Åh, Jag har en tråd som jag startade om exakt detta!
Hemskt är det
Man blir så sårad, och visste känns det som att man själv gör något "fel"!
Alltså det är våra kroppar, våraliv, våra beslut - våra pengar...
Man kan inte alltid göra alla andra nöjda & glada precis hela tiden.
Försök att ignorera det, (även fast man blir skit ledsen osv..)
Det finns tyvärr inte mkt man kan göra.
Jag tycker att du ska prata med din mamma..
Säg som det är!
Att du blir ledsen när hon säger så osv.
Att detta är någonting DU blir glad över, att detta är vad du vill.
Jag menar du kritiserar ju inte hennes beslut, kläder, och annat som kanske inte du tycker är snyggt.. (kanske är en dålig jämförelse men ändå!)
Jag blir så arg över detta, för jag vet vekrligen hur det känns
Man blir så jävla ledsen!
Som sagt; Det är ditt liv! Du gör vad du vill. Tycker dom om dig så får dom fan ta & anstränga sig lite för att åt minstånde stötta dig, och vara liiite glad för att du är glad.
Min mamma är (ursäkta uttryket) en idiot!
Hon har alltid kritiserat, & "avundats" mig på något konstigt sätt...
Jag vet inte vad det handlar om, Men jag tycker att du ska sätta dig ner & berätta för din mamma som du känner, hur ledsen detta gör dig och så..
Håll dig till din sambos positiva tankar istället för alla andras negativa!
Jag tror att dom som är negativa bara är avundsjuka! (seriöst!)
Skit i dom.. Kan du inte ens unna dig detta liksom 

Hoppas att allt löser sig för dig!
Stor kram ! <3

- Det blir bättre efter operationen!
Det kände jag iallafall.. Just när folk hör silikonbröst, bröstförstrong... Ja, det låter "värre" än vad det faktiskt är!
Jag lovar dig att det kommer nog bli mkt bättre efteråt.!

Jag kan tro att en del beror på avundsjuka. Säkerligen oroar de sig också över själva "riskerna" med en operation. Tyvärr är ju skönhetsoperationer tabu i mångas tycke. Men det är din kropp och ditt beslut. Du får försöka få medhåll och stöd av de som kan och har möjlighet att stödja dig i detta.

Tror att dina nära och kära kommer glädjas med dig när det väl är klart. De kommer säkerligen se att du känner dig mer bekväm och glad. O blir det inte så är det himla trist och lite småaktigt om jag får ge min personlgia åsikt. Man borde kunna unna folk att fatta egna beslut och vara nöjd med dem.

Min vän tycker förresten att silicon är lika med "bimbostämpel" att man är aningens ointelligent samt faller för samhällets tryck. Trist att hon tycker så. Faller jag i hennes ögon pga. min operation som gjort mig glad så låt gå. Då är vänskapen inte starkare än hennes värderingar.

Ta den storlek DU vill ha inte vad din familj tycker är "lämpligt". Du kan ju alltid säga att du valde "200cc" men välja betydligt mer om du tycker det känns bättre.  De kommer säkerligen inte märka någon skillnad ( om de inte hänger här och spanar på bilder, läser om profiler och placering mm).

Lycka till!

Trist att höra.

Jag håller på att förklara för min mamma hur viktigt detta är för mig. Eftersom min op resa skulle bli betydligt enklare med hennes stöd. Dock blir jag förbannad emellanåt och tänker att jag ska fixa det själv för hon håller på med någon skrämseltaktik just nu.

Första gången vi pratade om det så sa jag att jag ska göra en bröstoperation och skulle gärna vilja att hon hjälpte mig (oss) men antingen skjuts eller barnvakt. Hon svarade bara nej de ställer jag inte upp på!!! Jag sa då till henne att om hon ber mig om en tjänst så lägger jag ingen värdering i vad jag ska hjälpa henne med. (Om det inte är olagligt eller så förstods) Vill hon ha hjälp så försöker jag ge henne det i bästa mån.

Hon har ju ingen aning om hur mycket jag har lidit av detta och att jag och min sambo har ett försvårat sexliv. Och det är detta jag inte vet om jag vill delge henne, hon kan väl bara lita på mina beslut....

Vad gäller vänner tänker jag inte berätta nåt. Om dom sedan märker så får dom fråga om dom har lust. Men då är det ju redan gjort. Huvudsaken för mig är att min sambo förstår mig och stöttar mig och det gör han verkligen!

Lycka till och stå på dig!

jag vet hur känns det, men det är du som ska bestämma inte dem

madeleiine wrote:

Idag berättade jag för min mamma att jag ska operara brösten om två månader. Och hon blev inte glad minst sagt, hon sa att hon inte tyckte det skulle passa min kropp och att jag borde vara lite naturligare. Hon sa att hon inte var arg, bara besviken och ledsen. Hon kunde varken förstå eller stödja mig.

Av dom människor som jag berättat för är det bara en enda person som uppriktigt varit positiv och det är min sambo.

Mina två systrar, min bror och min bästa tjejkompis har alla varit negativa. Dom har öppet kritiserat mig och sagt att jag ska ta så lite som möjligt. Min lillasyster har sagt att hon inte riktigt kan vara glad för min skull för hon blir så avundsjuk för hon skulle göra det själv på stört om hon kunde. Och det kan jag ta, men resten.

Blir så trött på att bli så hårt kritiserad för det här... Man kan ju inte låta bli att undra hur det ska bli när jag väl har gjort det. Om dom ger upp då eller om dom kommer bli ännu värre... Någon som har liknande erfarenheter?

Känns så tråkigt och tyvärr börjar det här ta glädjen lite ifrån mig.

Usch vad tråkigt.. 

Alla i min närhet har stöttat mig. Till och med min pojkväns mormor tyckte det var skit coolt. Haha. 

Jag förstår inte grejjen med att folk tycker att man inte ska göra det. MEn de tror väl att man ska göra världens största bröst och se ut som playboy modellerna typ. Men så är det ju absolut inte. Man gör det helt för sin egen skull. för att känna sig kvinnligare. Iaf jag. 

Strunta i vad dom säger =) Det kommer bli skit snyggt ;) 

amadoo och alla ni andra, tack för erat stöd! Ni är underbara. Känns så bra att det finns någon som förstår.

Känns faktiskt mycket bättre nu, funderade igenom allt igår när jag inte kunde sova och läste era snälla kommentarer idag, nu är jag på gång igen!

Men man blir ledsen, tror att man kanske gör fel och börjar tveka på beslutet, även om jag längtat efter det här i flera år och vet att det är rätt. Och mest av allt blir jag ledsen att dom inte kan dela glädjen som jag känner över att äntligen få det som jag så gärna vill ha. Det som jag har sparat ihop till med mina alldeles egna pengar.

Jag tror precis som många av er andra, att det handlar om avundsjuka och fördomar. I alla fall när det gäller mina kompisar. Kanske inte i mammas fall, där är det helt andra saker som spelar in tror jag. Jag har alltid varit hennes lilla "docka" och jag tror hon har svårt att acceptera att jag är vuxen, och kvinnlig. När jag var yngre och hade större bröst ogillade hon när jag klädde mig i tajtare kläder och framhävde dom.  Men jag hoppas att hon lär sig att acceptera det som gör mig glad och att släppa taget lite.

Jag själv tänker inte ta upp det med henne igen. Vill hon stötta mig och försöka förstå kommer jag med glädje ta emot det men om hon fortsätter att försöka prata mig ur det så tänker jag inte bry mig. Och vi får se om jag är helt ärlig med storleken sen, ska nog lyda rådet att säga att jag tog lite mindre än vad jag gjorde om det känns bättre!

Jag tycker faktiskt att det finns någon sorts styrka i att kunna erkänna för sig själv att man inte är nöjd med hur man ser ut och sen se till att man blir det. Underbara självständighet. Jag känner mig faktiskt ännu säkrare på att genomföra det nu när så många motarbetar mig. Dom ska allt få se att jag klarar det utan dom, eller vad tycker ni? :)

Och stå på er alla ni andra som någon gång blir motarbetade, VI är viktigast och vi kommer bli skitsnygga oavsett vad andra säger.

Många Kramar till er

så många som säger_inte behöver du göra det blabla..känns fejk osv..jag sket fullständigt i vad folk sa , det är min kropp o mitt liv o mina pengar, förhoppningsvis kommer de att acceptera det senare, älska det behöver de väl inte..synd att det ska vara så med ens nära o kära..

Vad tråkigt att folk i din omgivning är så oförstående!

Bara tanken på att berätta för mina nära om att jag vill (och tänker!) operera brösten gör mig så otroligt nervös. Jag har tubulära bröst, och berättade detta för min mamma för bara någon vecka sedan. Hon vart väl lite chockad först, kanske mest för att hon inte hade någon aning om mitt problem, men dagen efter att vi pratat hade hon lugnat ned sig lite. Nu känns det som om hon stöttar mig mer och mer för varje dag som går.

Annars tänker jag nog bara berätta för min pappa och min syster. Tycker inte det är någonting som hela släkten behöver veta (eller vännerna heller för den delen), eftersom det förmodligen inte kommer synas någon större skillnad med kläderna på. Jag kan bara hoppas på att min pappa och min syster är lika förstående som min mamma har varit, trots att deras åsikter verkar vara lite mera åt "bröstoperation=playboybimbo"-hållet.

Kram!

Niffum, tror inte du behöver oroa dig. Du har ju en väldigt bra anledning till att du gör det. Så dom som du säger det till borde verkligen förstå dig. Jag tror att det som stör folk med mig är att många tycker att jag redan har fina bröst och att jag verkligen inte behöver det.

Trots att jag gör det för att jag för några år sen blev allvarligt sjuk och gick ner över 10kg och mina bröst aldrig har blivit detsamma sen dess.

Men jag har bestämt mig för att bara säga till dom närmaste och sen strunta i dom som kritiserar mig och bara fokusera på dom som stöttar mig.

Så va inte rädd, lyssna på dom som stöttar dig och strunta blankt i dom andra. För dom som inte kan acceptera ditt val är inte värda att lägga någon energi på.

Lycka till när du väl bestämmer dig för att berätta!