För att få låna på en seriös bank /finansbolag som inte tar ut en hutlös ränta måste man ha en fast inkomst varje månad. .Även om du vet att du kan avsätta en viss summa varje månad så går ju banken efter sina kalkyler och där räcker nog tyvärr inte det som blir över av ett försörjningsstöd till att betala av ett lån.Det bästa är väl för dig att ringa runt och lyssna.Jag fick iaf uppgifterna från en väninna som jobbar på Länsförsäkringar bank..

Ja förlåt om du tog illa vid dig av mina försök att ge dig goda råd men jag har faktiskt sparat ihop till mina. Finns inte på världskartan att jag skulle låna till en sån här sak (och särskilt inte om jag redan hade haft betalningsanmärkningar samt saknat inkomst) då jag ser det som att operera brösten är en skönhetsgrej - inte något som är ett livsviktigt ingrepp för ens överlevnad. För i slutändan handlar det ju om en grej man VILL göra - inte BEHÖVER. Och det är skillnad.

Men visst. Om du tror att du får ett lån och kan dela upp lånet på typ 15 år och betala 250kr/månad så gör det då om du vill det och känner att det är den bästa lösningen. Men jag vet inte om man får dela upp snabblån på så lång tid? varför inte välja att betala 1000kr/månad - du har ju ändå sagt att du skulle kunna lägga undan det nu när du verkligen vill detta så mycket. då skulle det väl gå lika bra att betala av så mkt på ett lån varje månad?

Så sluta röka (för det får man ju ändå inte göra om man ska opa) och så sparar du allt du kan. Då får du ju även ett hum om hur det skulle vara att leva på 1000kr mindre per månad. Funkar det så vet du ju att du skulle klara det. Å om du då lyckas få lån för 1000kr/månad så vet du ju att du är kvitt skulden nästan lika fort som det hade gått att spara till det själv men du hinner operera dig innan. Det är väl det bästa rådet jag kan ge dig om du prompt är inne på att du måste låna till att göra operationen just nu. Men som sagt, om JAG vore i samma sits som du så skulle jag nog tänka både en och två gånger. Prata med din pappa också, om han ändå har frågat dig tidigare så kan det väl inte skada att berätta för honom hur du känner nu. Hoppas det löser sig för dig! :)

Nu har jag läst igenom hela tråden. En tanke är att du går och pratar med någon, tex en kurator och reder ut om brösten verkligen är problemet. Jag skriver de här orden för att hjälpa, inte för att vara dum.