Jag har 3 tjejer 10, 8 och 4 år. och en kille 4 år.
För mig var det väldigt viktigt att få mina barns "godkännande". Dett är ju ett moraliskt delemma eftersom man vill att de ska veta att de duger som de är. Det blir lätt dubbelmoral om man ska säga till dem senare i livet att de är jättefina och perfekta som de är, om man själv ändrat sina bröst för att man inte var nöjd....
Så här gjorde jag till slut: Jag berättade för dem att jag tycker om mina bröst jättemycket och fick dem att förstå att jag tycke mycket om mig själv som jag är idag, men att jag alltid har velat ha bröst och trodde att jag skulle få likadana som mormor har. Jag tycker det är viktigt att de förstår att jag tycker om mig själv som jag är, men att jag hellre vill se ut som en kvinna och inte som ett barn. Nu har jag ju levt i 33 år med små bröst och nu vill jag leva ett tag med stora. Jag har ju samma bikiniöverdel som min 10 åriga dotter och det kunde hon faktiskt förstå att jag inte vill ha barnkläder på mig.
Sen...fick hela familjen vara med och prova ut godkännda risbröst i olika kläder. (Även om jag inte låter dem bestämma på riktigt så låter jag dem tro att de är med). Detta provande har pågått i 3 månader nu. Nu är alla helt med på varför jag vill göra detta och det känns bra att det inte är någon hemlighet. Vi (jag) pratar (tjatar) mycket om det och jag bryr mig inte ifall de säger det till någon. Jag vill verkligen inte att de ska tro att jag skäms för detta!!
—
Konsultation:
Peter Cosmo 9/9 2010
Jörg Bohn 20/9 2010
ja. det nile skrev känndes bra. mni tjej blir 8 i januari o är veeeldigt kroppsmedveten.. tyvärr.. och "piiiiinig"" hur hon nu blivit det fattar ja inte.. en annan e så öppen m kropp o allt.. (kanske derför ;) tyvärr så har hon själv börjat fått bröst o uuuu ja... jag vet inte alls hur ja sk kontra det när den dagen kommer..
Tack för alla bra inlägg! Jag tror att jag kommer att säga att jag har ont i ryggen eller dyligt och inte försöka visa mig naken den första tiden i onödan,med ärr och så. Sedan märker hon säkert något och komenterar hon det efter ett tag får vi ta den diskussionen då. Vill ju inte göra det till en grej, men det är ju svårt när hela en egna tankar givetvis kommer att kretsa krng brösten den första tiden. Tror det nog kommer att lösa sig!
Eftersom jag har en son och inte dotter som är 10 år känns det mindre roligt att prata bröst med honom, så även om det är inte hemligt så tycker inte jag att man pratar bröst med en 10 åring kille. Min 5 åring är oxå en kille, han skiter i, och dotter som är bara 3 år bryr sig inte alls än så länge
Jag har 3 tjejer 10, 8 och 4 år. och en kille 4 år.
För mig var det väldigt viktigt att få mina barns "godkännande". Dett är ju ett moraliskt delemma eftersom man vill att de ska veta att de duger som de är. Det blir lätt dubbelmoral om man ska säga till dem senare i livet att de är jättefina och perfekta som de är, om man själv ändrat sina bröst för att man inte var nöjd....
Så här gjorde jag till slut: Jag berättade för dem att jag tycker om mina bröst jättemycket och fick dem att förstå att jag tycke mycket om mig själv som jag är idag, men att jag alltid har velat ha bröst och trodde att jag skulle få likadana som mormor har. Jag tycker det är viktigt att de förstår att jag tycker om mig själv som jag är, men att jag hellre vill se ut som en kvinna och inte som ett barn. Nu har jag ju levt i 33 år med små bröst och nu vill jag leva ett tag med stora. Jag har ju samma bikiniöverdel som min 10 åriga dotter och det kunde hon faktiskt förstå att jag inte vill ha barnkläder på mig.
Sen...fick hela familjen vara med och prova ut godkännda risbröst i olika kläder. (Även om jag inte låter dem bestämma på riktigt så låter jag dem tro att de är med). Detta provande har pågått i 3 månader nu. Nu är alla helt med på varför jag vill göra detta och det känns bra att det inte är någon hemlighet. Vi (jag) pratar (tjatar) mycket om det och jag bryr mig inte ifall de säger det till någon. Jag vill verkligen inte att de ska tro att jag skäms för detta!!
Konsultation:
Peter Cosmo 9/9 2010
Jörg Bohn 20/9 2010
Operation:
Citadellkliniken Jörg Bohn 8/12- 2010 Supernöjd!
33 år, 4 barn
Förr 100 eget,70 A - Nu 380 MP, 65 F i tortyr och sedan 70 E e
Nile - håller helt och hållet med dig, bra skrivet!
ja. det nile skrev känndes bra. mni tjej blir 8 i januari o är veeeldigt kroppsmedveten.. tyvärr.. och "piiiiinig"" hur hon nu blivit det fattar ja inte.. en annan e så öppen m kropp o allt.. (kanske derför ;) tyvärr så har hon själv börjat fått bröst o uuuu ja... jag vet inte alls hur ja sk kontra det när den dagen kommer..
Tack för alla bra inlägg! Jag tror att jag kommer att säga att jag har ont i ryggen eller dyligt och inte försöka visa mig naken den första tiden i onödan,med ärr och så. Sedan märker hon säkert något och komenterar hon det efter ett tag får vi ta den diskussionen då. Vill ju inte göra det till en grej, men det är ju svårt när hela en egna tankar givetvis kommer att kretsa krng brösten den första tiden. Tror det nog kommer att lösa sig!
Nu känner jag mig inte så ensam i alla fall!
Eftersom jag har en son och inte dotter som är 10 år känns det mindre roligt att prata bröst med honom, så även om det är inte hemligt så tycker inte jag att man pratar bröst med en 10 åring kille. Min 5 åring är oxå en kille, han skiter i, och dotter som är bara 3 år bryr sig inte alls än så länge