Jag är inne på dag 2 och min smärta är inge rolig. Vill bara plocka av mig brösten, ibland vill ja bara grina, hade ingen aning om vad jag gett mig in på.
Mitt tålamod tryter också för att mina bröst är extremt fula nu i början. Svullet och strutigt.
Har gjort ett nytt bröstveck så bär en bh med bygel som trycker på snittet vilket gör extremt ont. Även ett bröstband som ska trycka ner implantaten, hade nog känts bättre med smärtan om man fick se resultat direkt men tyvärr så får man ju inte alltid fina bröst direkt. Mycket blandade känslor, förtvivlan och känsla över att allt kommer bli bra till slut.

Nu vill jag inte skrämma dig, jag valde stora implantat bakom muskeln, hade väldigt små bröst innan, samt att jag bär den här bh-n och bröstbandet som gör allt 10 ggr värre.

Men man måste nog veta vad man ger sig in på, smärtan är enligt mig chockerande. Så allt år super individuellt.

Men hoppas på att du kan få mildare smärta än mig, skulle verkligen inte önska någon detta :/

Jag kan säga att jag hade EXTREMT ont de första dagarna. Kunde inte kliva ur sängen, behövde hjälp av mannen med att tvätta mig osv. Kan knappt beskriva smärtan. Var helt handikappad med andra ord de första dagarna. Tvingade ut mig själv på en liten promenad typ dag 4 trots smärtan och det gick väl bra. Dock var denna hemska smärta ändå värt det! :)

Hade förberett mig lite på hur ont det skulle göra men inte alls hur psykiskt påfrestande det skulle vara! Alltid varit väldigt aktiv med många powerwalks och träning 4 dagar i veckan till att inte ens kunna duscha själv. Är såklart jättenöjd redan nu (dag 5) med resultatet men operationen och tiden efteråt har varit hemsk. Då har jag inte haft så ont (slutade helt med smärtstillande dag 2) utan känt mig fångad i min egen kropp. Behlver Hjälp med allt, magen är svullen, dåligt med sömn och ryggsmärtor pga kan inte gå normalt ;)

Kan tänka mig att alla upplever tiden efteråt väldigt olika men för min egen den är alltså smärtan det jag tyckt varit minst jobbigt. Ursäkta att jag låter lite negativ men önskar själv att jag vetat och kunnat förbereda mig lite mer på tiden efteråt. :)

Usch, blir nojjig av att höra den smärta ni gått igenom. :(
Jag har ingen sambo, utan tanken är att jag ska klara mig själv bär jag kommer hem efter övernattningen.

Yey wrote:

Usch, blir nojjig av att höra den smärta ni gått igenom. :(
Jag har ingen sambo, utan tanken är att jag ska klara mig själv bär jag kommer hem efter övernattningen.

Då kan jag försöka lugna dig med att illa alla får den där extrema smärtan, för mig var det en walk in the park! Var stel och kändes som träningsvärk första dagarna men inte alls ont i själva brösten, enda smärtan va typ i ärren. Käkade 2 morfintabletter första dagen och trappade ner på alvedon redan dag 3. Jag bodde hemma hos mina föräldrar den första veckan men hade utan problem kunnat klara mig själv!

Förbered mycket matlådor/färdigmat i frysen, ställ ner tallrikar och glas på bänken så du inte behöver sträcka dig och ladda upp med film, serier, böcker och massa kuddar i soffan! Du kommer klara det galant :)

Tack snälla söta du!
Förberedelse verkar vara a och o.
Så är det bara att hålla tummarna;)
Tack<3

Jag hade mest ont i nacken konstigt nog. Smärtan i brösten var för mej måttlig. Dock är ju sånt individuellt.

Det finns bra smärtstillande så det är hanterbart, tack o lov.

Jag hade mest ont i nacken konstigt nog. Smärtan i brösten var för mej måttlig. Dock är ju sånt individuellt.

Har barnen deltid, de kommer tredje dagen. Fixar jag det tror ni?