Reformedica Örebro

Vart ska man börja... Jag har så många gånger tänkt att skriva, men sen känner man att man inte orkar, MEN sanningen måste komma fram. Jag är en av dom olyckliga som har drabbats av hela denna PIP-skandal. Våren 2007 opererade jag mig första gången hos Per-Erik Janson på Reformedica i Örebro, allt var toppen. Visst att jag vaknade under operationen och fick gå med hjälp av sjuksystrar mellan op-salen och rummet när jag var klar, att det var lite udda redan där tänkte jag inte så mycket på då. Dom var ju så gulliga och mina bröst var inte längre urammade och ledsna taxöron. Efter operationen såg jag att mina bröstvårtor var helt olika, men P-E sa att så blev det för att så hade mina beöstvårtor alltid varit. Men jag hade inte märkt det innan för då var dom naturliga. Så jag svalde hans svar. Att ärret hade hamnat lite högre upp gjorde inte så mycket, jag hade ju för tusan fasta bröst. Ja, jag var väldigt ung och naiv. Tiden gick och brösten som hade varit så fina började bli hårdare och mitt högra började göra fasligt ont. Men jag hade verkligen inte tid att göra något åt det, var egen företagare och kunde absolut inte vara borta. Men tillslut kände jag att jag hade tid att vara borta från jobbet och jag hade ändå en kapsel-försäkring som snart skulle gå ut. Detta var våren 2010, tidigare det året hade PIP blivit förbjudet. Veckorna innan operationen sa magkänslan att det inte var värt det, att jag inte skulle gå till honom, tre vänner hade varit där och alla hade råkat ut för massa komplikationer. En såpass att hon fick spendera en tid inlagd på sjukhus. Men smärtan och fåfängan överröstade magkänslan, jag ville ha perfekta bröst igen. Men för det första så korrigerade han endast det ena, mitt försäkringsbolag ifrågasatte varför han tog 15 000 för endast ett bröst, när en kapselkorrigering på båda brukade kosta 12´, jag fick stå för de 3000 extra själv. Ännu en gång sa magen åt mig att hoppa detta, MEN fåfängan och smärtan gick före. Jag frågade flera gånger om smärtan kommer bli värre och det sa han att den absolut inte skulle bli, för jag sa att OM det skulle bli värre ville jag inte genomföra det. Hittills tyckte jag ändå att han var trevlig, men det var väl för att jag var så osäker och svalde allt han sa. Genast efter operationen kände jag att det inte var som förra gången, men tänkte inte så mycket på det. När det var dax att få bort bandagen så upptäckte jag som en luftbubbla vid min högra bröstvårta, men det var enligt dom bara pga svullnaden.  Smärtan vart genast värre och värre, men läser jag i min journal har dom skrivit helt annorlunda, dom har uteslutit att skriva med massor av relevant information, tur är att jag har sms-konversationer kvar mellan mig och vänner under de aktuella dagarna. Jag ringde och beklagade mig flera gånger, men fick snällt vänta. Jag kom på 6-månaders kontrollen, fortfarande var min "luftbubbla" pga svullnader och skulle försvinna, min smärta, obsevera min extrema smärta var sådant jag fick leva med. Det gick ytterligare 4 månader och jag kontaktade kliniken igen. Nu började jag sätta mig emot och svalde inte längre allt han sa, jag tyckte inte detta var okej. Något hade ju gått galet fel eftersom det kom så snabbt efter operationen. Grejen var den att jag var gravid, inget vi kunde rätta till nu ändå. Vi skulle avvakta ytterligare. Detta var i April 2011, november 2010 gick läkemedelsverket ut med att läkarena skulle informera sina PIP-patienter om dessa. Jag fick inte höra ett knyst, även fast jag led av många "kända" biverkningar av just PIP-implantat. Nu hade jag gett upp, jag accepterade att jag skulle få gå med deformerade bröst och en smärta som väckte mig på nätterna, det var ju mig det var fel på enligt P-E. Tills en dag, februari 2012, mina gamla arbetskamrater frågade hur det var med mina bröst och jag berättade om formen, den extrema smärtan m.m. Då sa dom att just min klinik hade använt sig av dessa farliga implantat, men jag trodde dom inte. Jag hade ju gelésilikon, dom kunde inte gå sönder. Trodde jag ja, jag ringde kliniken efter att ha letat på fakta. Jag hade läst på rätt noga, tror ni att P-E gillade det?! Nej, den arrogans jag möttes av, har jag aldrig förut varit med om, om jag tyckte att jag hade behandlats dåligt de senaste gångerna så var det inget mot nu. Det var fortfarande inga fel på implantaten, han hade absolut inte gjort några som helst fel genom att inte informera mig om implantaten. Och jag fick fortfarande skylla mig själv. MEN han kunde vara snäll och ge mig ett väldigt bra pris på att byta ut dom. 15 000 till skulle jag bara behöva betala. ALDRIG i hela mitt liv. Jag frågade en gång till om han ansåg sig vara nöjd med mitt bemötande, och det tyckte han. Jag sa hejså, anlitade Åke Hjelm och nu är vi långt in i en process. Hit hör det att en nära vän, gjorde en bröstförstoring och fick betala 38´, ca 8 veckor efter operationen och massa medicinkurer blir hon av med ena implantatet. Det var för infekterat, hon hade skött sig exemplariskt med rengöring. 6 månader gick hon utan ett implantat, ett helt halvår, ett sommarhalvår. När det var dax att få in ett nytt implantat var hon tvungen att betala 8 000 för ett nytt implantat. Vi alla vet att ett implantat av mentor kostar betydligt mycket mindre.  En annan vän, också hon väldigt nära, hon som hamnade på sjukhus. Henne gick det så långt eftersom han vägrade inse att det var stora infektioner. Hon har tillochmed dokumenterat misären hon gick igenom, alla samtal m.m. Han vägrade hjälpa henne och hon hamnade tillslut på akuten. Båda implantaten plockades ur och månader med antibiotika väntade. Tillslut var det även dax för henne att få tillbaka implantaten, fick hon det gratis med tanke på allt hon hade gått igenom från dag 1 efter operationen? NEJ, 16 000 fick hon betala för nya implantat av mentor.  Den tredje, även hon väldigt nära. Skulle göra en brötförstoring efter amning och allt. Hon frågade om lyft, hon ville helst undvika det. Det gick att hoppa över ett lyft, hon hade såpass mycket vävnad i sig själv. Denna person var väldigt påläst och hade ringt runt lite olika kliniker, men valde Reformedica av praktiska skäl, det var nära. Hon hade läst och hört sig för att lägga implantatet framför muskeln var att föredra i hennes fall. Detta sa hon även till P-E, men så jobbade inte han var hans svar. Jaja tänkte hon, han är ju ändå proffset. Inte ens P-E ville ta efterbilder, det säger rätt mycket om resultatet. Denna gång erbjöd han faktsikt att korrigera detta.  Alla vi fyra var där under ungefär samma period, därför kunde vi tyvärr inte varna varandra. Eller jo den ena, hon som vart värst drabbad hade redan gått igenom detta. Men då var det EN person, det var nog bara otur. Men att vi är 4 st, nära, som blivit drabbade så är det inte längre slumpen. Då är man rätt inkompentent i mina ögon. Min vän som fått erbjudandet att få sitt korrigerat kostnadsfritt, väljer även hon att hellre betala fullt pris på en annan klinik. Så vart vill jag komma med min LÅNGA berättelse?! Vi är nog inte dom enda drabbade, och visst 4 st kanske inte är så mycket. MEN det är 4 stycken för många som har blivit behandlade på ett nästan snarlikt sätt. Kontentan av det hela, min uppfattning av Reformedica och P-E Janson är att dom är väldigt gulliga när man inte ifrågarsätter, men så fort du ifrågarsätter blir det en annan attityd. Jag anser att P-E är en kirurg som inte bryr sig om sina patienter och deras välmående utan vill helt och hållet endast få in pengar. Vilket han har bevisat flera gånger om i mina ögon. Jag vill inte att fler unga tjejer ska hamna i samma situation som jag där man tror på hans ord. Kolla upp era valmöjligheter. Det finns kliniker där du slipper gå med ett fult, alldeles för tight bandage och inte får duscha på 14 dagar som du får på Reformedica. Kliniker där du möts av ömsesidig respekt. Ta inte det billigare alternativet, det blir dyrare i slutändan. Jag får nu betala 44 000 för att genomgå en mer omfattande operation, där nästan all min bröstvävnad kommer få skäras bort, min hy kommer bli så tunn att jag antingen kommer tappa känseln eller bli överkänslig. Smärtan jag lever med har gått så djupt in i nerverna att dom misstänker att jag kommer få leva med min smärta för resten av mitt liv. MEN jag jag ser ett litet ljus, jag slipper gå runt med deformerade bröst, i sommar kan jag återigen sätta på mig en bikini, en tight tröja, linne m.m. Jag kommer snart kunna krama folk utan att dom känner två hårda bollar. Jag slipper snart ha två "bröstvårtor" på mitt högra deformerade bröst. Allt detta hade kunnat undikits om P-E hade tagit min smärta på allvar och gjort något åt det när jag satt och bönade och bad om att det inte var normalt med denna smärta. Om jag ändå hade lyssnat på min magkänsla......... Ingen av oss har gjort en anmälning, varför? Ingen orkar gå så långt. Jag är den enda som gått vidare, men jag har många gånger ifrågasatt om jag verkligen orkar fortsätta.