Hej, jag har gått genom landstinget. Jag ringde först till VC men hon jag pratade med lät skeptisk till mitt problem och hänvisade mig till ungdomsmottagningen... men det är jag glad över, träffade där en kvinnlig distriktsläkare och hon tittade på mina bröst och förstod mitt pronlem och jag förklarade för henne vad tubulära bröst var. Hon tittade lite på internet om det. Och skrev sedan en remiss till plastikavdelningen på sjukhuset! Hon var jätte trevlig och inte alls skeptisk eller dömande:) Sen fick jag vänta vänta vänta tilld jag ca 6 mån senare fick en kallelse till en kirurg som skulle bedöma mitt läge. Och det var värt väntan minsann:) Fick ett godkännande för operation och nu väntar jag på min 3 kallelse och denna gången kallelsen till själva operationen! Blir i vinter gissade dom på. Men hur som helst, jag kommer från en ort med ca 5000 invånare. Och mig gick det bra för! Så det är nog inte alltid en nackdel att söka på en småort eller ej. Beror helt på vilka man fåt träffa och det vet man aldrig förrän man försökt :) Jag har inte stött på några fördomar, bara förståelse och välvilja!

Jo det är klart, måste vara hemskt jobbigt att bli avslagen när man lämnat ut sig så.. men det kan vara värt det! Nej alltså.. jag tycker inte att jag är extremt missbildad tex. Jag har ju tubulära bröst mrn det finns ju de som har värre grad av det än vad jag har, mina är symmetriska till synes, har viss storleksskillnad men inget jag visste om förrän jag var på konsultation haha. Och vid mitt första besök på UM så förklarade jag bara hur de påverkade mig negativt mitt liv. Det var inte så att jag grät och såg värst ledsen ut men jag fick en remiss skickad ändå! Däremot när jag skulle på bedömningen och träffade kirurgen så hyperventilerade, grät och skakade jag som bara den. Men det var nog lite för att det var så känsligt + att man gått och väntat på att den dagen skulle komma i ett halvår och var väldigt nervös över ifall man skulle bli beviljad eller om man skulle få åka hem helt hopplös efteråt. Men du bör ju må dåligt över det och du måste ju ha en missbildning för att få en operation. Men det beror nog helt på vilka du får träffa hur dom bedömer ditt läge. Men jag tycker verkligen att du ska prova! Jag har alltid hatat mina bröst, aldrig visat dom för någon partner eller någon mer än min mamma. Och jag visste inte ens vad tubulära bröst var för något vid den här tiden för ett år sen..... och nu väntar jag på en operationstid!! Drtta är bland det bästa som har hänt mig!! Hade jag aldrig vågat hade jag heller inte vart där jag är idag:) så våga ta chansen, det kan vara värt det!

Jag gick till Vårdcentralen, bad om en kvinnlig läkare. Visade mina bröst (extremt asymmetriska), hon mätte och gav mig en remiss till Karolinska. Fick tid efter en vecka och träffa en kirurg som mätte mig med både måttband och olika koppar. Blev godkänd på plats och opererades efter drygt 3 månader. Möttes av otrevliga sjuksköterskor på avdelningen samma dag jag skulle opereras men i övrigt gick det bra. Om du blir otrevlig bemött ska du klaga!

Jag är så nöjd! Bestämde mig innan jag sökte att om jag fick ett nej skulle jag börja spara och jobba häcken av mig. "Naktdelen" med att opas via Landstinget är att man inte får välja själv, de har strikta ramar för vad de får göra. Vissa har otur och kommer till en mindre samarbetsvillig kirurg medans vissa, som jag, har tur och träffar en förstående och tillmötesgående kirurg. Han var tydlig med att detta inte var en skönhetsoperation men han ville att jag skulle bli nöjd, och han ville givetvis bli nöjd själv. Jag kom dit otroligt påläst och lade orden i munnen på honom när vi diskuterade, han blev imponerad av min "kunnighet" varpå jag sa att jag har velat detta så länge och läst på allt jag kunnat för att förstå vad jag gav mig in på. Tror det gjorde att han lät mig tycka till mer än någon som inte kan nåt alls, men det är bara en teori.

Många med asymmetriska bröst får bara ett implantat tex och får inte "välja" alls själv.