tack alla söta för stöd och pepp, jag behöver det verkligen!!!! Ni är guld.

Update: Ja I tisdags fick jag ju träffa en läkare, dock en ny läkare som jag inte träffat innan.  Och en ny Ssk, semestertider ni vet.

Så dom fick ju ställa massa frågor och ta reda på saker och ting ifrån mig med. Men dom mätte såret uppe på tutten vid bröstvårtan där, hålet hade blivit djupare och det vägrar läka...

Och de såren som är på nedre delen av tutten är ett av dom svallkött på.

Ja dom fotograferade, dels pga av semester tider, och sen sa ssk något om skadestånd? Inte för att jag tror att jag kan få det men men.  Så om det är någon ny som kommer kan dom kolla förra fotot och se om det är något som ändrat sig.

Dom kollade även högra bröst för jag har kännt d knepigt där, men det såg fint ut, men huden är irriterad av tejpen och även irriterad pga av att dom tog stygn där förra veckan. Men annars bra.

Så dom satte ett drän, så såret skall hållas öppet, gjorde svin ont, men relativt fort gick d över.  Tvätta och la om de andra såren.

Jo dom sa att jag kommer behöva gå varje dag framöver ....2 mils resa varje morgon.

Men i onsdags var jag ju "Ledig"  så firade nationaldagen som någorlunda "frisk person" (Dock fick vi frångå det vanliga med släkten för en person var sjuk där och jag vill ej riskera ny infektion)

Men hade det skönt och var trevligt att slippa åka till sjukhuset!

Torsdags: Då glömde jag det där dränet jag fått med mig hem kofi andrän tror jag dom sa, men dom kunde göra likadant men med en steril handske.  Såret där uppe var djupare ändå.

Men omläggning och fick ny tid idag.

Fredag:  Idag, kom en av de två Ssk som jag normalt har nu där på Kirurg mottagningen. Hon sa att vi behövde diskutera med allvarlig röst.

Hon ville sätta en vakumpump.

Jag hade inte hunnit äta, försov mig, och var ändå allmänt grinig. Min mens som skulle kommit förra veckan har fortfarande inte dykt upp, vilket oroar mig endel. Jag har återigen fått svamp i underlivet, 3 ggn på en månad. Och fått ont i två visdomständer.

Lägg på att jag drömt mardrömar om brösten varje natt denna veckan. Inatt drömde jag att båda brösten sprack och allt bara forsa ut och två skinnpåsar som hängde ända ned på magen var det enda som fanns kvar.

Vaknade svettig och i panik.  Ja just det, haft feber tre kvällar i rad...ej hög...men ändå.

Kroppen är liksom i strejk känns det nu.

Nå att i detta utgångsläge få höra att jag ska få en vakumpump, var inte för mig en trevlig nyhet. Jag har sett en förut IRL och den låter som en kaffekokare dygnet runt. Det är inte direkt diskret att gå med en slang under kläderna som sedan hänger ut och sen en väska som låter.....

Men, eftersom såret det som är värst inte läker på egenhand...ville hon det för min skull.

I skrivande stund sitter jag med min "kaffekokare" och undrar vad jag egentligen tänkte den dagen jag tackade ja till operation.

(Dålig dag.)

Skulle åkt till Gbg och sovit hos en kompis i helgen, utan barn bara jag. Kommit iväg och få se annat än mitt hus och sjukhuset.

Men känner att jag inte kan sitta på tåget med denna väska, plus en portfölj liknande en sån man har en borr i, som laddaren till denna pump ligger i. Plus min egna packning...

Och så har jag ju inte direkt lärt mig denna manick och känner mig osäker på allt! Vet att d finns sjukhus som kan dessa i Gbg med men känns ju tryggt att va hemmavid ändå....

Men jag känner mig instängd....och ensam...karln jobbar ju ständig kväll...så .

Jag har ju mina tre ungar men jag är mest en trött och ledsen mamma nu....fan.

/ Många kramar

ps:  Jag vill ju ha sådär fina tuttar att alla utropar "Åh vad fina bröst du har!!"

Tack så mycket Jennaa!!! Det gör faktiskt super mycket, jag blir glad bara någon bryr sig lite :-)

Man känner sig så ...ja vad ska jag säga, ensam, och vill ju inte belasta mina nära mer än vad jag redan gör. Känns som jag gör livet surt för alla andra i min närhet nu. Får skjutsa runt på mig hela dagarna, och anpassa sig efter mina sjukhus tider.

Jag är rädd för att "gnälla" för mycket. För till slut är det väl ingen som orkar höra.

Varför skulle dom?

JAG orkar ju inte ens med mig själv...suck.

Försöker hålla modet uppe, för barnens skull.  O inte sitta o grina hela dagarna, försöka, tänka att det bara är en tutte, inte en dödsdom liksom...men ett bröst...ja alltså det är förknippat med mycket, kvinnlighet, sexualitet, moderskap, nästan allt liksom.

Så det är svårt. Och tungt.

Men mina fina ungar idag sa till mig att jag är världens bästa och tokigaste och knasigaste och vackraste mamma även fast jag är sjuk! Och det värmer i själen!!

Kram