Upp å ner i vikt, tubulära består!

Är ny här, har tubulära bröst och alltid lidit av det, men inte vågat mig på att visa mig för NÅGON, inte ens läkare, kirurger.. men nu under sommaren har jag fått fysiska besvär av mina tuber, pga överflödshud efter viktnedgång (först upp 60 kg, sen ner 55 kg, det ni..). Idag får jag komplimang för min kropp, huden har hängt med bra, det är bara tuberna som är i princip likadana som innan, bara lite lösare hud där jag inte har bröst. Svårt att förklara, jag har bilder men kan inte ladda upp som ny tror jag? Jag har försökt få läkartid ett par månader, men blir helt nervös att ens beskriva mitt problem inför ssk som bokar och har väl därför blivit mer el mindre avfärdad. Men nu får det vara nog, det här livet är inte värdigt. Skavsåren har lämnat små ärr på bröstvårtorna, jag har seriösa bhproblem (måste ha amningsbh för att lägga brösten rätt då och då och vädra när jag får sår, alla sportbh:ar skaver och vanliga ska vi inte tala om (vad skulle jag fylla dem med.. 500 g avlånga bröstvårtor? som vrider sig lite hur de vill?). Att jag är singel är väl inte så svårt att förstå kanske, ingen fattar varför, förutom jag då..;) (jag är ju den som sett mig själv). Nu till min fråga: Jag har skrivit ut artikel från läkartidningen 1999 ang unga tjejers lidande av tubulära bröst, tagit foton (jobbigt som jag vet inte vad!!), och skrivit ner min "story" i punktform. Varför jag vill ha remiss till kirurg, via landstinget. För det känns naturligt att vända sig, det är ju ett medicinskt problem för mig, psykiskt samt fysiskt? För saken är den, att jag förmodligen kommer börja tokböla direkt jag kommer in dit, och hur ska jag då framföra mitt ärende? Förstår inte hur jag ska våga visa mig, men inser att jag måste. Men är det en bra el skräpig idé att komma med papper tror ni? Det här är så himla känsligt för mig, blev dåligt behandlad på bb och kunde inte amma trots idoga försök, bvc-barnmorskan var ett stöd då och jag fick träffa kurator men inte ens då kunde jag förmå mig att klämma fram att det faktiskt är ett fysiskt "fel" på mig. Ja, jag är alltså mamma, separerad, 32 år och med drömmar om att kunna ha ett förhållande, kanske ett till barn i framtiden men det finns ju inte på kartan så som jag lider av detta nu, och har gjort, i alla år. Hoppas på stöd härifrån oavsett om det blir operation via landsting el om jag lyckas spara ihop (gjorde tyvärr ingen bodelning utan bara flyttade till slut, så inga sparpengar utan en skuld på 20 k jag betar av = känns som lång väg till operation, men den SKA ske, hur det än ska gå till!!). Viktuppgången jag hade var väl ett symptom på att ha gett upp, att jag skiter i allt.. men så blev jag gravid, och insåg att jag vill ha ett liv, vara med i mitt barns liv. Hade bmi 42 vid en ålder av 27-29 och hade förmodligen varit berättigad gastric bypass, men känns som att detta är svårare att få beviljat.. och få till bra? Hade jag kunnat hade jag fixat detta själv också, men är inte så händig med kniven.. ;) Ursäkta för lite rörigt inlägg, men jag är helt slut efter en dag på djurpark med skavande bröst och behöver bara få höra något ord från någon i samma sits, min sits vet INGEN om. Har funderat på att prata med mina föräldrar om ekonomiskt stöd, men vill verkligen inte få höra att det skulle röra sig om en skönhetsoperation och bemötas utifrån det.