Bröstförstoring

Vanligtvis menar man bröstförstoring med implantat när man pratar om bröstförstoring. Det beskrivs nedan (på de sätt som är normalt förekommande i Sverige. Det kan finnas nya tekniker under "utprövning", men de tas tillsvidare inte upp här).

Det blir dock allt vanligare i takt med att tekniken förbättras att man förstorar brösten med kroppseget fett som först sugits ut från kroppen; denna metod finns beskriven i en egen flik. Dock kan man inte få lika markanta storleksökningar eller samma omformande effekt som med implantat.

Det finns fortfarande implantat som fyllts med koksaltlösning (dvs det är saltvatten i dem), men de implantat som finns på marknaden är till övervägande delen silikon. Det äldre flytande silikonet är idag ersatt av en fast gel, och alla förekommande silikonimplantat är alltså s k geléhallon. Det finns en sida på POF där man kan läsa mer om just implantat och olika tillverkare.

I korthet finns implantat i olika utföranden; de finns i runda och anatomiska (droppformade) modeller med olika mått, med slät alt texturerad (ruggad) yta och med olika cohesivitet (fasthetsgrad) och beroende på ens egen kroppstyp och bröstens utseende, samt önskat resultat kan man välja olika implantat. Detta diskuteras med kirurgen vid konsultation och det är bra om man har med sig bilder på bröst man gillar/inte gillar, så blir det lättare för kirurgen att råda en efter ens egna önskemål.

Implantaten kan också placeras på olika sätt:

• Framför bröstmuskeln men bakom mjölkkörteln och fettvävnaden (sk subglandulär placering)
• Delvis bakom bröstmuskeln, där muskeln är stora bröstmuskeln, dvs pectoralis major  (submuskulär placering). Detta är den placering som oftast kallas "bakom muskeln", eftersom helt bakom är synnerligen ovanligt.
  OBS att man måste snitta upp muskeln för att kunna få in ett implantat bakom - detta sys inte igen utan lämnas öppet, vilket försämras maxstyrkan i bröstmuskeln. Det är inget du känner av till vardags, men om du tränar hårt, bör du överväga att placera dem annorlunda.
• Framför muskeln men bakom muskelhinnan (subfascial placering).

Framför-förespråkarna hävdar att det är det mest naturliga, att muskeln behålls intakt och att bröstens rörelser blir mer följsamma, samt att ett flertal komplikationer som är mest frekventa vid bakomplacering undviks, och att det är lättare att flytta bak om man får problem med framförplacering än att flytta fram när man redan har skurit i muskeln för att placera implantaten bakom den. (Länk till POF:s sida om komplikationer vid bröstförstoring)

Bakom-förespråkarna hävdar att detta ger bäst täckning av implantaten, att man undviker s k rippling åtminstone upptill, och att detta ger det i längden mest hållbara resultatet.

POF undviker att ta ställning, då det inte finns en standardmodell som ger bäst resultat på alla, och uppmanar istället alla att ta reda på så mycket som möjligt, väga för- och nackdelar mot varandra samt mot de egna prioriteringarna när det gäller vilka komplikationer/bieffekter man kan tänka sig att acceptera och inte.

Ärren kan placeras på tre olika ställen

• I armhålan (axilliärt) - dock normalt inte vid framförplacering
• I bröstvecket (inframammärt) - vanligt vid både framför och bakomplacering.
• Längs underkanten på vårtgården (periareolärt) - om man samtidigt ska göra ett minlyft/donutlyft behöver man inte dessutom göra snitt under bröstet utan implantaten kan läggas in genom samma snitt. Det kan dock finnas fler skäl att välja detta snitt som brukar bli ganska diskret, men risken för känselnedsättning är större.

Olika kliniker har lite olika tekniker, men de är vanligen variationer på ovanstående. Alla kliniker är heller inte öppna för framförplacering.

Man kan få olika rekommendationer gällande BH efter operationen, men en vanlig rekommendation är sport-BH dygnet runt i 1-2 månader, sen dagtid i ytterligare lika länge, och ingen bygel-BH på upp till ett halvår, då den kan ge permanenta avtryck där skadad vävnad läker och i värsta fall påverka bröstets form negativt.
Individuella omständigheter och läkarens bedömning kan göra att de rekommendationer du får skiljer sig från detta. T ex har Citadellklinikerna en egen metod där de utnyttjar bygelns förmåga att "löda fast" sin form, och där får man ha en bygel-BH utan tyg eller med uppklippt tyg dygnet runt.

Viktigt är också att man tejpar ärren med sårtejp i minst ett par månader, gärna ett halvår, för att de ska bli så tunna och fina som möjligt.

Hur ont gör det?

Generellt kan man säga att bakomplacering är smärtsammast, och många har riktigt rejält ont den första veckan, svårt att sätta sig ur sängen utan hjälp, svårt att använda armarna och svårt att t o m gå raka. Väljer man bakomplacering bör man vara medveten om att det gör ont och inte räkna med att vara på jobbet efter några dagar. Vissa klarar ett kontorsarbete efter någon vecka, men arbeten med lyft är svårare, och man får ibland vara hemma i tre veckor.

Framförplacering upplevs som mindre smärtsamt, och där är det sällan några problem att vara på kontorsjobbet efter någon vecka.

Men man får recept på smärtstillande från kliniken.