Jag har inte opat mig än. Mamma hindrar mig inte eller något, säger bara att jag inte ska göra så stora men annars stöttande.
Syrran tycker jag är pinsam och ahr typ sagt upp kontakten med mig och min pappa läser min blogg och tror han fattat att jag ska göra det. för förr var jag uppen med det i bloggen dock inte nu. Sen träffa jag han på banekn när jag skulle betala :p men han lägger nog inte så mycket energi på det.. men han gillar det nog INTE om jag känner han rätt.

Jag har alltid varit väldigt öppen om det för min mamma, ända sedan jag började fundera på att göra det. Alltså flera år sedan. Sedan har det legat lite på is, men jag har pratat lite sporadiskt om det med min mamma och hon har varit helt med på det.  Jag har inte berättat för min pappa eller någon annan än (förutom pojkvännen), men det får jag ta när det börjar närma sig. För där tror jag inte att det blir en lika bra reaktion som hos min mamma.

Jag sa ingenting förens jag hade bokat tid. Berättade då för mamma, trodde faktiskt att hon skulle förtå. Men hon blev väldigt besviken och kan inte alls förstå varför jag vill göra det. Men det var bara att förklara att jag vill ha bröst å så är det bara. Min kropp... Hon är okej med det idag, men vi pratar inte direkt om det.

Pappa däremot...Jag antog att mamma skulle berätta för han. Men det hade hon inte gjort utan han fick reda på det från min svåger. Kanske inte roligaste sättat att få reda på det, men nu vet han iallafall :) han har dock inte sagt ett ord till mig om det men enligt min svåger så verkade han inte bry sig så mycket. Får se på jul när jag ska träffa dom och det är gjort vad dom säger då.

Efter jag fick sonen sa jag att jag skulle fixa till dom.Men jag ville vänta tills jag var klar med barnafödandet.Efter tvillingarna kom tog jag tag i det.Berättade det för mamma och det enda hon sa -Är det så viktigt med bröst?Nu har jag iofs alltid haft bröst så jag vet ju inte hur det är att vara utan.Hon har aldrig varit negativ eller försökt få mig att inte göra den , det har ingen i min familj.Mamma och pappa ställde upp och var barnvakt åt alla barnen under operation =) Det känns jätte bra , hade varit jätte ledsamt om dom inte stöttat mig.

Jag har heller ingen aning. Min mamma och syster vill komma och hälsa på i helgen (bor 30 mil bort men har vägarna förbi då de ska till Ullared) och jag vet inte vad jag ska ha för dålig ursäkt till att de inte kan få komma förbi o lämna lite grejer i alla fall.

Känns inte så aktuellt och öppna dörren i morgon kväll och bara "Men, hej!  Kom in! jag opererade brösten i tisdags så jag ser lite invalid ut och är hög på morfin, men kul att ni kom!"

Jag har inte opererat mig då jag inte är myndig än men har låtit min mamma veta att jag förmodligen kommer operera mig när jag skrapat ihop pengar till det. Hon är väldigt förstående, tycker dock inte att jag behöver det men tycker att det är okej om det gör mig lycklig.
Tror inte dina föräldrar skulle bli besvikna på dig, älskar dom dig skulle jag nog säga att dom ska stötta dig till max även om de inte alltid gillar alla dina beslut.
Få dom att förstå att detta är viktigt för DIG och att du inte gör detta för någon annan för även det kan vara något som stör dom. Många gör ju detta för att göra sig snygg för andra etc så få dom att förstå att detta är något du mår dåligt över och vill göra något åt om du nu ens mår dåligt över det :)
De kanske inte gillar det i början, men efter ett tag tror jag nog att de släpper det och börjar acceptera det mer och mer!
Det är bara som jag tror då,hah :)

Miss_V wrote:

Mina förädrar har nog uppfattningen om att bröstförstoring innebär gigantiska hårda bollar!! det är inte inte alls sådana bröst jag vill ha såklart! Det kanske är lättare om man redan har gått på konsultation och bokat OP tid när man berättar? Vill inte att de ska bli besvikna på mig, men det är mitt liv och min kropp, jag måste göra det för min egen skull. Det verkar som era föräldrar inte blivit helt tokiga när ni berättade iaf! skönt det! Någon som har andra erfareheter?

Det är nog väldigt många som har den uppfattningen om silikonbröst.Stora meloner och sen ska man vika ut sig också!

Svårt det där att berätta. Det är ju lite av ett tabubelagt område, och föräldrar är ju lärda att de vet bäst så, det är ju såklart att det kommer bli någon form av diskussion. De kommer tycka nåt om din kommande operation och det är inte alls säkert att de tycker du tagit bästa beslutet.

Mitt tips är nog att du lägger ner MYCKET tid på att läsa på om ämnet, för det kommer bli tusen frågor och med tanke på de senaste diskussionerna i massmedia så har ju ämnet åter igen blivit negativt. Känns nog skönt att ha på fötterna ifall det skulle blossa upp en diskussion...

Sen tycker jag för din egen skull, att du inte ska ta upp ämnet förrän du verkligen bestämt dig.  Jag har själv gjort så att jag inte tänker prata nåt med mina föräldrar om detta förrän pengarna finns ihoptjänade på mitt konto och konsultationerna är genomförda. Jag vet själv med min familj att detta inte kommer bli så "varmt" emottaget, men då är det upp till mig att kunna förklara och sedan stå fast vid mitt beslut. Jag förväntar mig inget ifrån dem förutom att de ska förstå mitt beslut....

Hur din familjesituation ser ut vet jag ju inget om, men mitt tips är logg lågt, och tjäna ihop pengarna och läs på, läs på massor. 

Hoppas allt kommer gå bra!

Jag har nämnt det för mamma för något år sedan, att jag funderar på det men inte alls bestämt mig än, (och det hade jag ju inte då heller). För ungerfär 2 månader sedan tog jag upp det igen eftersom jag planerade in en konsultation och kände ändå att jag vill att hon ska få vara lite delaktig. Tror att mamma hade blivit mer besviken på mig om jag inte berättat något och stängt ute henne. Nämnde det också för pappa och min bror, och det enda som de sa var att de inte tyckte att jag skulle göra det och att jag är fin som jag är. Men att jag såklart gör som jag vill.  Och jag förstår dem till fullo! Men de har faktiskt ingen aning om hur mina bröst ser ut utan kläder, så de har inte mycket att säga till om.
 
Mamma tar faktiskt allt väldigt bra! Trots att båda mina föräldrar är rätt konservativa. Men jag har förklarat mycket för mamma om hur det går till, risker och hur jag tänker kring allt. Varför jag vill göra det och att jag är påläst och medveten. Jag har kunnat svara på alla hennes frågor och det tror jag har lugnat hennes nerver en del :P 
Klart att hon är orolig, det är ju ändå en viss risk med operation och att bli sövd. Dock har jag ju opererat mig innan, så det gör nog också att hon inte är lika nervös.
Mamma erbjöd sig till och med att följa med mig när jag ska opereras och att hon skulle hämta mig efter operationen var självklart :D (Min sambo har ingen bil.)

Min sambo är varken för eller emot. Han vill mest bara att jag ska vara nöjd med mig själv, och stöttar mig vad jag än bestämmer mig för. Säger mest att jag inte ska göra helt för stora och att han ill att de ska vara mjuka :P

Jag tror att det är viktigt att man själv är bra påläst när man berättar för sina närstående. Det visar att man verkligen tänkt igenom det och är medveten om risker osv. Sen är det väl mest att hålla tummarna för att beskedet blir väl mottaget :)