Min mamma ;(

Vad jobbigt:/ Har svårt och förstå varför man inte stöttar sin dotter istället, då jag är mamma själv.

Men alla reagerar vi olika, och tyvärr klingar just börstoperationer med bimbostämpeln enligt en del. Och det finns ju en hel hög med risker även med en operation, och det kan ju vara det som gör så din mamma blir så pass orolig över dig att hon blir "arg".

Jag hoppas din mamma tänker igenom allting och kommer stå vid din sida trots allt. Och du är ju myndigt så i slutändan är det ju ditt val. Lycka till:)

Hej, min kompis var med om samma sak.

Det visade sig efter någon vecka att i själva verket led hennes mamma av precis samma sak men har varit så rädd för att få en stämpel om hon opererade brösten att hon blev avundsjuk på dottern som hade fattat det beslutet, sparat ihop pengarna och vågade.

Mamman hade hela livet lidit av sina tubulära bröst men inte vågat göra något åt det, men efter att ha bett om ursäkt för sin reaktion och förklarat hur det låg till så var det mamman som var med till kliniken på op dagen och tog hand om dottern, och faktiskt själv opererade sig någon månad efter...

Jag hoppas verkligen din mamma ändrar uppfattning och ber om ursäkt! Mamma vill man ju alltid ha stöd av!

Som mamma själv kan jag även tänka mig att det kan vara av rädsla som hon reagerade så, har ju sett massor om misslyckade plastikoperationer pip inplantaten som varit omtalade nu mm.

Stort lycka till iaf!

Vad trist att hon reagerar så. Tyvärr är det exakt den bilden många har av silikontjejer. Alla dras över en kam på nåt vis, för det är de s.k. "bimbobrudarna" som tar/ges mest plats i media medan de s.k. "vanliga" tjejerna mer smälter in i mängden - de som liksom majoriteten här inne bara vill rätta till urammade bröst så att de blir som de var förut, rätta till olika stora eller tubulära bröst, få bröst som de aldrig har haft etc. Det finns oerhört mycket fördomar där ute, jag hade det själv till viss del innan jag kom hit, så det är ju synd att inte FLER kommer hit och läser!

Förhoppningsvis lugnar din mamma ner sig när hon har vant sig vid tanken. Förstår att det är trist (gruvar mig för att berätta för min mamma och då är jag ändå 32!) men stå på dig om detta är något du verkligen vill och har tänkt igenom!!

Tack alla för ert stöd!! det betyder otroligt mycket för mig :) Jag ska absolut operera mig vad hon än tycker, men jag hade hoppats på en annan reaktion. Det är nog svårt för henne att förstå, hon har alltig haft snygga bröst. Men alla har ju inte sådan tur :( 

:( jag förstår hur jobbigt det måste kännas för dig och jag beundrar dig för hur stark du är som struntar i din mammas förutfattade åsikter. Jag hade stort stöd från pojkvän och föräldrar vilket gjorde det lättare för mig att gå igenom operationen, jag hade förmodligen gjort den ändå men det hade kanske tagit lite längre tid och det är klart att det lätt skulle ta bort glädjen i det hela. Strunta i vad din mamma tycker, förhoppningsvis kommer hon snart på andra tankar, om inte förr så när hon ser resultatet och inser att du inte är någon "plastbimbo" som så många tror att alla automatiskt blir när de opererar brösten. 

Stå på dig och se fram emot din operation och tänk på vad mycket roligare allt kommer att vara efter den. Förhoppningsvis så har du kanske fått över din mamma på din sida innan det är dags, annars kan du alltid försöka att prata med en kompis som du tror kommer att förstå dig, känns alltid skönt att ha någon på sin sida :)

All lycka till, både med operation och med mamma :)

Usch vad jobbigt :( Jag förstår att du har avrit ledsen.

Hade det varit jag så hade jag nog tryckt upp en bild av mina bröst i huvudet på henne och sagt något i stil med kan du helt ärligt säga att du själv hade velat ha såna här bröst?

Kanske inte hade hjälpt men kanske kanske hade hon då insett att du faktiskt lider av det.

Lycka till!

Vad tråkigt, hoppas hon ändrar sig och stöttar dig i slutändan.

Men stackare. Om jag har tolkat dig rätt:

Kan du kanske ha nån hjälp av att tala om för din mamma att du redan har lidit nog genom tonåren av dina tubulära bröst, som faktiskt klassas som en missbildning i medicinska sammanhang, och nu ska du dessutom behöva lida av en mamma som tycker att du ska HA en missbildning. (Länktips:http://www.sahlgrenska.se/sv/SU/Vardutbud/Plastikkirurgi/Diagnoser/Stor-byst/Tubulara-brost/)

Att du skulle ha kunnat ta hennes oro för din hälsa och säkerhet, att du skulle kunna bemöta ev undringar om ifall du har tänkt igenom alla aspekter av att genomgå en operation, men inte hennes sätt att ta sig rätten att avgöra vilka kors du ska bära genom livet.

Hon har säkert kunna följa dina "pojkvänshistorier" eller bristen på dem, dina badutflykter och strandturer kanske har du exempel att referera till där dina bröst har varit jobbiga för dig, som hon inte kunnat förstå? Att ditt beslut inte har tagits lika hastigt som hon tror utan har vuxit fram allteftersom du gått igenom olika tillfällen då du känt att skulle haft så mycket roligare om du inte skämts för dina bröst? Inte "om du hade haft störst bröst". Utan "om du inte hade skämts".

Förklara att du mycket hellre hade använt pengarna du kämpat ihop så ung till nåt roligare än att skaffa dig nåt som många andra tar för givet.

Tala om att du valt hälften så stora implantat som många andra tjejer, och anatomiska , för att få ett naturligt resultat, gör en liten rispåse och lägg i BH:n, för att visa henne vad det är du ska göra. Ge henne nåt att relatera till istället för de uppenbara "silikontejer" som inte undgår NÅN. Hon tror säkert att det är så alla sillisar ser ut!

Hjälper inte detta, tycker jag att du ska konfrontera henne och fråga om det faktiskt är så att hon egentligen är avundsjuk för att hon själv inte kunde göra samma sak när hon var ung, för att det är det enda som skulle förklara hennes attityd så du förstod den. Säg att du hört andra tjejer vars mammor faktiskt erkänt just detta.
Men fråga vänligt, för det är inte säkert att det är lätt bara för att man är mamma att vara missnöjd med sina bröst - och ha en uppfostran i bagaget som säger att man inte får göra nåt åt det - och så se den unga versionen av sig själv faktiskt GÖRA slag i saken, samtidigt som man själv kanske börjar känna av att man inte är så "ung och vacker" som förr. (Sagt utan att känna din mamma). Kanske kan samtalet föra er närmre varandra istället för att göra din operation till en mur emellan er.

Håller tummarna för att du ska slippa välja mellan tubulära bröst och en stöttande mamma.

Du var modig som berättade! Jag är ju mycket äldre än dig och har precis gjort en bukplastik och ett bröstlyft. Jag har alltid avskytt mina bröst för de har varit olika stora och ett har hängt mer än det andra. Jag vet att jag tog upp det med min mamma när jag var i din ålder (då var det ju inte vanligt att operera heller) men fick inget stöd där. Hon har alltid haft perfekta bröst och de ser fortfarande okej ut för hennes ålder idag. Hon sa bara att "ja de där har du inte ärvt av mig i alla fall". Jag minns hur ledsen jag blev.

Så vad vill jag säga med det här? Jo jag säger igen att du var modig som berättade, men försök att inte ta på dig din mammas reaktion. Hade jag varit 19 idag så hade jag gjort en operation på stört och sluppit gå och må dåligt över hur man ser ut utan kläder. Nu när jag är 41 så har jag äntligen fått de snygga bröst som jag alltid velat haft (de är normalstora idag, inget inplantat, bara ett lyft). Jag hängde inte upp hela min personlighet på mina bröst (och min mage...) men när det nu finns möjlighet och skickliga kirurger så kände jag att det här är värt allting för mig.

Jag tycker du ska berätta för din mamma att hon får tycka vad hon vill och ha sina åsikter men att du genomför detta av helt andra skäl än vad hon tycks tro och hon måste respektera de val du gör. Och framförallt att du vill att hon ska finnas där ett stöd när du genomför operationen.

Ser att du ska operera dig på Akademikliniken, jag gjorde det också och är så nöjd.

Hej på er alla.

Det är lätt för er att tro mamman är en "bad guy" här. Men jag är också mamma och riktigt så enkelt är det nog inte. Kanske hon bryr sig väldigt mycket om sin dotter och det är därför hon reagerar............ Hade hon inte brytt sig hade hon väl bara sagt jaha - ok...... Och så undrar jag vem ska betala detta? Jag tror ju inte du har råd med detta själv eller hur? Fast du kanske har sparat så mycket? För många tar det en livstid att få ihop så mycket pengar....

Lyckliga du som har råd.

Kramar från en mamma som undrar vem som tjänar mest på detta......?

Min mamma fick panik o skrek att jag kommer dö och om inte annat bli som hon i polen...

Vi har en väldigt öppen relation!

Jag tvingade med henne på konsultationen för att hon skulle kunna ställa sina frågor och se med egna ögon vad jag menade att jag ville! Kan det vara något kanske?

Mamma har nu ändrat uppfattning och förstår mig men är sjuuukt nervös och sa senast igår att hon är rädd för att jag ska dö :P

Mammor är söta för trots allt är det rädslan att något ska hända oss som gör dom så knäppa ibland... 

Hej alla TACK igen för allt stöd!

Min mamma säger nu att hon vill förstå, men att jag nog bara har blivig lurad av de 'onda' plastikkirurgerna som bara har hittat på tubulära bröst för att tjäna pengar.

Jag förstår inte riktigt vad du menar Britta59? När DU undrar vem det är som tjänar på det här? Nu låter du precis som min mamma. Det handlar inte om vem som tjänar på det.. Man kan inte sätta ett pris på lycka eller livskvalite. Jag har pengar till det här. Och nej jag har inte fått dem av min mamma.

Min mamma och jag har ingen nära relation på det sättet att jag kan berätta saker för henne, jag litar helt enkelt inte på henne. Också det här med mina tubulära bröst vet jag att hon inte kommer att hålla för sig själv, även fast jag bad henne om det. Det är som hon anser att hon äger mig och min kropp bara för att jag simmade runt i hennes livmoder några månader på 90 talet. Jag hoppas inte att det är det samma med din dotter Britta. Det är hennes val och hennes kropp och du förstår inte smärtan hon har upplevt under tonåren. Min mamma sa till mig att hon KRÄVER ett formulär på att jag talar sannig från min kirurg. Asså fattar ni, jag är en vuxen människa och jag har inte bott hos henne sen jag var 15. Och hon tror att jag har rätt till kräva det. Istället för att ge mig stöd och lite sympati, fick jag en utskällning och blev kallad löngare. Men jag har insett nu att jag inte är ansvarig för hennes reaktion. Och jag visste faktiskt att hon skuller reagera så har, fick ungefär samma reaktion när jag berättade för henne att jag hade Aspergers Syndrom. Vissa mammor vill väll bara att det inte ska vara något 'fel' på sina barn. Jag älskar min mamma såklart men jag måste bara ge upp tanken på att hon ska vara den mamma jag vill att hon ska vara och uppskatta henne för den hon är:) För hon har ju fantasktiska sidor också.

Skojar du???? Menar du att hon har blivit medlem här bara för att typ spionera på dig?? Men herregud snacka om att ha problem med att respektera dig och ditt liv.. Hon behöver verkligen jobba på att inte gå över gränsen!

Ja du Britta59 - om du är madeleines mamma hoppas jag att du skäms över dig själv och ditt beteende! ❤️

Men jag hoppas också att du genom att ha läste denna tråd faktiskt fattar att din dotter verkligen mår dåligt över detta!! Du kan ju söka på bilder på tubulära bröst å se om du skulle trivas med dig själv om du såg ut så!?

Ditt beteende e verkligen pinsamt!

Madeleine - lycka till!! Jag hoppas verkligen att det ordnar sig för dig!

Kram

mamma395cc, Tack så mycket för att du håller med mig!! Hon sa att hon aldrig skulle göra något sånt igen och hålla sig borta från det här forumet, jag hoppas att hon menar det :) Helt knäppt har ingen aning hur hon hittade mig.. vi bor på olika sidor av landet och jag har aldrig nämt den här sidan för henne. Men hon verkade genuint ledsen.

Det var inte svårt att fatta att det var hon haha.

Mamma om du fortfarande läser mina kommentarer så är jag inte arg bara besviken. Och jag älskar dig och jag vet att du bara är orolig för mig, men allt kommer att gå bra och jag kommer att bli mycket lyckligare efter det här och jag hoppas att vi kan ha en bättre relation i framtiden :)

Jag tycker du är väldigt förlåtande.. Hedrar dig! Jag hade nog inte varit lika förstående och förlåtande som dig.. Hoppas din mamma inser vilken tur hon har som har dig till dotter,

jag hade blivit galen av ilska!! ✉️

Hoppas att ni i framtiden får en bättre relation.. Å du måste se till att uppdatera hur det går med op!

Kramar

Ja jag blev galen av ilska först!! Men när det fick sjunka in lite insåg jag att det inte går att gå omkring och vara arg hela tiden och att jag mår bättre av att bara släppa saken, och hon är hemsk person, hon har bara stora problem med gränser, vad som är mitt och vad som är hennes.Och jag är inte helt oskylid heller, jag kan behöva öva på att vara en bättre dotter och ha mer förståelse för hur svårt det kan vara att vara mamma :) Jag har ju inga barn själv. Förlåt menade inte att göra det här till en mamma dotter relations tråd :P Är det någons mamma som har gjort något sånt här ?

Madeleine: Jag bara bara säga lycka till ! Det kommer gå jätte bra och dina bröst kommer bli jätte fina. Tycker att det var en konstig reaktion av din mamma även om hon säker bara vill dig väl. Vi är många här som stöttar dig ! Kram Linda