Vad jobbigt:/ Har svårt och förstå varför man inte stöttar sin dotter istället, då jag är mamma själv.

 

Men alla reagerar vi olika, och tyvärr klingar just börstoperationer med bimbostämpeln enligt en del. Och det finns ju en hel hög med risker även med en operation, och det kan ju vara det som gör så din mamma blir så pass orolig över dig att hon blir "arg".

 

Jag hoppas din mamma tänker igenom allting och kommer stå vid din sida trots allt. Och du är ju myndigt så i slutändan är det ju ditt val. Lycka till:)

Hej, min kompis var med om samma sak.

 

Det visade sig efter någon vecka att i själva verket led hennes mamma av precis samma sak men har varit så rädd för att få en stämpel om hon opererade brösten att hon blev avundsjuk på dottern som hade fattat det beslutet, sparat ihop pengarna och vågade.

 

Mamman hade hela livet lidit av sina tubulära bröst men inte vågat göra något åt det, men efter att ha bett om ursäkt för sin reaktion och förklarat hur det låg till så var det mamman som var med till kliniken på op dagen och tog hand om dottern, och faktiskt själv opererade sig någon månad efter...

 

Jag hoppas verkligen din mamma ändrar uppfattning och ber om ursäkt! Mamma vill man ju alltid ha stöd av!

 

Som mamma själv kan jag även tänka mig att det kan vara av rädsla som hon reagerade så, har ju sett massor om misslyckade plastikoperationer pip inplantaten som varit omtalade nu mm.

 

Stort lycka till iaf!

 

Vad trist att hon reagerar så. Tyvärr är det exakt den bilden många har av silikontjejer. Alla dras över en kam på nåt vis, för det är de s.k. "bimbobrudarna" som tar/ges mest plats i media medan de s.k. "vanliga" tjejerna mer smälter in i mängden - de som liksom majoriteten här inne bara vill rätta till urammade bröst så att de blir som de var förut, rätta till olika stora eller tubulära bröst, få bröst som de aldrig har haft etc. Det finns oerhört mycket fördomar där ute, jag hade det själv till viss del innan jag kom hit, så det är ju synd att inte FLER kommer hit och läser! 

 

Förhoppningsvis lugnar din mamma ner sig när hon har vant sig vid tanken. Förstår att det är trist (gruvar mig för att berätta för min mamma och då är jag ändå 32!) men stå på dig om detta är något du verkligen vill och har tänkt igenom!! 

:( jag förstår hur jobbigt det måste kännas för dig och jag beundrar dig för hur stark du är som struntar i din mammas förutfattade åsikter. Jag hade stort stöd från pojkvän och föräldrar vilket gjorde det lättare för mig att gå igenom operationen, jag hade förmodligen gjort den ändå men det hade kanske tagit lite längre tid och det är klart att det lätt skulle ta bort glädjen i det hela. Strunta i vad din mamma tycker, förhoppningsvis kommer hon snart på andra tankar, om inte förr så när hon ser resultatet och inser att du inte är någon "plastbimbo" som så många tror att alla automatiskt blir när de opererar brösten. 

Stå på dig och se fram emot din operation och tänk på vad mycket roligare allt kommer att vara efter den. Förhoppningsvis så har du kanske fått över din mamma på din sida innan det är dags, annars kan du alltid försöka att prata med en kompis som du tror kommer att förstå dig, känns alltid skönt att ha någon på sin sida :)

All lycka till, både med operation och med mamma :)

Usch vad jobbigt :( Jag förstår att du har avrit ledsen.

 

Hade det varit jag så hade jag nog tryckt upp en bild av mina bröst i huvudet på henne och sagt något i stil med kan du helt ärligt säga att du själv hade velat ha såna här bröst?

 

Kanske inte hade hjälpt men kanske kanske hade hon då insett att du faktiskt lider av det.

 

Lycka till!

madeleine wrote:

Jag tog mod till mig och berättade för min mamma idag att jag ska operera brösten för att jag har tubulära bröst. Hon skällde ut mig och sa att jag var ytlig och löjlig. Att all bara är ett påhitt så att jag kan förstora brösten och 'se ut som en bimbo'.

Usch vilken tråkig inställning hon har! Jag såg att du ska lägga in 290cc anatomiska, det e ju väldigt liten risk att det blir några "bimbobröst" av det.. Jag tror du kommer få ett fint naturligt resultat. =)
Jag tror som flera andra att hon kanske bara är rädd om dig (dock konstigt sätt att visa det på) Sen undrar jag om du berättade hur mycket du ska lägga in? Eller började hon skrika på dig innan du hann komma så långt? När jag berättade för min mamma tyckte hon jag var "knäpp" å att det var onödigt men hon stöttade mig ändå. Jag hoppas Tt din mamma inser hur dåligt hon har betett sig och att du blev sårad, så kanske hon åtminstone kan stötta dig även om hon inte tycker att du gör rätt... Kram å lycka till!
Å glöm inte att du gör detta för din skull - ingen annan!!

Stackars dig...

Men kanske din mamma bara blev chockad och aldrig hört talas om detta förut. Det är ju en ganska ny företeelse detta...eller hur. Att det har fått ett namn alltså. Jag är lite äldre och har en dotter som jag älskar väldigt mycket och försöker förstå detta. Men först reagerade jag på samma sätt. Har du varit öppen mot henne förut? Älskar hon dig inte tror du? Kanske hon är rädd? Kanske hon tror att plastikvärlden bara försöker tjäna pengar på oss tjejer.......? Vad säger hon senast?
Kramar från en mamma

Vad tråkigt, hoppas hon ändrar sig och stöttar dig i slutändan.

Men stackare. Om jag har tolkat dig rätt:

Kan du kanske ha nån hjälp av att tala om för din mamma att du redan har lidit nog genom tonåren av dina tubulära bröst, som faktiskt klassas som en missbildning i medicinska sammanhang, och nu ska du dessutom behöva lida av en mamma som tycker att du ska HA en missbildning. (Länktips: http://www.sahlgrenska.se/sv/SU/Vardutbud/Plastikkirurgi/Diagnoser/Stor-byst/Tubulara-brost/)

Att du skulle ha kunnat ta hennes oro för din hälsa och säkerhet, att du skulle kunna bemöta ev undringar om ifall du har tänkt igenom alla aspekter av att genomgå en operation, men inte hennes sätt att ta sig rätten att avgöra vilka kors du ska bära genom livet.

 

 

Hon har säkert kunna följa dina "pojkvänshistorier" eller bristen på dem, dina badutflykter och strandturer kanske har du exempel att referera till där dina bröst har varit jobbiga för dig, som hon inte kunnat förstå? Att ditt beslut inte har tagits lika hastigt som hon tror utan har vuxit fram allteftersom du gått igenom olika tillfällen då du känt att skulle haft så mycket roligare om du inte skämts för dina bröst? Inte "om du hade haft störst bröst". Utan "om du inte hade skämts".

 

Förklara att du mycket hellre hade använt pengarna du kämpat ihop så ung till nåt roligare än att skaffa dig nåt som många andra tar för givet.

Tala om att du valt hälften så stora implantat som många andra tjejer, och anatomiska , för att få ett naturligt resultat, gör en liten rispåse och lägg i BH:n, för att visa henne vad det är du ska göra. Ge henne nåt att relatera till istället för de uppenbara "silikontejer"  som inte undgår NÅN. Hon tror säkert att det är så alla sillisar ser ut!

 

Hjälper inte detta, tycker jag att du ska konfrontera henne och fråga om det faktiskt är så att hon egentligen är avundsjuk för att hon själv inte kunde göra samma sak när hon var ung, för att det är det enda som skulle förklara hennes attityd så du förstod den. Säg att du hört andra tjejer vars mammor faktiskt erkänt just detta.
Men fråga vänligt, för det är inte säkert att det är lätt bara för att man är mamma att vara missnöjd med sina bröst - och ha en uppfostran i bagaget som säger att man inte får göra nåt åt det - och så se den unga versionen av sig själv faktiskt GÖRA slag i saken, samtidigt som man själv kanske börjar känna av att man inte är så "ung och vacker" som förr. (Sagt utan att känna din mamma). Kanske kan samtalet föra er närmre varandra istället för att göra din operation till en mur emellan er.

 

Håller tummarna för att du ska slippa välja mellan tubulära bröst och en stöttande mamma.