad du går igenom.

Men som Marina och Jennaa skrev, det låter som du har fått lite mer energi och kämparglöd! Så skönt att läsa/höra.

Håller mina tummar för dig att allt blir bra!

 

Alla är välkommna att skriva ändå :-) Blir glad för varje ord, det ger mig styrka när jag vet att någon tänker på mig litegrann.

Tusen tack!!

thepalma wrote:

Håller alla mina tummar, ber lite till Gud och hoppas att du snart blir klar med detta! 

Tack så jätte mycket! <3

MissGbg wrote:

Hej.

 

Ny här och har precis läst din tråd, vilket helvete du går igenom Har själv inte opererat mig ännu och jag blir ju lite rädd att samma sak ska hända mig. Jag hoppas verkligen du blir bra snart och skickar massa styrkekramar genom skärmen.

 

 

Hejsan, jag vet inte om du skall göra samma typ av operation som jag?

Om så är fallet så det enda jag kan säga är att om du litar på din instinkt och din kropp kommer det inte hända dig.

Jag är helt övertygad om ifall jag inte varit så envis och lyssnat på dom jag trodde visste allt om detta, som sa att det inte var någon fara, ja om jag inte lyssnat på dom utan på min smärta, och ex min mamma, så hade jag åkt in tidigare, fått antibiotika snabbare och alla andra komplikationer efteråt hade kanske inte skett.

Men det är vad jag tror, för att överleva, och för att jag tycker dom inte tog mig på allvar, trots att dom såg, trots skickade bilder, trots ja massa trots....

Så det är ett hett tips!

Tack för ditt stöd!