Ack ja, du är inte ensam om att ha svagt med stöd hemifrån. Förstår verkligen att det känns otroligt jobbigt! Jag har slutat att prata om operationen med någon och håller det för mig själv istället. Nära och kära är informerade, de har uttryckt sitt ogillande och det är OK. De måste inte gilla vad jag gör, jag har bestämt mig nu och behöver inte deras godkännande, men de får INTE tjata om att jag ska låta bli, hålla på att skrämma upp mig med skräckhistorier etc. Därför bäst att inte prata om det.
Men hav förtröstan, du har ju oss här på forumet :D Inte samma sak som att ha familjens stöd, men det är ett gott substitut att veta att man inte är ensam.
PS. Jag har berättat för min pappa att jag ska opas. Fegade ur och tog det per telefon istället för ansikte mot ansikte. Såhär i efterhand var det kanske lika bra, dog nästan av skam när jag berättade det... :D DS.
Jag valde att inte berätta för någon, just för att jag inte tycker att någon har med det att göra och att jag inte skulle behöva "försvara" mitt val!
Jag ska göra ett nytt ingrepp nästa vecka och har inte heller denna gång sagt något till någon, förutom min sambo, som anser att det är mitt val men inte älskar mig varken mer eller mindre med runda fina bröst eller med hängtuttar. (Fast jag tycker han är lite mer intensiv i sängkammaren nuför tiden så jag tror min kropp är något mer lockande efter operationen...)
Stå på er tjejer! Vi väljer själva vad vi gör med våra kroppar och hur mycket pengar vi väljer att lägga på vårt utseende!
Ack ja, du är inte ensam om att ha svagt med stöd hemifrån. Förstår verkligen att det känns otroligt jobbigt! Jag har slutat att prata om operationen med någon och håller det för mig själv istället. Nära och kära är informerade, de har uttryckt sitt ogillande och det är OK. De måste inte gilla vad jag gör, jag har bestämt mig nu och behöver inte deras godkännande, men de får INTE tjata om att jag ska låta bli, hålla på att skrämma upp mig med skräckhistorier etc. Därför bäst att inte prata om det.
Men hav förtröstan, du har ju oss här på forumet :D Inte samma sak som att ha familjens stöd, men det är ett gott substitut att veta att man inte är ensam.
PS. Jag har berättat för min pappa att jag ska opas. Fegade ur och tog det per telefon istället för ansikte mot ansikte. Såhär i efterhand var det kanske lika bra, dog nästan av skam när jag berättade det... :D DS.
Jag valde att inte berätta för någon, just för att jag inte tycker att någon har med det att göra och att jag inte skulle behöva "försvara" mitt val!
Jag ska göra ett nytt ingrepp nästa vecka och har inte heller denna gång sagt något till någon, förutom min sambo, som anser att det är mitt val men inte älskar mig varken mer eller mindre med runda fina bröst eller med hängtuttar. (Fast jag tycker han är lite mer intensiv i sängkammaren nuför tiden så jag tror min kropp är något mer lockande efter operationen...)
Stå på er tjejer! Vi väljer själva vad vi gör med våra kroppar och hur mycket pengar vi väljer att lägga på vårt utseende!
Skit i övriga åsikter!
Kram!