De blev FÖR stora :(

Låter som att du inte var redo för operation och tog för hastiga beslut:/ 

Tråkigt och läsa :-( 

Men dem kommer och bli lite mindre när svullnaden försvinner...

pratat med din läkare?

Kan det inte vara så att du inte riktigt hunnit vänja dig än? tror inte att det är så ovanligt att man får lite panik ibörjan och tänker "vad har jag gjort?". Hjärnan hänger inte alltid med och det tar ett tag att vänja sig. Försök att inte tänka så mycket på dem ett tag, stäng in dem i en sportBH och försök att inte bry dig om dem. Det kanske känns bättre om en vecka?

Det är jättevanligt att känna som du känner. Man är ovan vid den nya kroppen och helt plötsligt har man en annan kropp än den man alltid har levt med innan. Det blir en sorg.

Dock brukar det inte dröja så länge innan man "växer i" brösten och blir riktigt nöjd. Till din längd och vikt har jag svårt att se att 350cc skulle se jättestort ut, men kanske dom är svullna? Har du fött barn och ammat? Inbillar mig att om man har gjort det har man sett sig i en annan typ av kropp och kanske mer beredd på hur det kommer se ut efter. Jag är kortare än dig och tog 300cc och jag skulle lätt ha kunnat ta större utan att folk hade märkt något eftersom jag stoppat min BH som jag hade när jag ammade med fyllning och dom är mindre nu än då. Men det är ju så svårt att uppskatta hur stort det egentligen blir innan!

Sluta titta på brösten nu, sätt på dig en bylsig tröja, och så kan du börja titta på dom om en vecka eller så igen😉

Stor kram

Såg inte ditt meddelande innan, Puppan, så nu är vi två som oberoende av varandra har rekommenderat dig att titta på dom om en vecka igen - det måste ju betyda något??

Fullt normalt, hjärnan hinner omöjligt med en så snabb förändring & det har inte ens gått en vecka. I början är de också väldigt högt satta, svullna & ömmande vilket kan upplevas som bökigt, stort & i vägen. Tillsammans med post-op depressionen som infinner sig till olika grad hos de flesta. 

Men svullnaden kommer minska, implantaten kommer falla ned ordentligt & jag kan garantera dig att 350cc inte är för stort till din längd & byggnad. Packa in dem & låt bli att kika eller reflektera över det på ett tag, du kommer må bättre.

Haha 😉och sen Hannibal också. Men jag tror att det kan vara precis så. Man får lite panik för det är en stor förändring och det tar tid att smälta. Bästa är att försöka fokusera på annat och låta dem vara ett tag så kommer det nog kännas bättre sen.

Precis  som tjejerna skriver....glöm/göm dem ett tag....du kommer vänja dig....jag lovar att dem inte är för stora.Jag har samma strl men är 158 cm !!!...och jag ville absoulut inte ha för stora.Idag är dem snart 6 månader och mindre än när dem var när dem var nya...Jag använder ganska mkt bh-s som inte är vadderade....dem syns knappt :=) nu är du väldigt smal, detta gör att dem ser större ut....men du jag lovar att dem kommer bli toppen !!!!

I think we got the message across! 💋

Hej vi är nästan likadana i kroppen, jag är lika lång som dig och mina bröst såg nästan ut som dina innan. Jag la in 400cc i fredags den 16 och visst är det stort just nu. De sitter under hakan och in under armen och stenhårda ;) , nu är det bara väntan som gäller, ska ta bort tejpen på måndag och stänga in dom i en sportbh med stor skjorta och sjalar över, tills de sjunkit ner och blivit "normala" Jag vet jag kommer älska dom när de är klara, just nu håller jag med om att "shit vad har jag gjort" men vet jag kommer va superglad när jag kan köpa vanlig bh som inte glipar upptill eller är full av vadd. Jag tänkte på hur bra det kommer bli i framtiden när de är klara. Som de andra sagt, glöm bort dom ett tag så hoppar jag du kommer tycka om dom när du vant dig. Kram

Hej vi är nästan likadana i kroppen, jag är lika lång som dig och mina bröst såg nästan ut som dina innan. Jag la in 400cc i fredags den 16 och visst är det stort just nu. De sitter under hakan och in under armen och stenhårda ;) , nu är det bara väntan som gäller, ska ta bort tejpen på måndag och stänga in dom i en sportbh med stor skjorta och sjalar över, tills de sjunkit ner och blivit "normala" Jag vet jag kommer älska dom när de är klara, just nu håller jag med om att "shit vad har jag gjort" men vet jag kommer va superglad när jag kan köpa vanlig bh som inte glipar upptill eller är full av vadd. Jag tänkte på hur bra det kommer bli i framtiden när de är klara. Som de andra sagt, glöm bort dom ett tag så hoppar jag du kommer tycka om dom när du vant dig. Kram

Sööta ni är..

Försöker så gott jag kan med detta, men vaknar mitt i natten pga av mardrömmar om brösten.

Hade enväldigt liten Dkupa.. Tycker jag blivitoproportionerligt att brösten sticker ut för mkt..

Men de kan ju varade här med vanan å självklart svullnaden..

Känns som jag har någon typ av post op deppis..

Men kände ni oxå att de va för stora i början ellertvärtom?!

Jag lugnar dig jag med! Jag tyckte oxå de var jättestort i början men sedan när svullnaden gått ner och jag vant mig så var allt bra. Nu efter 8,5 år tänker jag knappt på dem istället ;) kram på dig! 

Jag tyckte dom belv för små. men försök ge det lite tid.

Ska ta å täcka över speglarna Ta på mig stora kläder å försöka gilla läget :)

Ska lägga upp en bild snart när deppigheten ha släppt ;)

Tack 🙂

Kramar

Jag kände exakt som du efter min op. Grät för att det var alldeles för stora. Men det har gått över, och nu är jag verkligen jätteglad att jag gjorde operationen! :) Det blir säkert samma sak för dig. De är svullna, plus att man är ovan vid att se sig själv med så stora bröst. Det kommer gå över och då kommer du vara jätteglad! :)

kram på dig!

Skönt att man inte e ensam om de! För tillfället gömmer jag dem i sportbh å stora kläder 😎

Inatt va första natten utan mardrömmar om boobisen. Såå skönt! 🙂

Hehe killen verkar mer glad än va jag e, för tillfället, över mina nyaboobies :P

Kram

Säger som ovan nämnt...Man vänjer sig! Det är klart att det är en stor förändring i början. Du kommer snart att älska dina nya tuttar! =)

jag bara väntar på att de ska vända !!

🙂

Jag förstår PRECIS vad du känner, jag grät floder iflera flera dagar och ångrade mig mer än allt annat i veckor..
Jag ansåg att jag plågat mig själv och totalförstört mig själv, hur kunde jag.....

MEN nu, och sen ett par månader tillbaka är jag HUR NÖJD SOM HELLST!!

de är ju mina och de har blivit så som jag alltid önskat, när svullnaden gick ner och när de fick sig sin slutliga form,

det var då jag började kunna se att de verkligen var mina!

precis som du gömde jag dem så mycket jag bara kunde, stora tröjor inget som kunde tyda på att flickan fått bröst.

men nu. nu vill jag ju inget annat än visa upp dem!! :)

tog ett tag att vänja sig men lyckan blev desto större när jag väl insåg att jo det är mina!!
mycket även för att man fick komma ut bland folk igen och börja jobba som vanligt och inte ligga hemma och tänka och bara se dem uppifrån.