Bröstförstoring - det bästa ni gjort & värt pengarna?

hänger på här!

För mig så känns det bara så otroligt främmande att ha bröst. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är. 

Mina tankar går såhär ( opererade mig idag). Är du under 23 år så vänta, personligen tror jag inte att man är mogen för ett sånt beslut när man är under typ 23 år, man behöver få hitta sig själv och få mer livserfarenhet som leder till att man kan ta reda på vem är jag? vem vill jag vara? hur ska jag uppfylla mina livsmål. Lider man av dålig självkänsla och tror att ett par bröst kommer att lösa allt så är man ute och cyklar. Självklart kommer man må bättre i vissa situationer eller i vissa stunder men det kan inte "hela din själ".

 

Jag valde att göra det efter att jag hade fått ett barn pga. visste att brösten brukar förändras efter graviditet och ammning. Jag har bra självkänsla att mina bröst var små och urammade påverkade inte min självkänsla men tycker att det är så sjukt snyggt med fylliga bröst därför gjorde jag det. Jag nojade mig precis som dig innan jag bestämde mig. Jag kollade upp så mycket jag kunde kalkylerade komplikationerna, fördelar och nackdelar. Valde därefter att en "D kupa" inte för stort men tillräckligt för att synas och kan döljas vid behov, la framför pga mindre komplikationer. Sen sa jag till mig själv. Du är 26 år med ett barn, ensamstående och ska ut på köttmarknaden igen så småning om, konkurransen är större nu, man lever bara en gång, bestäm dig och kör och var nöjd.

 

Så jag gjorde det och nu sitter jag här stolt över mig själv att jag vågade men förjävligt ont men smärtan går över =)

 

Tänk, kalkyler och kör på det du bestämmer dig för är mitt råd =)

 

 

Ja... jag antar att det är normalt. Det är ju inte bara en operation utan något mycket större... 

 Opererat mig flera ggr, lagt ca 70 000 kr utan att räkna räntor på lån etc. Haft komplikationer MEN ångrar absolut inte. 

Opererades igen förra onsdagen och brösten är snyggare än någonsin!

YOLO = You Only Live Once🙂

Kramar

 

Ja... jag har liksom en bild av mig själv & hur jag "borde" se ut och jag kan visualisera den känslan av att vara helt nöjd med min kropp... jag tycker om allt förutom mina bröst. Skäms otroligt mycket över att vara platt till min lilla men ändå kurviga kropp.... ena dagen så kan jag känna att ja, det här är 100% och nästa dag kan jag tänka att, faan... varför ska jag utsätta mig för en operation? 

Kan bara berätta mina egna erfarenheter.

Jag ångrar inte min operation det minsta, är det bästa jag gjort verkligen. 

Jag kan äntligen ha klänningar utan bh, kan ha en normal bikini/bh utan att det ser fördjävligt ut.

Alla kläder sitter bättre, känner mig mycket kvibnligare osv...

MEN, ett tag efter operationen föll jag i en liten depretion (om man ens kan kalla det så) och mådde riktigt dåligt över dom, för de var så stela och kändes så plastiga och inte mina egna.

Det är tydligen inte så ovanligt när man genomgår en förändring att man får lite ångest över det ett tag  - men det går över...

 

Lägger du framför muskeln slipper du oroa dig över muskelrelaterade problem iaf. 

 

Så här var det för mig. Jag är säker på mig själv, har inte mått särskilt dåligt över brösten, har liksom förlikat mig med hur de såg ut. Hade inte dålig självkänsla eller självförtroende. Däremot stämde inte utsidan med hur jag kände mig på insidan. Jag tycker att det är snyggare med ett par bröst.

 

Jag kan inte säga att jag mår bättre efteråt, för jag mådde inte dåligt innan. Däremot känner jag mig mycket sexigare och mycket mer kvinnlig än innan. Känner mig inte längre som en trött gammal sliten morsa. Jag vet att jag har ett par bröst även när jag tar av mig bh, som innan var ordentligt stoppad. Jag är jätteglad att jag gjorde det, även om det absolut inte var någon nödvändig operation.

 

Jag tror man  måste vara lite försiktig om man tror att att ett par nya bröst kommer att lösa alla problem, om man mår dåligt, för det handlar om så mycket mer. Nu är jag ju lite äldre, och då kanske det är lättare att sitta och säga så.

 

Nej, jag är jätteglad att jag gjorde det, men jag hade världens ångest både innan och efter innan jag vant mig.

 

Stort lycka till.

 

 

 

Jag vet inte om jag är rätt att svara för det är  bara en vecka imorgon sen min op. Men jag har inte upplevt det ett dugg läskigt. Inte särskilt ont som jag inte står ut med. De är skitfina och kändes som mina redan från början.

Sen är de ju svullna och ömma än, men ändå så känns det som mina.

Nu tror jag det beror på att jag valt att inte göra mina så stora, så jag tycker inte skillnaden är superstor. Tror inte de kommer se nåt på jobbet. Bara när man tar av sig som det är stor skillnad eller om man prövar bikini...som jag redan gjort:)

Min vän som är mer än 20 år yngre än jag som gjorde sin op samtidigt. Mår ännu bättre än jag och börjar jobba redan på fredag. Hon känner sig jättenöjd också.

Hade jag kunnat och vågat hade jag gjort detta för länge länge sen.

Men som sagt...jag har inte fått några komplikationer..än, så det är omöjligt att svara på vad jag tycker om ett år.

Men just nu tycker jag inte det varit något skrämmande över det. Bara positivt.

Ser fram emot att ha klänning som jag aldrig haft i hela mitt liv...gilla att ta på mig bikini.

Ja det ser jag fram emot...:) sommar here I come:)

Kuttran: kolla mina bilder så ser du vad jag gjort men min stackars kropp :-D men oj så bra det blev.

hmm, de började mjukna efter en vecka, men först efter 6-7 månader kändes de gosiga och rörliga...

Tycker bara det blivit bättre med åren...

Det är nog olika för alla. Just det där om att ett par tuttar inte kan hela ens själ. För jo, det har minsann mina gjort - och jag är fylld 20 år, mamma till ett barn som jag ammat. Jag har ALLTID haft små bröst, men efter ett års amning Försvann de små jag ens hade från början. När jag fick pengarna till denna operation, grät jag av lycka. Jag var så JÄVLA glad att detta äntligen skulle ske! För jag har mått så dåligt under min tonårstid och inte främst nu - över min platta kropp. Fick en kommentar "Haha oj! Jag förstår att du vill operera dig, du ser ut som en kines!" (Jag skrattade vid den stunden).. Inte lång stund efteråt gick jag hem och grät. Grät, och grät. Less på att vara den där platta, smala, långbenta tjejen. Nu med ett par bröst som passar min kropp, känner jag mig inte längre lika smal, och jag känner mig snygg(are). Jag mår inte dåligt längre, för detta var Verkligen värt varenda öre. Jag är absolut inte ute efter bekräftelse och för att visa upp mina bröst för allmänheten, utan jag vill bara kunna trivas med min egen kropp. Kunna titta sig i spegeln utan att börja gråta. Kunna köpa en bh som passar, KLÄDER som passar!

Sen hade jag väldigt tur med mitt mående efter operationen. Kände mig bara stel, inget mer än så. Så jag är supernöjd!! Så jag säger bara, Go for it! :D