Bröstförstoring mar 2013 - Akademikliniken - Stockholm Paolo Montemurro - Jobo

Då var det äntligen dags... efter flera år av funderingar så hade jag äntligen kommit fram till JA - jag vill göra något år mina bröst som varit helt oki innan barnen och som fungerat ypperligt för barnen men som efter matbehållare för kidsen varit lite av en hung up för mig. Jag har inte velat bada, basta, duscha och sova avklädd med andra osv. Jag har även hunnit förlika mig med att JA - jag tänker lägga de här pengarna på mig själv även om vi i familjen skulle kunna göra mycket annat kul för dem.

 

Jag hade tid på Akademikliniken klockan 10. Konstigt nog så sov jag bra natten innan och på tåget upp till Stockholm var jag förvånansvärt lugn. När jag kom dit fick jag ett eget rum, liknade lite ett hotellrum med TV och allt. Jag fick byta om till sjukhussärk och tofflor. Efter en liten stund kom narkosläkaren in och berättade lugnt och sakligt om upplägget. Jag har tidigare haft lite negativa erfarenheter av narkos då jag slutat att andats men läkaren försäkrade mig om att han skulle ha 100% koll och att de skulle intubera mig direkt jag knoppade in. Sen kom en sköterska in och provade ut en sporttopp av märket Casall men knäppning i ryggen åt mig. Efter det låg jag och kikade lite på TV och rätt som det var knackade Paolo på dörren. Vi gick i väg till ett annat rum där jag fick klä av mig (jag var glad att jag lämnat Bridget Jones-trosorna hemma). Han fotograferade mig i alla möjliga vinklar och frågade sen vilken storlek jag slutligen beslutat mig för. Innan hade jag valt mellan mx 370 och mx 410 men jag hade bestämt mig för den större storleken vilket jag redan mailat honom om men han ville bara höra efter att jag var säker. Sen ritade han vad det såg ut som en hel karta på mig. Berättade en gång till om själva ingreppet som var anakrlyft och förstoring. Sen sa han att jag skulle få vila ungefär en timme innan det var dags.

 

Tillbaka på rummet kom narkosläkaren in igen och försedde mig med medel mot illamående, värktablett och lite "lull lull". Sen var det dags. Jag fick följa med narkossköterskan Jocke in i operationssalen och han satte en skorsten på mig. Han berättade igen om vad som skulle hända och skojade rätt friskt. Sen sa han att nu får du en rejäl dos morfin innan vi söver dig. Du kan känna att du försvinner lite men jag finns här hela tiden. Plötsligt snurrade det till och jag blev varmt och "skön" i kroppen. Jag såg att Paolo kom in och log åt mig, jag tänkte att Jocke nog har varit utomlands för att han var så brun.

 

Plötsligt slog jag upp ögonen på uppvaket - klarvaken direkt :-) Pigg och med en utbuktning under sjukhusskjortan- jag hade fått boobs! Jag pratade lite med mannen som jobbade på uppvaket (irriterade mig på grannen bakom skynket som hann säga 350 gånger att han kom från Barcelona - jag antar att han yrade) och jag fick en varmblås under täcket eftersom jag frossade.

 

Efter en stund fick jag åka upp på mitt rum igen. Jag mådde otroligt bra. Låg och kikade lite på tv. Tänkte att operationen måste ha gått snabbt. Jag fick lite äppeljuice att smutta på och så kom Paolo in med orden: "Heeej, hur mår du?" Jag svarade bra och då vräker karln ur sig... Det blev inte rikrigt som vi hade bestämt. Jag satte i halsen och hann tänka 100 tankar som att jag slutat andats och att de bara fått sy ihop mig i all hast etc. Sen sa han:

 

- Jag gjorde inget lyft för de behövdes inte med de större implantaten. Det var liiiite lös hud vid bröstvårtan men jag tror att den drar ihop sig alternativt inte stör dig och om den skulle göra det så kan vi göra en mindre vårtgårdsplastik efter sommaren när vi ser slutresultatet av förstoringen. Jag resonerade som så att om du var min syster så hade jag aldrig tyckt att det var värt det som det större ingreppet ett ankarlyft innebär, ärren och kostnaden för den eventuella lilla förbättring i slutresultat som det hade inneburit. Så nu får du ju tillbaka en rejäl summa pengar också". Jag blev såååå glad - just ankarärren har ju varit det som jag nästan nojjat mest för. Han berättade även att jag inte hade varit helt 100 under narkosen så om jag ville stanna över natten så fick jag det. Jag sa ja till det direkt.

 

Hela kvällen blev jag bortskämd med gotte, god mat, choklad, cola, kaffe. Jag fick kolla in mina boobs som sitter högt och är så där allmänt kantiga och rätt fula utan sporttoppen :-P Personalen på vårdavdelningen var URGULLIGA och ena tjejen berättade lite fnissande om att jag sagt till narkossköterskan Jocke innan jag somnade att han hade så fin olivfärgad hud som såg len ut :-O, vad är det för fel på mig?! Ha ha ha. Jag har sovit riktigt gott inatt och nu sitter jag hemma i soffan och tittar på mannen som snarkar höööögt i den andra - tror någon varit lite spänd... Själv är jag mest speedad och glad :-D

 

Kan såååå rekommendera både Paolo och Akademikliniken!