Ta hand om två små barn efter bröstlyft. Går det?

Jag har en 3 och 5 åring och har gjor förstoring. Hade hjälp av min mamm första veckan och kunde inta ta hand o mina barn, absolut inte lyfta, sova i samma säng. Behövde hjälp att ta hand om mig själv faktiskt. Skaffa hjälp annars kan det hända olyckor med så smnå barn!!!. Lycka till!!

Ska du bara göra lyft? Kan tänka mig att man har mer ont om man gör förstoring oxå och lägger bakom musken, gör du inte det borde du klara dig lindrigare undan.

Jag har två barn, 2 och 4 år, gjorde enbart förstoring, bakom muskeln. Jag kunde inte kramas med någon framifrån då allt tryck mot brösten gjorde ont. Kunde sitta på golvet och hålla om dem lite vid sidan av eller framåtlutad med en hand emellan oss så att de inte kom åt brösten. Lyfta får man ju inte, men efter några dagar så blev jag ändå tvungen när den lilla klätterapan klättrade iväg i huset... Då vände jag ryggen till och han fick hoppa upp på min rygg och hålla om min hals. Sen red han bort till soffan och blev avsläppt, det fungerade bra, kändes inte som om jag ansträngde brösten då.

Sova bredvid dem vågade jag inte, det gjorde sambon i några veckor när jag sov i soffan, vågade inte ta risken att få en buff eller spark på mig mitt i natten...

Går ettåringen?

Jag har haft samma funderingar som du då jag ska göra ett lyft med inlägg + bukplastik samtidigt (har en 1-åring och en 4-åring).

Har varit mestadels ensam med minstingen men som tur är har pappan börjat ta ansvar för ett tag sen och jag kommer att ha mkt hjälp med barnen från honom så länge jag behöver.

Men jag ska snart göra en intimoperation då båda mina slidväggar kollapsade på förlossningen och där får man inte göra tunga lyft på 3 mån. Tror man måste va mkt mer försiktig med lyft gällande underlivet än den andra jag ska göra...

Så jag är jätteorolig över hur det ska gå för där kommer jag ha barnen en hel del även om jag får hjälp första v...

Men jag tänker så här:

Ta bort benen på min dubbelsäng och ställa emot hans spjälsäng mot min samt ta bort ena sidan av spjälsängen. Då kan man mer rulla upp honom i sängen och undvika lyftet därifrån.

Byta blöja på golvet.

Ha en pall brevid matstolen som han får gå upp på med min hjälp och sätta sig.

Vagnen och bilstolen har jag redan provat att bara hålla i hans händer och han klättrar glatt in o ut i både vagn o bilstol.

Sen kommer det såklart komma situationer där han vill bli buren men då får man ta den tid det tar o sätta sig ner på ngt sätt o ta honom i famnen så...

Jag tror det löser sig men det kommer ju att bli omständigt!

Man får nog se till att inte stressa och ha bråttom osv utan ha gott om tid så man inte gör de där "stress-lyften" ändå.

Jag är som sagt mest orolig över min intimoperation när det gäller barnen då det både är längre tid man inte får lyfta och lite mer riskfyllt med att lyfta men jag tänker att antingen så får jag vänta o gå några år till o lida av mina kroppsliga besvär eller så får det bli omständigt o jobbigt ett tag. Men det ska bli skönt när det är över!!

Fick ett tips av en att börja öva med minstingen några v innan så är han/hon mer med på att inte bli lyft sen när det väl gäller.

Det kan nog skada om du lyfter jo, för innan det har läkt så kan det ju spricka upp i sömmar och det vill du nog inte ;)

Jag är en av de få smo gjort endast lyft och som sagt tidigare, tyckte inte alls det gjorde ont. Klä av å på mig är inget problem, duschar utan problem. Behövde ingen hjälp alls. Sen är ju min pojk 4 år så han bär jag ju inte runt på.

Men det gjorde mycket mindre ont än vad jag trodde.

Jag gjorde min förstoring i måndas och jag har 2 barn 3 och 6 år gamla... Det e först idag som jag klarar att göra saker själv.. Innan har jag fått hjälp med att bre mackor och göra te tom.. Så jag har varit helt beroende av hjälp.. Jag kan inte ens krama mina barn.. Det gör ont när dem kommer för nära.. Men jag har varit noga med att säga till mina barn redan från början att mamma kommer att ha jätte ont så ni kommer inte få röra mamma då jag har ont.. Och jag kommer inte kunna lyfta er eller krama er eller hjälpa er att borsta tänderna det måste pappa göra.

Sen så e det svårare för 3 åringen att riktigt förstå men hon har ändå förstått att jag har ont och sitter snällt brevid mig =) Ingen av dem försöker krama mig eller göra något annat som de vet kan göra ont på mig...

Det e jätte svårt med småbarn speciellt när man måste laga mat... Man e riktigt begränsad när det gäller rörelserna... Min stora tjej hjälper mig mkt hemma.. Men hon kan ju inte hjälpa mig med allt... Min sambo tar mer eller mindre allt när han e hemma... Så att ajg kan vila men jag försöker göra allt jag kan i den mån jag kan när jag e själv med barnen... Däremot undviker jag att lyfta för mkt på armarna och jag lyssnar mkt på min kropp gör det minsta ont så gör jag det inte... För jag vill inte risklera att något blir fel i läkningen...

Lycka till med barnen och om du kan ta hjälp av någon i din närhet =)

Jag gjorde min förstoring i måndas och jag har 2 barn 3 och 6 år gamla... Det e först idag som jag klarar att göra saker själv.. Innan har jag fått hjälp med att bre mackor och göra te tom.. Så jag har varit helt beroende av hjälp.. Jag kan inte ens krama mina barn.. Det gör ont när dem kommer för nära.. Men jag har varit noga med att säga till mina barn redan från början att mamma kommer att ha jätte ont så ni kommer inte få röra mamma då jag har ont.. Och jag kommer inte kunna lyfta er eller krama er eller hjälpa er att borsta tänderna det måste pappa göra.

Sen så e det svårare för 3 åringen att riktigt förstå men hon har ändå förstått att jag har ont och sitter snällt brevid mig =) Ingen av dem försöker krama mig eller göra något annat som de vet kan göra ont på mig...

Det e jätte svårt med småbarn speciellt när man måste laga mat... Man e riktigt begränsad när det gäller rörelserna... Min stora tjej hjälper mig mkt hemma.. Men hon kan ju inte hjälpa mig med allt... Min sambo tar mer eller mindre allt när han e hemma... Så att ajg kan vila men jag försöker göra allt jag kan i den mån jag kan när jag e själv med barnen... Däremot undviker jag att lyfta för mkt på armarna och jag lyssnar mkt på min kropp gör det minsta ont så gör jag det inte... För jag vill inte risklera att något blir fel i läkningen...

Lycka till med barnen och om du kan ta hjälp av någon i din närhet =)