Jag tror nog att din man kommer att förstå. Det är svårare för dem eftersom de aldrig varit i samma sits. Sen tror jag att en del av motståndet kommer ur kärlek. Man utsätter sig trots allt för en risk. Så är min man i alla fall :-).

Den första tiden var vikten inget problem eftersom jag inte hade nån större matlust. Sen har jag varit noga med min vikt. Jag har tendens till dåliga matvanor så visst har jag kunnat lägga på mig, men jag har satt en gräns på 2 kg. Mer än så tillåter jag mig inte att gå upp utan jag tar tag i det då. Jag tror att det är viktigt för mig att ha en sån gräns. Jag vill verkligen aldrig mera vara överviktig! Och 2 kg är någorlunda snabbt åtgärdat ;-).

För mig tog det lite längre tid att känna mig normal, men jag är också snittad hela vägen runt eftersom jag opererade både mage och rygg samtidigt. Inget för den som vill studsa ur sängen direkt efteråt ;-). Sen fick jag en rejäl infektion efter 6½ vecka och en till 4 veckor efter det :-(.  Jag hade precis börjat känna mig nästan normal innan första infektion kom. Efter 3 månader kände jag mig väldigt normal och då kunde jag träna som vanligt. Det enda som känna annorlunda är att jag faktiskt kan känna magmusklerna spänna sig ;-).

Det jag kan säga är att hur mycket besvär det än har varit så är det helt klart värt det!!! Jag känner mig så fin i kroppen nu trots att jag har andra "defekter". Jag trodde aldrig att det skulle bli en sån stor skillnad, men det är det!!

Jag är positiv ;)

Jag började träna lite lätt efter 2 månader, då hade jag haft en infektion och avslutat en penicillin kur någon vecka innan, sen har jag ökat på träningen hela tiden, men verkligen lyssnat på kroppen och direkt avslutat om något gjort ont.

Ett visst obehag var det ju i magen när jag började men det har gått över nu, har varit på några core pass, men sist fick jag avbryta för att jag fick smärta i ärret, så nu skippar jag core och kör extra pump pass istället.

Jag lider verkligen med dig som inte har förståelse från dina närmaste, för mig var det aldrig ett problem, min man har stöttat mig hela tiden eftersom han vet vad jag led av min mage, han jobbade över så mycket han bara kunde månaderna innan op för att kunna betala den åt mig, men han har ju samtidigt varit väldigt orolig och läst på en massa och tittat på massor av bilder, han viste ju självklart att jag utsatte mig för en risk och han var livrädd att något skulle gå fel.

Men idag är vi båda super nöjda med att jag gjorde op eftersom hela livet känns så mycket lättare när man är nöjd med sig själv och framförallt stolt över sig själv! Min man tycker väl att det bästa av allt är att jag gärna visar upp min nakna kropp för honom och tycker om när han tar på den så sexlivet har ju satt fart lite extra. ;P Innan ville jag helst att lampan var släkt och kände ett väldigt obehag om han stök mig över magen.

Jag kan inte se några negativa effekter av min op!

Ryggen hade jag inte tänkt på själv utan det var min kirurg som föreslog det. Jag var lite skeptiskt i början, men insåg efter mycket velande att han hade rätt. Det blir snyggare i sidan, midjan blir lättare att få snyggt och rumpan/låren får sig ett litet lyft :-).  Jag behövde det. Och med facit i handen är jag glad att jag lyssnade på honom! Han hade gjort en vanlig bukplastik och ville absolut att jag inte skulle göra mera än jag ville själv. Men jag tänkte noga igenom allt och beslutade mig för att skulle jag lägga mig under kniven kunde jag lika gärna göra så att jag fick bästa tänkbar resultat och det tycker jag att jag fick :-). Snar är du silvermedlem och kan se mina bilder. Jag skall ta nya nästa vecka tror jag. Jag jobbar extremt mycket denna vecka och hinner inte.

Jag förstår hur Ellionore känner sig med sin man. Så var det för mig också innan. Det var det jag menade när jag skrev "Han har också glädje av operationen ;-)".  Nu vet jag inte hur Ellionore har det med känsel bortfall, men jag är också nyfiken på om hon har det. Jag har en del framförallt på höfterna och ovanför ärret fram. Lite trist, men jag lever på hoppet att det blir bättre. Jag ser hellre att min man tar på mig trots nedsatt känsel än förut när man inte ville att han skulle ta på en alls där.

Nu känns det helt ok när han tar på magen, jag har lite känselbortfall mellan naveln och snittet, vilket är ganska vanligt då nervrådarna är avskurna så nära varandra, känns lite som om magen sover just där, men inget som jag lider av. Jag tycker att det blir lite bättre hela tiden. 

Jag hade oxå som önskemål att bli av med lite runt bh valken, men min kirurg avrådde mig och sa att jag kunde träna bort det, han tyckte det var onödigt för mig att betala 10.000 extra för något jag kan åtgärda själv, och jag tror nog han hade rätt, bh valken börjar bli betydligt mindre efter bara ett par månaders träning efter op.

Jag ser fram emot att se dina nya bilder MissM, alltid kul att följa andras utveckling oxå. Jag ska försöka få fram en efterbild så ni kan få se hur jag såg ut innan, svårt att se skillnaden annars ;)