Sista besöket innan op avklarat! Skriva "avskedsbrev" till barnen??
Hej, igår träffade jag Karl för sista gången innan op som är om 2 veckor idag! Allt känns bra och jag fick svar på mina sista funderingar.. Jag har ju velat fram å tillbaka med strl och placering, å nu är det bestämt att jag ska ha anatomiska 395cc, 13,0 cm bredd, 11,7 cm höjd, 5,6 cm proj (hög) delvis bakom. Jag är orolig för komplikationer men enligt Karl och Per ger den placeringen det bästa resultatet för mig, då känner jag att jag får lite på deras kompetens... 
Allt är fixat nu, maken hämtar mig när det är dax för hemgång å kör mig till svärmor där han stannar och tar hand om mig under dagen, sedan bor jag kvar hon svärmor hela helgen å hon hjälper mig. De e tur att jag har en svärmor som jag kommer bra överens med eftersom min mamma bor nästan 50 mil bort. Maken behöver ju ta hand om våra killar...
Nu är det verkligen nedräkning och jag får se till att hålla mig frisk så inte op måste flyttas. Inte alltid så lätt med 2 små killar hemma och jobb på en förskola med 1- och 2-åringar 
Jag vet att det kanske e lite extrem men e det någon som har skrivit "avskedsbrev" till era barn/make/familj?? Om något händer känner jag att det är mkt värt för alla att få ett slags "avsked". Kommer gråta floder när jag skriver dem men vill verkligen göra det.... 
Någon som har gjort/tänker göra det?
Kram på er!
Viktnedgång ca 35kg. 173 cm, 68 kg.
Op genomförd dec 2010 på Art Clinic i Gbg, Karl Bremer och Per Windh. Full bukplastik, bröstförstoring delvis bakom anatomiska 395cc hög profil, fettsugning av ridlår och höfter.
Omop utförd dec 2011, Karl Bremer o
Gud vilken otäck tanke!
Vet inte vad jag skulle skriva....Det finns inte ord hur stor kärleken till barnen och maken är.
Jag skulle skämmas för mina egoistiska tuttsjäl. Det får inte hända!
Chansen att något skulle hända är minimal så jag tänker försöka slå bort den tanken och vara positiv.
Annars kommer jag aldrig att kunna gå igenom operationen med tanken ätt jag är en dålig och självisk mor.
För det stämmer inte. Flott att du har en så härlig svärmor. Min ljuva syster ska hjälpa oss på helgen och ta hand om våra små troll.
Stort lycka till med operationen!!!
Träningstok som ivrigt väntar på dagens korresultat och så fort som möjligt vara på gymmet igen.
Har du tips? Vad kan man göra mer än att promenera och cykla "liggandes" de första veckorna. Cykla liggandes får jag göra först om tre veckor. Har enormt sto
Det är precis detta jag har brottats med... att hur kan jag vara så själviskt att jag utsätter mig och min familj för risken...
Men eftersom jag inte mår bra som jag ser ut nu så tror jag att jag blir en gladare mamma/fru efter detta å då är det ju värt det. Jag kommer skriva brev men inte berätta om det för min man (får berätta för syster) för om något skulle hända vill jag få en chans att förklara varför jag gjorde detta samt hur oerhört mkt jag älskar dem...
Viktnedgång ca 35kg. 173 cm, 68 kg.
Op genomförd dec 2010 på Art Clinic i Gbg, Karl Bremer och Per Windh. Full bukplastik, bröstförstoring delvis bakom anatomiska 395cc hög profil, fettsugning av ridlår och höfter.
Omop utförd dec 2011, Karl Bremer o
Jag förstår hur du tänker! Jag känner som dig att operationen kommer att få mig att må bättre! Det finns många risker i livet.
Köra bil är en av dem. Jag gissar att chansen att vi blir påkörda är större än att vi avlider pga narkos. Peppar peppar!!! Klart du ska skriva breven om det känns rätt. Är det Allergan implantat du ska ha? Jag funderarade själv på dem, klurar lite fortfarande men nu är det nog för sent ,ler
Träningstok som ivrigt väntar på dagens korresultat och så fort som möjligt vara på gymmet igen.
Har du tips? Vad kan man göra mer än att promenera och cykla "liggandes" de första veckorna. Cykla liggandes får jag göra först om tre veckor. Har enormt sto
Nej, Mentor. Mitt heter cpg 313 395cc, man kan googla på det namnet så hittar du en pdf-fil med alla(?) deras implantats mått och utseende.
Vilket datum har du? Jag bestämde mitt igår och ska opas den 2a dec..
Viktnedgång ca 35kg. 173 cm, 68 kg.
Op genomförd dec 2010 på Art Clinic i Gbg, Karl Bremer och Per Windh. Full bukplastik, bröstförstoring delvis bakom anatomiska 395cc hög profil, fettsugning av ridlår och höfter.
Omop utförd dec 2011, Karl Bremer o
Ingen annan som har samma tanke som mig???
Viktnedgång ca 35kg. 173 cm, 68 kg.
Op genomförd dec 2010 på Art Clinic i Gbg, Karl Bremer och Per Windh. Full bukplastik, bröstförstoring delvis bakom anatomiska 395cc hög profil, fettsugning av ridlår och höfter.
Omop utförd dec 2011, Karl Bremer o
Morkmom, Jag opereras 29e november. Ringde Akademkliniken i dag för att höra hur deras rutiner är med narkosen och det kändes riktigt bra.
Blev lite skärrad efter Svts dokumentär. De har även lagt upp mer information ang narkos då de fått en liten storm av oroliga personer.
Trevlig helg!
Träningstok som ivrigt väntar på dagens korresultat och så fort som möjligt vara på gymmet igen.
Har du tips? Vad kan man göra mer än att promenera och cykla "liggandes" de första veckorna. Cykla liggandes får jag göra först om tre veckor. Har enormt sto
Usch, jag förstår dig precis!!!! Opades för andra gången i måndags och när jag pussade mina barn godnatt på söndagen så tänkte jag: Tänk om det här är sista gången.... På väg till Linköping så försökte jag förklara för min man att jag inte vill riskera att dö för ett par nya bröst, men att operationen kändes viktig för mig!! (Det är viktigt att ta hand om sig själv oxå, även om det "bara" gäller vårt yttre). En nöjd mamma å fru är en gladare mamma å fru!!
Min man kan absolut inte förstå hur jag kan välja att göra en op om jag på fullaste allvar tror att jag skulle dö.... Men jag begär inte att han ska förstå heller! Jag pratade till och med om min eventuella begravning på väg till min op.... Sjukt kanske....men man vet så lite om när å hur livet slutar. Förmodligen var resan i bilen till och fårn Linköping (på över 70 mil) en större risk än själva operationen.... Men det är ju så livet är, fullt av risker att dö..... Det är ju egentligen den enda garantin vi har i livet....att ingen slipper levande undan!! 
Risken för att du under en operation på en seriös klinik i Sverige ska dö är så MINIMAL, men visst finns det en risk....det gör det varje gång du går över gatan oxå.
Om du väljer att åka ensam till affären och krockar och dör så skulle väl förmodligen ingen tycka att du var en egoistisk mor som valde att åka ensam å sen råkade dö.....??? Nej, jag tycker absolut inte att du ska behöva känna så!!!
Som mamma är man nog alltid livrädd att dö ifrån sina barn eller att förlora sin familj, det är nog absolut inget ovanligt.....men ibland måste man bara försöka att låta bli att tänka så!!! Ta vara på livet, varje dag....gläd dig inför din operation å lita på att allt kommer att gå väl!!!
(Min narkossköterska fick LOVA mig att jag inte skulle dö....
...innan hon sövde mig!!)
Många pepp-kramar till dig!!
//Kicki.
Va skönt att höra att jag inte e ensam om dessa tankar... Jag tror inte att något kommer hända för om jag gjorde det skulle jag ALDRIG göra detta! Och som ni båda säger att statistiskt är nog risken större att dö i en bilolycka.. Men OM det nu skulle hända något, kan ju vara blödning eller vad som helst så vill jag framförallt lämna något till mina barn.
Kicki - hur mår du nu? Blev brösten fina?
Kram
Viktnedgång ca 35kg. 173 cm, 68 kg.
Op genomförd dec 2010 på Art Clinic i Gbg, Karl Bremer och Per Windh. Full bukplastik, bröstförstoring delvis bakom anatomiska 395cc hög profil, fettsugning av ridlår och höfter.
Omop utförd dec 2011, Karl Bremer o
Det kommer att gå jättebra ska du se!!
Jo då, jag mår oförskämt bra!! Inget smärtstillande sedan i morse och det är ändå bara 4 dagar sen jag opererades!
Kan lyfta upp min minsting (4år) lite försiktigt i knät utan problem å är nästintill fullt rörlig nu!!
Det svider å bränner lite i ärren emellanåt bara....
Just nu ser brösten ut som missiler....inlindade i en massa tejp!!
Ska vara tejpad tills på söndag, men det kommer det bilder så småning om! Tycker inte att dom ser så värst mycket större ut nu än innan op, lite mera put åt sidorna bara....men det var det jag var ute efter, så jag tror nog att jag blir nöjd med resultatet!!
Kram!//Kicki.
Hej,
jag har också haft svårt att ge mig av hemifrån utan att skriva till barnen (om något skulle hända), det gällde det mesta men särskilt när jag skulle på resande fot...
Tanken fanns när jag skulle operera mig med MEN det blir ju faktiskt en negativ affirmation så nånstans måste vi tro att vi tar beslut som inte innebär att vi ska dö!!
Så mitt råd till dig är att fortsätta tänka goda affirmationer (Lycklig fru, god mor, fantastisk kropp, trivs med mig själv osv.) och skriv inga avskedsbrev! Då behöver du kanske börja göra det varje gång du inte är med barnen och mannen... för övrigt sker de flesta olyckor i hemmet!
Stort lycka till - det kommer att gå bra - det är sällan vi är så övervakade av proffs som när vi sövs!!