Bukplastik+ fettsugning lår samtidigt?

Det är även många kirurger som inte vill opa bröst och mage samtidigt heller beroende på hur stora operationerna är.

Jag fick inte opa båda samtidigt då det var så stora op och kroppen behövde läka ut en sak i taget, dvs det är väldigt stor påfrestning för kroppen att läka bara 1 op och riskerna för komplikationer ökar markant om man gör 2 ingrepp samtidigt!

Kan tänka mig att det är samma sak även om det är lår istället för bröst.

Men som sagt det brukar bero på hur utgångsläget ser ut. Men att dom hellst inte gör samtidigt betyder ju att dom kan göra båda om du verkligen vill det, men att du då samtidigt måste vara beredd på att läkningen kan ta längre tid och att komplikationsrisken ökar.

Vad jag har förstått så vill dom ju inte hålla patienten nedsövd för länge heller.

Lycka till med konsultationen!

Det är som Ellionore skriver komplikationsrisken som får kirurger att tveka till att göra flera op samtidigt. Just när det gäller buk och lår så innebär både operationer fettsugning till skillnad från om man gör mage och bröst samtidigt. Det finns gränser för hur mycket man kan ta utan att det påverkar kroppen för mycket. Ju mer fett som tas dessto större risk för obalans i kroppen.

Hur en kirurg ställer sig till det beror nog på ditt utgångsläge och hur mycket du behöver ta. Jag gjorde en cirkumferent bukplastik vilket innebär hela vägen runt mage o rygg. Det är en op som inte alla kirurger gör utan många vill att man gör det i 2 omgånger. Det jag kan säga är att efterförloppet kan vara lite tuffare, men jag tyckte att det var värt att göra allt på en gång.

Jag ville fettsuga insidan av låren samtidigt som min bukplastik men min kirurg ville inte göra det. Det blir oftast inte bra sa hon. Gör buk först så kan vi ta låren sen menade hon. Jag frågade inte vidare varför utan litade bara på henne :-)

Tack för era svar! Det är nog så att det räcker med ett ingrepp i taget kanske. Gör man en bukplastik kanske man behöver vara pigg i benen för att t ex orka ta sig upp från ryggläge kan jag tro. Och jag vill varken ha längre läkningstid eller ökad komplikationsrisk:/ Nu när det börjar närma sig kanske jag fegar ur och tar ENBART låren:)) Eller inget alls..... Jag är rädd!!!

Det är helt naturligt att vara rädd.

Men eftersom du tvekar så, så tycker jag att du kanske borde sätta dig ner, kanske med man/sambo eller annan go vän och diskutera om du verkligen vill göra detta, varför du vill och fördelarna/nackdelarna med att genomgå ett såpass stort ingrepp som kostar mycket pengar! Och vad det egentligen är du vill göra!

Jag kan säga att jag tycker att det har varit värt varenda krona, smärtan och allt annat runt op, men att jag helt plötsligt blev mer missnöjd med andra delar av kroppen efter op då magen blev så smal och slimad. Låren kändes som två tjocka korvar, vilket till stor del berodde på vätska som jag samlade på mig, och inte att tala om brösten, jag har alltid haft stora bröst, men efter op så kändes dom enorma, tom min bästa väninnas man sa att han höll med om att brösten såg ut som om dom blivit gigantiska.

Men nu när det mesta har återhämtat sig ordentligt och jag har kommit igång med träningen nästan som innan op (kör 6 pass i veckan nu, 8 pass i veckan innan op) så känns allt hur bra som hellst, självförtroendet svävar långt över huvudet på mig och jag känner mig oövervinnerlig!

Har mycket kvar att jobba med, men är ändå drottning över min kropp och nu hänger resten bara på mig för att jag ska få den perfekta kroppen! (hudöverskott kan man ju inte göra så mycket åt utan att skära bort det) Tjocka lår kan man fixa med träning!

Stort lycka till iaf! Det är ett stort beslut att fatta och många frågetecken som måste rätas ut innan man ska ta det stora steget!

Jag förstår din rädsla. Jag tror att alla känner så mer eller mindre. Jag var fullkomligt livrädd, men var helt 100 på att jag ville bli av med hänget.

Om du skall välja en op så skulle jag ta magen. Det gör otroligt mycket för hur man ser ut. I alla fall på mig. Fast du skall naturligtvis ta det som är viktigast för dig!

Lycka till, det kommer att gå strålande!

Jag har funderat på det här i nästan 10 år! Har pratat mycket med min man, som inte alls kan förstå varför jag vill göra detta.... Berättade även för mina närmaste tjejkompisar och fick även då reaktioner typ "Måste alla fixa till sig? Och vad KOSTAR det då?" - Ingen positiv respons direkt kan jag säga. När jag var på en snabb konsultation (av vissa anledningar), frågade sköterskan mig om jag hade gått ner det jag ville. "Du är ju lite rundlagd, men det är fint!" sa hon. För mig är rundlagd = tjock. Jag är 165 cm. lång och väger 70 kg, har en del muskler och är ganska rak i kroppsformen. Kanske skulle jag behöva gå ner mer men samtidigt orkar jag inte strida mer med min kropp!! Har börjat acceptera mig själv som icke SMAL, men mer NORMAL kanske?? Vad händer om jag går ner mer efteråt?

Lyssna inte på vad andra säger! Du skall känna efter vad du vill. Jag fick samma reaktioner från vänner och även min man. Han förstod inte alls, men han är otroligt nöjd nu. Det var nog när han fick se före och efter bilderna som han verkligen förstod. Även om han älskade mig för den jag var så gillar han min nya midja. Han har också glädje av operationen ;-).

Och kompisarna skall du verkligen inte bry dig om. De är antingen avundsjuka eller inte har några problem själva. Och sen finns det vissa som helt enkelt är anti plastikoperationer. Det är nåt man får leva med tyvärr. Jag har fått negativa reaktioner till både mina operationer, men jag mår själv så otroligt mycket bättre nu! Jag har inte känt mig så fin på länge. Inget jag hade kunnat känna utan att operera mig.

Jaghar ett halvdåligt självförtroende, men har valt att öppet stå för mina val gällande operationerna. Och faktum är att de flesta jag känner har släppt det hela. Antingen är de numera glada för mig eller tysta.

Det som kan hända om du fortsätter ner i vikt efter din op är att huden kan börja hänga igen. Så det bästa är att ha sin målvikt när man opereras.

ellionore; Du låter så positiv! Härligt! När har du kunnat börja träna på allvar igen? Magträning? Läste någonstans om någon som skrev att man kanske helst aldrig mer bör köra tuff magträning efter en bukplastik, det kan väl inte stämma hoppas jag. Grattis till din fina mage!

MissM; tack för dina synpunkter! Det känns som om du har varit ungefär i samma sits som mig, med en man som inte riktigt förstod. Kan bara hoppas på att min man också ändrar sig när han ser resultatet och skillnaden:) Har du hållit vikten efter op, varken gått ner eller upp? Hur går det med träning för dig och hur lång tid tog det innan du kände att du kunde fungera någorlunda som "normalt" igen? Många frågor har jag, tack för att du/ni berättar!

Jag tror nog att din man kommer att förstå. Det är svårare för dem eftersom de aldrig varit i samma sits. Sen tror jag att en del av motståndet kommer ur kärlek. Man utsätter sig trots allt för en risk. Så är min man i alla fall :-).

Den första tiden var vikten inget problem eftersom jag inte hade nån större matlust. Sen harjag varit noga med min vikt. Jag har tendens till dåliga matvanor så visst har jag kunnat lägga på mig, men jag har satt en gräns på 2 kg. Mer än så tillåter jag mig inte att gå upp utan jag tar tag i det då. Jag tror att det är viktigt för mig att ha en sån gräns. Jag vill verkligen aldrig mera vara överviktig! Och 2 kg är någorlunda snabbt åtgärdat ;-).

För mig tog det lite längre tid att känna mig normal, men jag är också snittad hela vägen runt eftersom jag opererade både mage och rygg samtidigt. Inget för den som vill studsa ur sängen direkt efteråt ;-). Sen fick jag en rejäl infektion efter 6½ vecka och en till 4 veckor efter det :-(. Jag hade precis börjat känna mig nästan normal innan första infektion kom. Efter 3 månader kände jag mig väldigt normal och då kunde jag träna som vanligt. Det enda som känna annorlunda är att jag faktiskt kan känna magmusklerna spänna sig ;-).

Det jag kan säga är att hur mycket besvär det än har varit så är det helt klart värt det!!! Jag känner mig så fin i kroppen nu trots att jag har andra "defekter". Jag trodde aldrig att det skulle bli en sån stor skillnad, men det är det!!

Jag är positiv ;)

Jag började träna lite lätt efter 2 månader, då hade jag haft en infektion och avslutat en penicillin kur någon vecka innan, sen har jag ökat på träningen hela tiden, men verkligen lyssnat på kroppen och direkt avslutat om något gjort ont.

Ett visst obehag var det ju i magen när jag började men det har gått över nu, har varit på några core pass, men sist fick jag avbryta för att jag fick smärta i ärret, så nu skippar jag core och kör extra pump pass istället.

Jag lider verkligen med dig som inte har förståelse från dina närmaste, för mig var det aldrig ett problem, min man har stöttat mig hela tiden eftersom han vet vad jag led av min mage, han jobbade över så mycket han bara kunde månaderna innan op för att kunna betala den åt mig, men han har ju samtidigt varit väldigt orolig och läst på en massa och tittat på massor av bilder, han viste ju självklart att jag utsatte mig för en risk och han var livrädd att något skulle gå fel.

Men idag är vi båda super nöjda med att jag gjorde op eftersom hela livet känns så mycket lättare när man är nöjd med sig själv och framförallt stolt över sig själv! Min man tycker väl att det bästa av allt är att jag gärna visar upp min nakna kropp för honom och tycker om när han tar på den så sexlivet har ju satt fart lite extra. ;P Innan ville jag helst att lampan var släkt och kände ett väldigt obehag om han stök mig över magen.

Jag kan inte se några negativa effekter av min op!

MissM; Jag tror ju såklart också att en del av motståndet beror på att han är rädd om mig och inte vill att något ska gå fel. (Men så vet han också hur jag ärnär jag är missnöjd- det orkar han inte heller lyssna på så länge;))

Var du inställd själv på att du ville göra något åt ryggen också eller var det ett förslag från kirurgen? Själv skulle jag ju vilja bli av med lite av "bh-valken", hoppas att det går att åtgärda utan alltför mycket häng som resultat. Kan inte se några av dina bilder än men är nyfiken!

ellionore; Du skrev att du kände obehag när din man tog på din mage innan, hur är det nu med känselbortfall osv? Inget du lider av?

Ryggen hade jag inte tänkt på själv utan det var min kirurg som föreslog det. Jag var lite skeptiskt i början, men insåg efter mycket velande att han hade rätt. Det blir snyggare i sidan, midjan blir lättare att få snyggt och rumpan/låren får sig ett litet lyft :-). Jag behövde det. Och med facit i handen är jag glad att jag lyssnade på honom! Han hade gjort en vanlig bukplastik och ville absolut att jag inte skulle göra mera än jag ville själv. Men jag tänkte noga igenom allt och beslutade mig för att skulle jag lägga mig under kniven kunde jag lika gärna göra så att jag fick bästa tänkbar resultat och det tycker jag att jag fick :-). Snar är du silvermedlem och kan se mina bilder. Jag skall ta nya nästa vecka tror jag. Jag jobbar extremt mycket denna vecka och hinner inte.

Jag förstår hur Ellionore känner sig med sin man. Så var det för mig också innan. Det var det jag menade när jag skrev "Han har också glädje av operationen ;-)". Nu vet jag inte hur Ellionore har det med känsel bortfall, men jag är också nyfiken på om hon har det. Jag har en del framförallt på höfterna och ovanför ärret fram. Lite trist, men jag lever på hoppet att det blir bättre. Jag ser hellre att min man tar på mig trots nedsatt känsel än förut när man inte ville att han skulle ta på en alls där.

Nu känns det helt ok när han tar på magen, jag har lite känselbortfall mellan naveln och snittet, vilket är ganska vanligt då nervrådarna är avskurna så nära varandra, känns lite som om magen sover just där, men inget som jag lider av. Jag tycker att det blir lite bättre hela tiden.

Jag hade oxå som önskemål att bli av med lite runt bh valken, men min kirurg avrådde mig och sa att jag kunde träna bort det, han tyckte det var onödigt för mig att betala 10.000 extra för något jag kan åtgärda själv, och jag tror nog han hade rätt, bh valken börjar bli betydligt mindre efter bara ett par månaders träning efter op.

Jag ser fram emot att se dina nya bilder MissM, alltid kul att följa andras utveckling oxå. Jag ska försöka få fram en efterbild så ni kan få se hur jag såg ut innan, svårt att se skillnaden annars ;)

Just det här med känselbortfall tycker jag verkar obehagligt, även om jag redan nu har nedsatt känsel kring snittärret. Man får väga för- och nackdelar mot varandra. Huvudsaken är att den känslan inte "tar över" så att det är det enda man stör sig på efteråt.

När det gäller BH-valken är jag faktiskt beredd att betala lite extra för det känns som om jag aldrig kommer att bli av med den/dom...