Då har du kommit till rätt ställe för att kunna ventilera ut alla frågetecken och få nya sätt att se på saker å ting! :D

Innan operation var jag otroligt nervös, rädd för att begå misstag..att detta kanske inte skulle bli så som jag ville....att jag skulle ångra mig....men efteråt, OMG! Jag är så otroligt glad över att jag gjorde det!!!!!! Storm trivs med mig själv, detta är jag!! Kan lätt visa upp mig både här och där, gå i minimini bikini på stranden med en massa blickar...inga problem..gå i badhuset, inga problem......snyggt klädd med klänning och linne, life feels good!

Så för mig är detta nog det bästa jag hittills har genomfört!

När man ska välja klinik/kirurg, gå till 2-3 st, känn efter hur din magkänsla säger åt dig...gå dels till de som gör framför och de som gör bakom och hör vad de rekommenderar dig, finns komplikationer för båda placeringarna, men klart, en del kan man leva med! För det e klart värt det.

Klart, ont gjorde det...men tänker man på slutresultatet...ja......ta en pilla, lägg dig och sov, ät gott och sedan kommer man på bättre tankar igen.

Hur stora man ska göra, kan bara du själv ta reda på, ett försök att luska ut det är genom att testa ristestet och lägg i tills du känner dig nöjd, och ska du göra bakom, ska du lägga i 50 ml till, för det är vad som kommer till å försvinna bakom musklen.

Jag kan ju såklart rekommendera min klinik, Citadell kliniken Cosmo......men kirurg gör endast bakom men det finns en annan Tuve, som kan lägga framför vid problem...han har gjort den på några st här på POF, iofs tror jag inte min kirurg Jörg inte skulle genomföra det.....om man verkligen ville, för min kirurg är väldigt generös med korrigeringar och VILL att kunden ska bli nöjd, och gör allt för detta.....så Jörg Bohn kan jag starkt rekommendera!

Lycka till!

Hej! Här är oxå en tvåbarnsmamma som alltid haft obefintliga bröst förutom när jag ammade. Jag gick på flera konsultationer och fick mycket olika rekommendationer så jag tänkte till själv hur jag ville ha det och operade mig på proforma för en månad sedan.

Det är helt klart värt det, det är sååå roligt att prova kläder nu, för att inte tala om känslan när jag köpte min första bikini - och fyllde ut en 75 C!    Träningen blir ju lidande ett tag när man op:at sig men det får man leva med, det går att ta igen senare.

Jag rekommenderar Proforma och Örjan Gribbe som är mycket skicklig och känd för sina snygga ärr oxå! Lycka till!

Ha ha, bröstförstoringen var ingenting jämfört med en förlossning :-)  Jag hade inte speciellt ont efteråt, mer stel som träningsvärk, svårt att lyfta armarna över huvudet de första dagarna och ett tryck över bröstkorgen. Enda gången det gjorde ont var på morgonen när jag vaknade och skulle resa mig (jag sov halvsittande i soffan) då högg det till som knivar på utsidan av brösten så jag fick stretcha ut armen försiktigt tills det lättade, sedan när man väl kommit upp så var det helt ok. Jag hade laddat med en massa smärtlindring hemma och tog citodon första dagen för jag hade förväntat mig att det skulle göra jätteont. När det sedan inte gjorde ont så slutade jag med citodon, tog sista tabletten på morgonen dag 2. Dag 3 slutade jag med alvedon.

Innan konsultationen är det bra att fundera hur man vill att brösten ska se ut, t.ex. ta med någon bild på fina bröst, så som du själv skulle vilja se ut. Sen ska man tänka på att man kommer aldrig kunna få exakt likadana bröst som någon annan, alla har olika förutsättningar, man får sina egna bröst, men större. Man bör fundera på ungefär hur stora man vill ha, formen: runda eller anatomiska, framför eller bakom muskeln, snitt i bröstveck eller armhåla... En sportbh är bra att ha med som man kan prova olika storlekar i.

Det är bra att gå på flera konsultationer så att man kan få olika synvinklar och känna efter vem man trivs bäst med.

Hmmm, spring tjejmilen innan op isåfall.... Det tar tid innan man får träna hårt/springa igen. :-)

Jo, smärta är ju individuellt och kanske beror det lite på hur kirurgen gör jobbet oxå, inte vet jag... Snitt i armhålan tror jag gör mer ont eftersom det inte är lika lätt som att gå in i bröstvecket. Man måste öppna upp en längre väg och får jobba mer i blindo. Klart att du klarar av det!

Jag var helt klart mest orolig för narkosen. Var livrädd att aldrig vakna mer, hade aldrig blivit sövd innan... Man får tänka på att gamla och svårt sjuka människor opereras dagligen, betydligt mer komplicerade operationer än en bröstförstoring, och det går bra. Om de klarar det så klarar vi det som är unga och friska. Sen sägs det att det är farligare att sätta sig i bilen och åka till kliniken än att bli sövd. Man är aldrig så övervakad som under en operation. Jag var ändå livrädd, men gjorde det ändå, och nu efteråt är jag glad över det, kommer inte alls vara lika orolig nästa gång (om det blir fler gånger).

Narkosläkaren kom in och gav mig fem tabletter (3 alvedon, 1 arcoxia mot svullnad och inflammation, och 1 postafen mot illamående). Jag reagerade över att jag inte fick något lugnande som jag hört att många andra här fått precis innan, men jag frågade inte varför, olika rutiner på olika kliniker tänkte jag bara... Sedan gick vi direkt in i operationssalen, jag fick en op-mössa och fick lägga mig på op-bordet. Fick en nål i armen, sen sa hon att jag kommer känna en metallisk smak i munnen. Jag tittade i taket och kände efter, i nästa sekund stod en sköterska bredvid mig och sa att jag kunde vakna och att operationen var klar. Jag hann aldrig fatta att jag sövdes, inte kände jag nån konsig smak heller. Jag var mest förvånad över att det redan var klart, sedan bad jag om mer smärtlindring då det tryckte så obehagligt över bröstet.

Jag har heller aldrig haft någon sportbh, det funkar lika bra med ett tajt linne eller tajt top. De flesta kliniker har redan sånt så man kan prova, men inte alla.

Smart planering, ingen som kommer reagera på att du op:at dig efter att du kommer tillbaks efter mammaledighet :-)