Igår opererade jag näsan. Eller RR på Lidingökliniken opererade min näsa, rättare sagt.
.
Jag hade sett till att inte äta på 4 timmar innan min tid på LK, eftersom jag skulle opas i lokalbedövning, med lugnande. Väl där fick jag vänta ytterligare två och en halv timme på att operationen skulle börja, delvis pga förseningar. Jag fick byta om till op-kläder och fick dropp, vilket var ganska skönt eftersom det hjälpte till att hålla energin uppe. Man får vänta på sin op inne på små patientrum, såg jag låg på en sjukhussäng i ett sånt, slumrade och tittade på tv ända fram tills det var dags. Då kom nervositeten jag tryckt undan, och jag skakade verkligen när jag la mig på operationsbordet. En sjuksköterska gav mig lugnande via droppet, jag slutade skaka, sa att det såg ut som att taket rullade runt som ett rullband, och sedan var jag borta.
.
Jag sov genom den största delen av min op, och fick därför inte samma surrealistiska minnen och häftiga känsla som många andra berättat om. Det enda jag minns är att jag piggnade till lite på slutet, de klämde på näsan och det gjorde ont, fast mer på ett irriterande än smärtsamt sätt. Sköterskan sa till RR att näsan var fin. När allt var över hjälpte någon mig till en sjukhussäng, frågade om jag hade ont och gav mig en voltaren.
.
Efter operationen ömsom sov jag, försökte äta och spydde. Lyckades verkligen inte hålla kvar någonting, varken tabletter, yoghurt eller vatten. Om jag gick upp och försökte gå kände jag mig illamående och svimmfärdig, men lyckades ändå gå på toaletten en gång, och ta en tur för att spegla mig. Efter drygt två timmar kände jag mig stadig på fötterna, och även om jag fortfarande inte kunde behålla någon mat så mådde jag ganska bra, så vi fick tillåtelse att åka hem. Tog med massa spypåsar och kräktes endel i bilen, men efter lite mer sömn kunde jag behålla enstaka vattenklunkar, mer än så vågade jag inte tänja gränserna.
.
Jag var mörkblå under ögonen, men inte särskilt svullen. Gipset över näsryggen och kompressen under näsan fick mig att se ut som en liten hasselmus. Hela dagen kändes väldigt overklig, först overkligt att vara på väg att göra det, och sedan overkligt att ha det gjort. Har fortfarande inte helt förstått att det är en ny näsa som väntar under gipset, och längtar verkligen till gipsborttagningen, som vi kom överens om ska ske nästa torsdag.

Tusen tack båda två! Jag var också ganska nervös innan. Nu när det är gjort känns det mest overkligt, förutom den konstant rinnande näsan. :)