Upp å ner i vikt, tubulära består!

Glömde nämna att jag även har väldigt lite och synlig för ögat bröstkörtelvävnad.. hur fungerar sånt vid korrigering av tubulära bröst? Ffa vill jag ju korrigera det tubulära, men kommer ju bli platt då och så har jag den där körtelvävnaden som syns..

Först och främst, VÄLKOMMEN HIT!!! Du har tagit ett viktigt första steg på vägen mot att bi nöjd med dina bröst, och du kommer säkert att få mycket hjälp och info här av dina "medsystrar". :) Det är nämligen fler som har eller har haft tubulära bröst här, så du är i gott sällskap!

Landstinget bör gå med på att ge dig hjälp, för det klassas som en missbildning, och jag vill ge dig en eloge som lyckats gå ner så mycket i vikt!! Däremot är det inte säkert att du kan påverka operationsförfarandet så mycket genom Landstinget som privat.

Vill du lägga upp egna avklädda bilder i din tråd, och därmed få behörighet att se andras, kan du maila mig dem på [email protected], så fixar vi det. Glöm inte skriva att det är du som är Tubulärnomore, så jag vet varifrån de kommer. :)

Mvh

Marina

Tack för välkomnandet! :) Och viktnedgången har varit ren befrielse, men jag vet, det låter ju massor, en hel lite person även om det inte direkt känns som att jag förlorat ngt..

Verkar som ett bra forum, kommer läsa och är tacksam för alla tips och råd!

Ska maila dig, tycker det känns bra att det är lite "krångel" innan man ser bilder för vill inte "outa" dem helt, inte visat dem för någon ännu.. :S Ha det gott!

Den känslan förstår jag innerligt väl. Det är precis därför vi krånglar till det - inte för att missunna nån seriöst intresserad, utan för att sålla agnarna från vetet och få bort ev fluktare och bara nyfikna. Och det är därför vi har den här genvägen för den som vill dela med sig av sina egna bilder, just för att man, som jag säger, då spelar på lika villkor.

Jag finns online till och från ikväll och kollar mailen, vi fixar det under kvällen!

Har nattat barn och försökt beskära bilderna för att inte bli igenkänd, men nu är de iaf mailade! Stort tack! Svårt att fånga på bild problemet, får fixa skarpare bilder tror jag, har väldigt lite fett just över bröstkorgen, det är i princip hud bara och därför syns bröstkörtlarna som ser ut som natursvamp under huden men det fastnade inte på dessa bilder. Det är ju också en sak, det känns som tomma hudpåsar med knölar i (men tror knappast det skulle kunna vara cancer, ovanligt symmetriska med en liten "natursvamp" som hårda knölar ovanför varje bröstvårta isf..

Huden lurar ju ögat, den stora viktupp och nedgångenen har gjort "tubuläriteten" mindre syndlig så här på kort, men det är som om den bröstvävnad jag har "faller ner" i bröstvårtan, resten överflödshud.

Nu ska jag sluta babbla.. ;)

Jag, precis som du har tubulära bröst och hade inte visat dem för någon innan jag tog av mig dem för läkare. Jag grinade och grinade innan men när bh:n var av vart jag betydligt lugnare. Hon har i sin tur försökt få tag på den som jag förstår ända bröstplastik kirurgen som finns i vår lilla stad och hon har satt mig i kontakt med en kurator.

Jag vart först lite upprörd, då jag precis som du tyckte att de var en fysisk åkomma som gav psykiska symtom och begränsningar. Men de blev bättre, jag tänker genomföra operation vilket som. Men känslan av skam som egentligen saknar grund helt och hållet har blivit mycket mindre.

Gruvsamheten kring de framtida besöken hos kirurger känns mindre och jag har låtit min pojkvän/sambo komma innanför bh:n. Vägrar landstinget skjuta till med pengar kommer jag att be min pappa om hjälp och de känns inte skamligt längre.

Efter ett långt inlägg vill jag bara säga att släpp skammen! Du har ovanliga bröst som du ogillar och de är inget som går jämföra med att vara missnöjd med sin längd eller bröst storlek eller vad de nu kan vara, hellre att sätta i likhet med de kvinnor som måste ta bort brösten vid cancer. Omgivningen har större förståelse än vad man tror.

Testa prata om de, att prata här var en bra början! Kramar

Tack för ditt svar! Åh, jag önskar att jag hade varit lika modig ang mina bröst i din ålder, önskar dig varmt lycka till hur du än beslutar dig för att göra! Har faktiskt berättat för min pappa, men han förstår inte riktigt.. Försökte förklara och kom i stunden på en jättekonstig jämförelse, men han förstod iaf ungefär då.. Kan inte låta bli att skaka på huvudet åt det nu, men jämförede med att det var som om han i tonåren blev påtvingad att bära rosa trosor. HAN är inte sämre för det, men omgivningen skulle reagera på det, på mindre bra sätt förmodligen. Han skulle förmodligen undvika vissa situationer, och dölja dem. Beskrev en operation som att få tillfälle att färga de där trosorna svarta, att någon kanske skulle tänkas reagera på att det inte var vanlig kalsongmodell, men att det skulle passera rätt obemärkt. Har "halvt" sagt det till ett par kompisar också, men vill inte börja få upp hoppet för mycket innan jag vet hur det blir. Eller ja, att det blir operation vet jag. :) Men hur många år det dröjer.. lite så. Iaf, tack för att du skrev så fint om det, känns lättare men tungt att läsa om andra med samma problem, jätteskönt att höra att du har förstående omgivning iaf - det ger hopp! :) Sköt om dig, kram! (återbesök den 25e, håll gärna tummarna då!)

Håller tumme och tår!

Ville bara säga tack, det där var någonting som jag verkligen behövde höra (eller läsa...). Jag har tubulära bröst som jag vill åtgärda, och min mamma vet om detta. Är däremot livrädd för hur min pappa och syster kommer att reagera när jag berättar för dem om mitt problem. Jag hoppas att de kommer att förstå att mitt missnöje inte har någonting med storleken att göra, utan att min situation nog ligger närmare de kvinnor som opereras efter bröstcancer, snarare än de som "bara" förstorar brösten.

Guldskor:

Tack för tum och tåhållning! Återbesöket gick jättebra, får mina bröst! Heeelt overkligt, så lycklig.. nu får vi bara hoppas resultatet blir så bra det bara kan! De tycker jag är "tunn" och jag hävdar att breda implantat nog är ett måste, för jag förstår inte hur 93 cm bröstkorg kan anses "tunnt".. iofs har jag mätt fettprocent, har 13 % (Kalipermätning, Parillo, 9-punkts) - över brösten 2%. Jag tror för smal diameter på implantatet skulle ge sk "motorväg" emellan, de tror 340-370 cc (mentor) blir lagom - jag är rädd att de blir för smal bas sas.. jag har ju iofs smal bröstbas tror jag, iom tubuläriteten, men jag hoppas det ändå går med breda. Nu kommer det dröja 3-4 månader i runda slängar (givetvis går bröstcancer pat före) men när jag får kallelsen så fick jag komma på ett till besök när vi beställer implantaten. Bad om det för att jag skulle känna mig tryggare, de var snälla att erbjuda det. 3e gången kirurgen klämmer och kollar då, känner mig lite som "jobbig" patient men han har iaf inte antytt det utan vill att jag ska känna mig trygg. Hoppas han är lika duktig som han är snäll, känner iaf stort förtroende för honom!

Niffum:

Det var för mig ett STORT steg att söka för detta, och har i stort blivit respekterad och mkt väl bemött av vården. Första gången klarade jag inte att visa brösten och fick återbesök hos min familjeläkare. Sedan fick jag remiss till kirurg, jag skrev även ett brev dit som de läst i förväg. Har träffat kirurg + ssk 2 ggr, och man får vara beredd på många olika sorters frågor. Jag tyckte faktiskt det var jobbigt, även om de var väldigt trevliga, för det gäller liksom att förklara hur man känner + visa brösten under besöken. För mig har det inte varit ngt jag uttallat högt någon gång tidigare, och eftersom ämnet är känsligt så känns utfrågningen lite extra känslig. Men jag förstår ju att de måste fråga, även om det känns livsviktigt så ÄR det ju inte det i rent medicinskt syfte - däremot så VET ju både du och jag hur stor inverkan det har på livskvalitén. Så på så sätt går det ju inte att jämställa med bröstcancerop, men det förstår jag ju att du inte menade heller.. Men med det sagt så har man ju rätt att bli bemött utifrån hur jobbigt man upplever situationen, och där har jag blivit positivt överraskad. Kirurgen förstår att att det inte är ngn bröstförstorning el att "snygga till", utan jag har låtit det påverka så mycket i mitt liv, vilket är sorgligt. Men nu ÄR det så.

Om du tar mod till dig och genomför detta, kräv - för din egen skull tycker jag, att bli respekterad för hur du känner. När jag berättat för mina få nära jag valt att säga det till, har jag till vissa inte vågat säga vad det är för ngt jag ska opas för - utan sagt att det är en missbildning i brösten, men inte cancer. Bara tanken att de skulle kunna googla "tubulära" och förstå hur jag ser ut skrämmer, så hårt sitter skammen, vilket eg är helt åt skogen. Men min pappa vet vad det är för missbildning, resten bara ATT det är en. Hoppas du får må bra med dina bröst, oavsett hur du väljer att göra!

Jag väljer att säga att det är enmissbildning så har ingen något att säga. Det känns skönt just för att det finns inget att argumentera om. Punkt slut! Ingen vet hur det känns förutom vi som har det så dom kan inte sätta sig in i det. Men då kanske vi kommer operera oss samtidigt! Wihoo!

Vad skönt att du har blivit bra bemött! Jag kan bara hoppas att jag blir det också. Och nej, det var ju inte den medicinska delen jag menade när jag drog paralellen med bröstcancerop. Men jag tror att själva känslan någon som vill operera sina tubulära bröst har ligger närmare känslan att vilja operera sig efter bröstcancer, än känslan av att "bara" vilja förstora brösten. Det är detta jag hoppas på att kunna förmedla till min familj, då de annars är rätt så kritiska mot bröstoperationer.

Och jag förstår verkligen att du inte har velat nämna ordet tubulära för dina nära, tanken att de ska kunna googla fram bilder har slagit även mig. Jag har ju bara pratat om detta med min mamma, och för henne har jag förklarat vad tubulära bröst är, och visat bilder. Men för min pappa och min syster tror jag inte att jag klarar av att nämna det, utan kommer nog kalla det en missbildning istället.

Vad var det för frågor som kirurgen ställde till dig? Tänkte att man kanske kunde förbereda sig lite mentalt för ett sådant möte, så att man inte känner sig så överväldigad av alla frågor.

Jo, förstår hur du menar! :)

Det är ju en missbildning som man KAN leva med, rent medicinskt, så det är ju något man åtgärdar för att inte vara avvikande. Tex kunna ha baddräkt på sig utan att någon reagerar etc. Kirurgen hade korrigerat bröst som var mkt mer tuburösa än mina, så han sa att sett ur den synvilken - hur deformerade de är - är prognosen god. Ju större deformitet = ju svårare att normalisera.

Det jag är av större vikt är om man verkligen försökt acceptera sin kropp och jobbat med det innan, för även efter operation så kan de ju hända att de inte blir perfekta naturliga bröst direkt, det kommer synas på ärr och ev andra sätt att man har operererat sig. Dessutom, om man har små, så förstorar de ju inte utifrån tycke och smak - utan väljer minsta storleken som krävs för att korrigera missbildningen, men inte så att det istället blir så att man reagerar på att de är små runda bollar heller.. avvägningsfråga.

Jag har periodvis varit deprimerad, ätit medicin för detta, samt samtalsterapi där det framgått att det är något med min kropp jag inte kan hantera/acceptera - men har inte förmått mig tala om exakt vad. Så jag har fått gå på kroppskännedomskurs, som psykologen skulle hjälpa. Så jag tror att det är bra om man börjar där - det KAN ju hända att man inser att man trivs ändå - det är ju faktiskt inte så att om man har tuburösa bröst ska känna att man borde operera sig. Lyckas man trivas, göra "normala" saker ändå - är ju det att föredra!

Menar du frågor gällande varför operation via landstinget? Det var tusen frågor, och två personer som frågar - men framförallt lyssnar. Periodvis kändes det lite som förhör, samtidigt så förstår jag.. De måste veta att man har realistiska förväntningar på vad en operation kan ge för resultat och innebära för de problem man upplever sig ha med deformiteten. Så det kan du ju fundera över, VAD skulle en operation förändra för dig.. hur kommer det kännas om någon kommenterar att du opererat brösten om de ser det, hur är du i övrigt med utseendet - jag funderade ett tag på om jag hade BDD eftersom detta tog så stor plats i mitt liv. Men det är inte bara jag som reagerat på mina bröst, så därför tycker jag inte det.. Man kommer alltid kunna hitta sk "fel" i sitt utseende, men om det är ngt andra slås vid vid en anblick så anser jag att det inte sitter i mitt huvud utan är berättigat att kunna söka för.

Och förhoppningsvis förstår de att detta är känsligt. Blir du överväldigad så kanske du kan få skriva ner frågorna, fundera lite hur du känner och be att få återkomma? Tex så tror jag de fick bilden av att jag förväntade mig guld och gröna skogar i livet generellt pga att brösten får en annan form, eller så var det rutinförfarande, för jag fick iaf tänka igenom allt en månad, sedan komma tillbaka och då hade ju både det de sa och mina egna tankar blivit tydligare. Inte för att man inte alls tänkt på det öht innan direkt - periodvis har det ju överskuggat mkt annat vilket jag kan känna är synd, att jag väntat så länge. Men jag tror faktiskt inte att jag trodde att något kunde fixa mina bröst, hade gett upp liksom. Nu är jag mer öppen för vad som kan hända. Ett avvikande utseende SKA inte orsaka lidande, men ibland gör det det. Och alla hanterar det på olika sätt, och man kan ha olika åsikter om vart gränsen går vad gäller skattefinansierade operationer. Ska personer med gomspalt, väldigt utstående öron, el även vi med missbildningar som kan döljas få dem? Den frågan hör inte hit, men man snuddar ju lite vid den när man tar steget att söka vård för detta.

På stora hela tror jag inte att det finns några "rätt" el "fel" svar, det är inte så att de delar ut bröst till den som förtjänar det bäst el svarar enligt vad de kan tänkas behöva höra (vilket jag inte har en aning om). Svara hur du känner, ta din tid och låt dem få sätta sig in i hur du upplever dem. Jag fick överväga tanken med lösa proteser, men det gör ju ingen skillnad för mig iom att det faktiskt finns bra bh;ar, det är alla situationer när man inte har bh man får magont av.

Önskar dig lycka till vare sig det blir inom landsting el privat, och jag hoppas att din familj har förstånd att backa upp dig! Vilket man hoppas även de som ska genomföra bröstoperationer utan missbildning får - men kanske ffa när man har något så tydligt avvikande. Skönt att du har stöd av din mamma, guld!

Ha det gott!