Fibromyalgi av PIP-implantat?

fy vad jag tycker synd om er. att det kan bli så fel!! hoppas allt ordnar sig.

Hej, var tvungen att svara på ditt inlägg Nessan - då det du beskriver med att det "knäpper", i bröstbenet -det stämmer exakt in på mej..Äv jag "prickar in" väldigt många av symtomen, till just Fibro. Otroligt läskigt, att det är så pass många av oss "pip" patienter - som uppvisar just de här biverkningarna. Det kan inte vara en slump. Jag har inte längre mina implantat kvar (utan ett annat märke nu)..men symtomen finns kvar. Då kan man ju anta att innehållet i implantaten, utlöser den här obotliga sjukdomen? Kan man påvisa Fibro, gnm blodprov? L.K

Hej "Efter Tio". Jag har inte fått bekräftat om mina symptom beror på implantaten eller ej. Vad gäller värken i mina höfter, så kommer det att ta tid innan jag får det bekräftat. Däremot vad gäller min misstanke om att jag har ett brustet implantat, får jag förhoppningsvis svar på under mammografin om en vecka. Anledningen till att jag är ganska säker på att jag har ett sprucket implantat, är för att det ena bröstet är missformat, så pass att det var min sambo somsåg det för ca ett år sedan. Missformningen består i två "bubblor" som känns vätskefyllda och i det området har jag en daglig brännande värk. Senast som för några dagar sedan förvärrades värken, och den ena bubblan har ändrat form och blivit mindre. Jag kan inte ligga på mage mot hårt underlag.

Jag skulle jättegärna vilja vara med i ert program, men jag kan inte ställa upp i media. Dels så vet inte mina föräldrar om min operation (trots attjag har fyllt 30, så slutarjag aldrig vara deras lilla flicka) och dels så har jag ett arbete där jag inte kan framställa mig hur som helst, utan måste tänka på hur jag beter mig på min fritid. Att vara med i media kommer kunna förfölja mig resten av min karriär.

MEN jag hoppas verkligen att ni hittar en tjej som vågar ställa upp. Vi som är drabbade är tacksamma över allt stöd vi får i media, då vi känner oss utlämnade och ensamma i en kamp som är som att simma motströms. Klinikerna skyller på Läkemedelsverket och Socialstyrelsen som i sin tur skyller på klinikerna. Samtidigt står vi som är drabbade och vet inte vem vi kan lita på eller vart vi ska vända oss. Tillverkaren har gått i konkurs, och är inte svensk. Ivanliga fall hade vi kunnat reklamera varan hos återförsäljaren,men nu står vi handfallna.

Folk har fördomar om att vi är "bimbos" som får skylla oss själva. För det första, så är "bimbos" människor med känslor de också. Jag, precis som många andra av oss drabbade, platsar dock inte in under den kategorin. Vi är helt vanliga kvinnor i mängden, vi kan likagärna vara kollegan, släktingen eller den ytligt bekanta till den som tycker att "vi får skylla oss själva". Upptill detta, så går det ett rykte om att PIP-implantaten är lågbudgetalternativ. För vem då? I så fall för klinikerna, för inte tusan valde jag ett billigt alternativ. Vad betalade de egenligen i inköpspris? Går det att ta reda på?

Hade jag velat ha ett billigt alternativ, så hade jag kunnat åka till Thailand och operera mig. Men jag ville ha trygghet, trygghet som just nu känns som bortblåst. Men hur jag kom till mitt beslut, och hur mina känslor var kringattgå så långt somatt operera mig, är en lång historia. Poängen är att jag är ingen bimbo, jag valde det dyraste alternativet som fanns, ett alternativ som min kirurg dessutom sade skulle vara det bästa och som det var livstidsgaranti på. Vi tar alla risker i livet, och jag var väl medveten och påläst om vilka risker som fanns med att operera brösten. Jag var redo att ta smällen för de risker som fanns information om. Men inte någonstans upplystes jag om risken att få industrisilikon i min kropp, så den smällen tänker inte jag stå och ta emot. Jag litade på kliniken, läkaren, på att jag bor i ett land där det finns pålitliga kvalitetstester. Jag litade på att om något skulle hända, såfår jag hjälp. Men nej, fastän jag betalar min skatt, och har betalat en stor summa för min operation, så kommer antagligen det ändå bli jag som får betala för ännu en operation. Hade jag brutit nacken i skidbacken, eller missbrukat narkotika, så hade jag varit tryggare än vad jag är nu.

Jag är uppgiven, ledsen, arg, jag känner mig så grundligt lurad att det finns inte programtid nog att täcka upp för min historia, min resa genom operationen och beslutet och hur jag känner idag. Hur illa kliniken har hanterat detta från det att jag på egen hand fick kontakta den för ett år sedanär ytterligare ett kapitel i den tjocka bok jag skulle kunna skriva.

Tack för att ni finns och för att ni vill höra vad vi har att säga,för just nu är media vårt starkaste vapen. Jag hoppas verkligen ni får tag i en tjej som har fått sina symptom bekräftade, en tjej som är som alla andra och får folk att förstå vad vi går igenom just nu. Frågorna som snurrar i huvudet är tusentals och varje dag är en evig väntan på svar. För varje dag som går får vi även vänta med att skaffa det barn som vi längtar efter.

Fått fel vara - oj, jag hade inte kunnat uttrycka mig bättre! Jag håller med dig till 100%! Jag var också mycket påläst och väl medveten om de risker som fanns, men inte i min vildaste fantasi kunde jag tro att jag skulle få industrisilikon i min kropp! År 2008! I Sverige!

Jag tycker det är ynkligt att vi som drabbats av detta inte får hjälp någonstans (förutom faktiskt av media) och jag kommer aldrig mer i mitt liv lita på vad en läkare säger till mig! Jag fick också veta att detta var "det bästa på marknaden" och att det var livstids garanti. Det är inte värt ett dugg idag! Nu ska jag operera ut mina implantat och hoppas verkligen att jag kommer att må bättre fysiskt efteråt, jag är livrädd att detta förstört min kropp eller att jag kommer att få cancer. Varje dag sedan den 23/12 -11 (när jag läste om PIP på text-tv) har varit en plåga och jag anstränger mig så gott jag kan för att trycka undan paniken! Jag har små barn som jag måste ta hand om och vara en glad och trygg mamma inför!

Efter tio - jag är ledsen men jag kan inte heller ställa upp. Jag hoppas verkligen att någon modig tjej gör det men jag mår för dåligt psykiskt av detta för att klara det! En fråga bara, varför vill ni hitta tjejer med dessa symptom? Tror ni att många drabbats av det?
 

Fått fel vara , så bra skrivet kan oxå hålla med dig till 100 % . Det är oxå bara dom närmaste som vet att jag opat mig. Efter två barn har brösten blivit tomma och det var ett noga övervägt beslut att göra en operation. Jag var oxå mycket väl medveten om alla risker kollade upp allt man kan kolla klinik, kirurg läste forsknings rön om silikon ( om cancer, bindvävssjukdommar mm) och trodde oxå att man var trygg och kunde lita på en ce- märkt produkt!

Jag har oxå problem med värk i axlar, nacke mm symton liknande fibromyalgi. Har dock haft det många år innan jag satte in mina implantat så från början beror det inte på det för mig. Men har upplevt min värk blivit värre  senaste 1-2  åren. Har oxå emellanåt värk vid höger bröst armhåla vilket jag aldrig haft förut! Har gjort ultrad ljud och implantaten visade sig hela och min kirurg mena att värken inte beror på implantaten. Men vem vet.. jag vågar iallafall inte chansa så jag ska byta ut mina nu i februari.. Jag skulle oxå bytt mina tidigare när dom förbjöds ( då hade jag bara haft dom tre månader) om jag vetat det jag vet idag att det troligvis inte alls är den medeicinska gelen och att det är svårt att hitta trovärdig data om dom. Jag vill inte vara en försöks kanin och att det sen visar sig om flera år att dom var mer hälsofarliga än man trott! 

Hej!

Vet inte om just PIP kan orsaka fibromyalgi, men jag vet att fibromyalgi kan uppstå efter tex infektioner stress el operationer....Har man implantatet under musklen med så är det ju ännu mer som påverkat m tex stelhet o värk...Men många får just fibrosymtom m PIP låter ju misstänkt relaterat till just implantaten, annars hade ju en del  andra m andra implantat oxå fått liknande symtom...Men som sagt så skulle man kunna få fibro efter en op avsett implantat el placering....Man kan inte kolla i blodprover om man har fibro, däremot måste man ta en del prover för att utesluta andra reumatiska sjukdomar som däremot kan visas i prover. Diagnos fibro får man genom anamnes och smärta vid olika triggerpunkter dr känner på.

Lider med er o tycker det e fulkomligt avskyvärt hela PIP historien! Hoppas allt ordnar sig för er !! Kram 

Hej tjejer! Vart skall jag börja??? Jag har PIP-proteser,opererades för 9 år sedan på Art Clinic i Gbg av Dr Per Erik Sahlin ("Pelle"). Mina problem började för 2 år sedan sommaren 2010! Jag drabbas dåav en infektion och mitt hö.bröst svullnar upp, blirstumt, rött, smärtar och svullnaden drar sig även ut mot armhållan. Jag blir JÄTTE rädd och åker in till akuten. På akutenvet man inte riktigtvad man skall göra med mig, manundersöker brösten och tar sänkan som varhögreän den skall vara!På akutentrodde man att symptomen berodde påmitt implantat, att det gått sönder ochläckt!!!! Vilken kall dusch, ren panik och ångest!!!!!Därefter sägerdem att deinte kan hjälpa mig mer och att jag måste vända mig till minkirurg som opererat mig!

Jätte orolig ringer jagdagen därpåtill Art Clinic. Pratar med en ssk som säger att Dr Pelle igentligenär fullbokad men att hon kan gör ett undantag och klämma in mig mellan enkonsultation och en operation dagen efter....såatt jag iafl kan få träffa doctorn och kanske känna mig lite lugnare!Jag och min sambo (som jag ville ha med som stöd) tar ledigt båda två frånjobbet för att åka ut till kliniken. Väl där får vi sitta och vänta ett bratag tills en ssk kommerochmeddelar att; Tyvärr, jag är ledsen men Dr Pellehar inte tid att ta emot dig idag...............................................................Va FAAAN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Där satt man rädd, ledsen och kände sig j-vligtliten, så får man det slängti ansiktet!!! :(Frågade ssk:n vem som skulle stå för förlorad arbetsinkomst och milersättning, men fick bara till svar att dem var hemskt ledsna för att det blev så här men tyvärr så är det som det är och vi får boka en ny tid! Jag fick snällt ta och åka hem igen med min gnagande oro och ångest!

När jag väl fick komma på ett besök någon vecka senare blev jag inte alls tagen på allvar. Fick precis som mångaav er andra vittnar om höra att jag har en tunn kapsel och att värken är normal....Att jag har iskalla bröst, känselbortfall i båda brösten och att det svider/bränner/sticker/kliar i brösten och att jag inte kan ligga på mage på hårt underlag var också HELT normalt!!!!!Han undersökte mina bröst genom att känna/klämma igenom dem. Allt var så normalt såoch svullnaden skulle gå ner av sig självt.Och om svullnaden mot förmodan inte skulle ge med sig efter någon vecka el. två skulle jag vända mig tillallmänvården för enremiss till ultraljud av hö.bröst.....Han babblade också på om att demALDRIG fått in några anmälningar på biverkningar pådessa hallonimplantat och att det är "världsledande"!

Nu till det som nästan gör mig mestFÖRBANNAD ✉️Detta varSOMMAREN 2010!!!! PIP implantaten blev förbjudna i MARS 2010!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Alltså satt han ochljög mig rakt upp i ansiktet......hanVISSTE men sa INGENTING!!!Trotts att socialstyrelsens och läkemedelsverkets föreskrifter sägeratt dem skall informera sina klienter!Jag själv hade helt missat vad som skrivits ang PIP implantaten i media el på deras hemsida.Hade inte en aning om att dem förbjudits :((Om jag fått veta där och då vad jag vet nu 2ÅRSENARE hade jag tagit ut dem direkt!!!! Nu har jag gått runt med skiten i kroppen i2 ÅR mer än vad jag hade behövt.Tycker det är förjävligt att klinikerna skyllerpå sekretessen tillvarför dem ej kontaktat oss kvinnor med PIP!!!Ännu värre är att jag 3 månader efter att implantaten förbjuditssitter öga mot öga med minkirurgenpå hans kontor och inte ens dåupplyser hanmig om detta. Tvärtom fortsätter hanbabbla på om att dem är "världsledande" implantatetc??????? Så himla naivjag var som litade på honom, men man har ju en löjlig tilltro till läkare i vita rockariafl har jag det.Finner inga ord...Känner migså fruktansvärtgrundlurad och kränkt.

Veckorna gick , rodnaden och ömheten gick ner. Men bröstet förblev större än mitt vä.bröst och väldigt stumt och stramt! Sökte då till allmännvården som jag blivit rekomenderad och fick så en remiss till SÄS iBorås för mammografi av båda brösten.Fick också göraett ultraljudpå brösten. På ultraljudet kunde man se ett ca 15x10 mm djupt veck i kapseln.Det var docksvårt att enbart genom ultraljudethelt utesluta en ruptur i implantatet och man kunde inte heller helt utesluta läckage.Blev uppsatt på en MR av bröstet.Den vissade som tur va inga tecken på cancer el läckage (men kan man vara helt säker????).....man kunde dockse veckbildningar samt det större vecket på kapseln i högerbröstet.

Jag harprecis i likhet med många av er andrasökt hos min allmänläkare för symptomliknande dem vid fibromyalgi. Har under dessa två år haft värk i stora delar av kroppen. Framförallt i handleder och fingrar/knogar. Haft svårt att greppa saker med händerna då fingrarna svullnat upp och lederna varit stela. När det är som värst kan jag inte öppna saker som burkar el flaskor ect,är väldigt muskelsvag, stel och onaturligt trött! Och som Nessan beskriver det så"knäpper" det i mitt bröstben när jag sträcker på mig!Utredningen visade dock inte på någon reumatisk sjukdom bara att jag har samma symptom.Min läkare sa bara att jag får lära mig leva med det!Jag har inte tidigaresattsymptomen i samband med implantaten. Men närjag läser att så många av er härhar samma symptom och också har PIP kan det väl knappast vara någon tillfällighet, eller?!?!

9:de januari ringer jag Art Clinic för att fåen tid till Pelle för att visa upp vad ultraljud och MR visat....Innan jag ringde hade min mamma hört mkt i mediaom PIP implantaten och uppmanade mig att kolla så att det intevar dem jag hade.När jagber ssk i telefon att kolla min journalför att se eftervad mina hallon geléimplantat har för "betäckning" och hon säger att du har PIPblir jag helt ställd och kall:/Hon säger att jag haft tur ändå för tillverkaren av implantaten började inte "fiffla" med innehållet i implantaten förrän år05 och jag gjorde mina 02så detta gäller inte mig! Sedan fortsätter hon att informera mig om att dem givetvis ändå skulle hjälpa mig ta ut implantaten till en självkostnad av 17.000:- och att hon tyckte jag skulle gå in på läkemedelsverkets hemsida och läsa där för vidare info. Vidare säger hon att dem skall ringa upp mig i början på följande vecka för tidsbokning till Pelle som jag önskat! Hela vecka 3 går utan att jag hör någonting från dem...blir arg och ringer upp och påminner dem...Ssk:n ber då om ursäkt säger att dem har fullt upp och blir ner ringda av oroliga PIP klienter.Hon sägeratt jag är uppsatt på en lista och att dem tagit in 2st extra ssk enbart avsatta för att sitta med kölistan och ringa runt och boka in klienterna! Hon säger också att hon skriver en särskild notis på att prioritera mig och LOVAR att dem hör av sig i början på v.4. Nu har hela vecka 4 och vecka 5 gått....3 veckor och jag har inte hört ett ljud från dem TROTTS att jag ringt och legat på!!!! Så J-vla dåligt!!!

Det skall bli väldigt intressant att höra hur Dr Pelle skall förklara sig ur det här!?!?

Hur kunde detta få ske??? Vilkensoppa vi hamnat i :((( Kramar till er alla

Jag skall ringa läkemedelsverket och/eller socialstyrelsen på Måndag för att se hur jag kan gå vidare med detta och vad de säger i frågan om en anmälan mot honom (Dr Pelle)! Jag skall också kolla upp om han anmält mina biverkningar till läkemedelsverket som dem är skyldiga att rapportera in! Vilket knappast är troligt :/ Får åter- komma här i frågan.............. 

Hej.

Jag är också en tjej som gjorde mina bröst 2009 maj och jag som de flesta på denna sidan fick höra att PIP var det bästa man kunde tänka sig att ha. Billig var den inte heller, utan det var en dyr operation.

Jag fick mitt brev och information 20120103 ang att jag har PIP imp från min kirurg.

Varför kunde de inte hört av sig och säga att de har fått reda på denna info 2010 mars att de var farliga.

Skulle tagit ut dem redan då!!!

Nu till saken är att jag börjat känna några veckor att jag har svullna fingerar, ont i fingrarna på morgonen. Känns nästan som något kryper i mina armar, låter konstigt kanske men så känns det.

Jag har funderat på om det kan vara som så att jag är stressad, varit förkyld nyligen, men när jag läser här känns tillfällena så anmärkningsvärda. Hur kan så många andra tjejer ha samma problem som mig.

Frågan är om vi ska gå ihop tjejer och försöka träffas/ el gemensam chat, vill göra något, vi måste göra oss mer synliga!!! Vi sitter och brainstormar ideer och kommer fram till något bra.

kram

Hej! Jag har gjort ett litet upplägg för mig själv, hur jag skall gå tillväga i hela denna röran. Vi har blivit svikna av så många olika inblandade parter: klinikerna -i hur de har brustit i att informera oss från första början, Läkemedelsverketoch/elller Socialstyrelsen -för den otydliga information de gick ut med (hade de informerat från första början om att det var industrisilikon, så hade jag inte haft kvar mina PIP idag, och kanske därmed inga biverkningar), och i grunden den giriga omoraliska tillverkaren. Alla dessa har olika ansvar till den situation vi befinner oss i idag. Jag kommer att göra vad som krävs för att få min rätt. Men innan dess vill jag ha kött på benen om hur illa detta har påverkat mig. Har jag gått med ett sprucket implantat ett helt år i onödan? (Upptäckte det för ett år sedan, nej, allt är så normalt så, sade min kirurg). Kommer min värk i höfter och ben från implantatens innehåll? Etc etc...

På tisdag skall jag till mammografiavdelningen, om det visar sig att mitt implantat är sprucket, så kommer jag be om en kopia från deras journaler om detta. Därefter skall jag i slutet av februari till en bröstkirurg på Sahlgrenska. Jag vet inte riktigt vad som kommer att ske där, men läkaren som jag har varit hos angående mina höfter har skickat en remiss dit, då hon tyckte att vi måste utreda om det är implantanten som orsakat min värk. Jag tror själv att det kommer att vara svårt att bevisa, men om det går att göra det, så ska jag be om kopior på även de journalanteckningarna. Därefter är det omoperation som gäller, på min klinik, då jag inte har råd att gå till en annan och lägga ut 40-50 000. Den operationen kommer jag att be dem filma och att de även fotograferar mina inlägg så att id-numret syns. Även deras journalanteckningar kommer jag att begära ut. Så har jag all info samlad själv.

Fram tills dess kommer jag avvakta, för jag vill veta vad jag har att komma med. Och jag tror de flesta av oss känner likadant?Vi sitter nog allajust nu och väntar på olika besked?Men brainstorma är inte helt fel att göra under tiden. Det är bra att kunna ge varandra tips om vad vi behöver tänka på, och vad vi själva behöver dokumentera. Fundera ut hur vi skall lägga upp det när vi vet vad vi har att komma med. Och det är bra att kunna göra det utan insyn från andra.

Vad som skrivs i dessa inlägg tror jag att alla kan läsa. Men jag kan kolla med vår moderator Marina om vi kan ha en tråd som endast medlemmar kan läsa? Utomstående kan ju bli medlemmar och läsa ändå, men det blir lite mer krångligt för dem. Är det något sådant du har tänkt dig Boobiesvidern? För det blir ju svårt att träffas fysiskt, när vi är utspridda över hela Sverige. Det finns en Facebook-grupp där ca 100 tjejer diskuterar, men den har tyvärr spårat ur lite. Jag fick 4-5 tjejer efter mig, för att jag hade en anonym profil. De ifrågasatte varför och tyckte att jag är feg. Problemet med Facebook-gruppen är att vem som helst kan se vem som är medlem. Därför ville jag vara anonym. Men då började en ren mobbing mot mig istället, och jag kunde inte längre skriva in kommentarer utan att det hackades på mig och jag anklagades för att snoka. Jag trodde att man var medlem där för att utbyta erfarenheter, lätta på hjärtat och be varandra om råd? Jag har ju berättat om mina problem där, men får tydligen inte fråga andra? Den gruppen kommer jag att lämna!

Hursomhelst, så om det inte går att ha en privat tråd i detta forum, så kan vi starta en ny Facebookgrupp där kravet är att man är medlem i POF, att man accepterar och respekterar att det finns de som vill vara anonyma, och om man börjar hacka på någon, så utesluts man ur gruppen. Den skall vara till för att stötta och hjälpa, inte ha någon häxjakt. Sedan finns alltid risken för att någon snokar, men av vilken anledning? Misstänker man det, så får man istället föra en dialog med moderatorn, som får göra sin bedömning och prata med den som kanske snokar och inte alls är Pip-drabbad.Och det är ju inte helt okomplicerat att starta en anonym profil, så i så fall gör sig personen verkligen besvär... Man får helt enkelt välja om man vill ha sin egna, vanliga Facebookprofil, på egen risk. Inget är vattentätt på internet.

Så vad tror du? Ska jag kolla med Marina först om det går att ha privata trådar? Och går inte det så tar vi nästa steg? Det är många här som inte har blivit medlemmar just för att de vill kunna vara anonyma.