Bröstförstoring och Bröstlyft med lokalbedövning!

Ja ellerhur, men samtidigt är jag rädd för att narkosen.. kirurgen sa att jag antagligen kommer vara så borta så jag fattar inte vad som händer och antagligen sover.. men jag är livrädd! haha, men ja kände mig lite tryggare när han sa att efter alla 30 år som plastikirurg så har alla vaknat och gått därifrån ;) jag borde ju inte vara ett undantag :)

Jag gjorde min operation för 9 dagar sedan, med lokalbedövning!

Det var en häftig upplevelse, jag fick lugnande ett par timmar innan själva ingreppet, sov sedan en stund och väl inne i operationssalen blev jag inbäddad och så fick jag ett skynke framför mig, så man ser ju inte själva ingreppet.

En sköterska satt vid mitt huvud hela tiden, det var lättsam stämning, vi småpratade allihopa och kirurgen berättade vad som skedde etc. Hela grejen tog 45 minuter och det var superhäftigt att bara resa på sig och få titta i spegeln - jag hade bröst! :)

Har du frågor får du gärna ställa dem, allt är i färskt minne!

Det enda som kändes var först själva bedövningssprutorna som jag fick, det var ju några stycken och sprutor känns ju alltid men helt överkomligt och jag var ju ändå ganska drogad så märkte dem knappt. Sedan så känns det att kirurgen "grejar" och "buffar" med brösten men själva känseln är ju borta så det är svårt att beskriva. Men ont gör det ju definitivt inte. Jag var ganska intresserad och frågade hela tiden typ "vad händer nu" och vad gör du nu" de tyckte säkert att jag var lite jobbig haha, men svarade snällt på allt jag babblade om.

Mitt ingrepp, som enbart var inläggning av implantat, tog som sagt 45 minuter men det kändes som att det gick jättesnabbt så om din operation tar 2 timmar tror jag inte att du kommer att reflektera över det.

Kan även nämna att de har hela tiden koll på ditt ekg så de kan se hur din kropp mår under själva ingreppet.

Jag har allmänt tendens till lågt blodtryck och blev väldigt yr efteråt, och fick ligga med syrgas då jag även mådde illa av morfinet. Sedan spydde jag hela kvällen (jag tål inte morfin så väl) och hade jävligt ont hela natten eftersom jag vägrade att ta mer morfin, men det var ju helt och hållet mitt eget beslut. (om jag får välja mellan smärta och kräkningar väljer jag smärtan alla gånger)

Och, för att besvara om jag blev nöjd så kan jag säga att jag har världens snyggaste bröst!! :) Jag hade inga alls tidigare så det här är himmelriket! Jag valde anatomiska implantat, och det ångrar jag inte alls, de ser helt naturliga ut och det var det jag ville!

Hoppas att detta har lugnat dig något, det kommer med all säkerhet att gå kanonbra! :)

Tusen tack!

Det lugnar nerverna en hel del när man hör att det gått så bra :)

Jag har alltid haft stora bröst även att jag har varit ganska smal, har väl haft turen att få formerna på rätt ställe (rumpa, bröst) men efter två graviditeter så är kroppen helt förstörd!! degmage, hängbröst och bristningar från "musen" till brösten ;( men det är ju väldigt dyrt att operera sig så jag får börja med en sak och det blev brösten, vill gå ner lite mer i vikt innan jag tar magen (om jag vågar) hihi.. och sen vill jag vara säker på att vi inte ska ha mer barn :)

Fick du ligga kvar eller åka hem direkt? jag kommer få åka hem när jag piggnat till, (ex, op kl.9 och jag får åka hem ca kl.14)

Oj, antar att det är taskigt att skriva detta här, men det kan väl vara bra att berätta andra sidan av att göra ingrepp under lokalbedövning. 

Min kompis gjorde det och hon hade skitont. Hon kände vad dom gjorde och hade så ont att tårarna sprutade men berättade att hon hade sån panik och så ont att hon ändå inte fick fram ett ord. 

Hon klarade det men säger att hon ALDRIG MER kommer att göra ett liknande ingrepp utan att bli sövd. För henne var det en traumatisk upplevelse.

Förstår att det måste varit väldigt traumatiskt för henne, och jag instämmer; detta måste hon ju ha anmält!

Man känner ju att NÅGOT görs med kroppen, men man ska inte känna smärta då har inte bedövningen varit tillräcklig.

Jag kände mig dock trygg då de hade koll på puls och blodtryck samt att sköterska satt vid mitt huvud hela tiden. Hade jag fått panik och haft sprutande tårar hade hon ju förhoppningsvis uppmärksammat det, och det borde ju även ha synts på mätningarna. De ställde även frågor till mig regelbundet om jag mådde bra och om jag hade ont etc så jag upplevde aldrig annat än trygghet.

Självklart finns det alltid upplevelser som inte är positiva, detta är dock min berättelse och för mig funkade lokalbedövningen alldeles utmärkt.

Vad intressant att läsa, jag har lite liknande tankar själv. Jag skulle gärna välja bort narkosen och ser lokalbedövning som ett bra alternativ. Skönt att läsa om någon som faktiskt genomfört en op på det sättet.

Alldeles nya, får jag fråga vilken klinik du var på? Det verkar inte vara så vanligt att kirurger gör operationen under lokalbedövning, kan ju i och för sig bero på att inte så många efterfrågar det...