Låter jobbigt ;(

Men är det verkligen så att de skulle bli sura ifall du sa att du hade gjort det? Jag pratade med min pappa ang bröstoperation och han har ju alltid varit emot sånt men när jag väl tog mig modet att berätta så sa han bara "jasså, men gör inga sånna där fula ankläppar bara"! Jag trodde ha skulle reagera tvärtom. Och när jag sa att jag var rädd för narkos m.m så sa han att det var bara att göra det utan att tänka så. Det jag ville komma fram till var att man kanske tror att föräldrarna kommer bli arg men när du förklarar varför så kanske de kommer förstå dig? Jag fick iallafall respons som var tvärtemot vad jag trodde, det kanske är likadant för dig egentligen? Stå på dig :) och lycka till!

Känner delvis igen mig. Mina föräldrar kommer aldrig ge mig stöd i detta. Ja har berättat för min mamma att ja tänker. Nu är allt bokat och ja vet inte om jaränker säga att de är de. Dom kommer väl köpa de efteråt men inte innan. Varför ja väntat tills nu är för ja har nu eget boende och bra ekonomi. Skullealdrig höra de när ja Bode hemma och bara va timmis.
De är din kropp så har du möjlighet gör de om de är de DU vill. Dom kommer knappast sluta prata med dig. Berätta eller ej innan de är ditt val.
Min bror vet om allt och han säger varken eller bara att ja inte ska överdriva :p

Måste du berätta det?
Min familj vet inte ett skit och lugnast så :)

Jag är både homosexuell och plastikopad. Dom hatar mig för att jag är gay och operationer på det hade tagit död på dem. 

Så tja, varför berätta? Eller, ta det efteråt. 

Peach1500 wrote:

Hur ska man berätta för anhöriga om att man vill göra en bröstförstoring? Min familj skulle aldrig acceptera någon form av operation för skönhetsändamål, det funkar liksom inte så i min familj. 

Dem ser liksom ner på folk som gör något sånt. Speciellt mamma och storasyster då som tycker att kvinnor som opar sig är "plastiga". Be happy with what God gave you. Brukar de säga.

Jag tycker det är orättvist att dem säger sådana saker. Om plastikkirugi är något som gör en människa lycklig så ska man för fan låta dem vara lyckliga och göra det!

Mamma och storasyster är enligt mig perfekta, kroppsmässigt. Väldigt kurviga kvinnor (som de flesta kvinnorna i min familj är) med höfter, bröst och rumpa. Jag drog det korta strået och blev tyvärr inte välsignad med dessa attribut. Tack vare platiskkirurgin kan man nu göra något åt det här! Har försökt förklara gång på gång att det är något som jag verkligen vill göra för att må bättre, men dem fattar ju inte! Än så länge är det bara mina vänner som vet, så stöd har jag ju ifrån dem. Men att inte få stöd från sina egna gör väldigt ont.

 

Är det ett brott att vilja känna sig nöjd med sin kropp? Att för första gången i sitt liv få känna sig kvinnlig!? Känns som det iaf... 

Men varför då berätta?

Om du inte har en endaste bra anledning till att berätta. varför då göra det??
Säger hon som efter 4 operationer kan konstatera att man kan gå från akupa till hkupa utan att omgivningen märker det.

Jag har INTE berättat. jag har haft 500cc men nu återigen gått ner till 375cc. Och nä, omgivningen är inte lika besatta av ens bröst som man själv är. Dom ser inte det. stoppa bh´n ett tag, operera dig och ha lite stora kläder ett tag. Och med lite tur och skicklighet så ser dom inte det.

Jag ser absolut ingen anledning att berätta. Tycker att brösten är privat område. minkropp = mitt val.

Man har inget informationsansvar inför sina nära och kära. Så om det inte tillför något positivt att berätta så gör inte det. Och skulle dom se det efteråt, ja må så va då. Det e ju fortfarande din kropp och ditt val.

peach1500. Det är absolut inget brott att få känna sig kvinnlig! Du har heller ingen skyldighet att berätta för någon om din operation, det är din kropp, ditt val och dina pengar. Jag op mig för ca 20 år sedan o berättade för några av mina närmaste för jag trodde att det skulle bli sååå uppenbart att jag op mig. Fick mest negativa kommentarer, bygger oftast på antingen avundsjuka, brist på förståelse hur mycket man kan lida av antingen sina små bröst, eller andra saker man inte är nöjd med. Livet är kort och jag har aldrig förstått meningen med att lida sig igenom livet. Jag opade mig och har aldrig någonsin ångrat mig, trivdes så himla mycket bättre med mig själv och märkte ju faktiskt också att det inte var så många som liksom tittade och Oj vilka bröst. Man är så mycket mer fokuserad på sina bröst än vad andra är!! Nu ska jag byta ut mina gamla implantat och byta till större som passar min kropp bättre efter förändringarna i kroppen och brösten under de här 20 åren. Har inte gått upp i vikt eller så, men man förändras kroppsligt ändå. Nu har jag ju sista åren använd push up bh med vadderinga och även ilägg vid vänster bröst så när jag har op mig och använder en tunn bh tror jag inte att så många kommer att höja ögonbrynen och se vad jag gjort. Jag pratar bara om detta här, här blir man peppad istället för fördömd, här förstår vi varandra och man behöver inte hålla några "försvarstal" om varför man op.När man mår bra med sig själv har man mer att ge till andra sedan. Hoppas du kan ta med dig allt positivt som finns här på POF och må bra i ditt beslut!! 

Jag trodde att min mamma skulle reagera ganska dåligt när jag berättade förhenne. Det tog mig 1 år att våga ta mod till mig. Men till sist svepte jag 4 glas vin och ringde upp henne. Jag var så jävla nervös att hon trodde jag skulle berätta att någon gått bort eller nåt. När hon fick reda på vad jag ville komma fram till så sa hon att jag är ung och jag är öven vuxen och får göra vad jag vill med min kropp, Bara jag är säker på vad jag gör.

Hon ska till o med följa med mig på konsultationen nu på lördag:)

Men klart du inte måste berätta för dom, men jag kan tänka mig att skulle man få problem eller komplikationer kan det vara skönt att ha sin familjs stöd, men vi är ju alla olika och har olika relationer till nära och kära.

Gör det som känns bäst för dig!

Jag tycker nog faktiskt att du kan låta bli att berätta något för dom. Det är din kropp och dina pengar.

Känner du att operation är något du verkligen vill göra så tycker jag absolut du ska göra det!

You go girl!