Jag går i samma tankar. Jag har bestämt mig för att operera brösten när jag har min semester i sommar. Jag har tänkt på detta ett tag och kommit fram till att det är den bästa lösningen. Jag kommer inte att kunna njuta av sommaren på samma sätt, men brösten får läka ett bra tag innan jag är tillbaka och det väcker inga misstankar såvida brösten inte blir väldigt stora. Jag brinner verkligen för mitt jobb och vill inte sjukskriva mig pga. att folk kommer ställa frågor. 

Jag slapp göra det, slutade på mitt jobb av andra anledningar nyligen. Så då kändes det som att det va ödet att göra det nu haha, kommer nog aldrig komma ett bättre tillfälle där jag inte jobbar/pluggar så jag slog till o bokade. Kändes för jobbigt för mig att berätta för folk på jobbet då jag hade ca 60 mycket unga arbetskamrater och en chefsposition, hade inte orkat med massa tissel och tassel då det va tillräckligt med sånt redan. Är kanske lite mentalt svag ;)

Vet inte varför jag "skäms", men eftersom min näsa är ett så stort komplex för mig så skäms jag över att ens prata om min näsa med andra, bara min familj och närmsta vänner som vet att jag ska göra detta. Jag är nog lite överdrivet känslig med det här, verkar som att de flesta här inne har haft ett arbete som de gått tillbaka till med sina nya näsor utan problem :)

Finns ju två alternativ: Berätta för arbetskamraterna att du ska göra det så har du det ur världen, de vet och det blir inte frågande blickar när du kommer tillbaka. Eller inte berätta och om någon märker och frågar så bara säga som det är som att det inte är en big deal. Tycker nog det blir bäst att berätta faktiskt, men det beror ju också på hur bra du känner dina kollegor och så :)

Jag valde att inte berätta för nån för än typ 3 dagar innan då ja sa de till min bästa kompis. Dagen innan sa jag de till en kompis som ja ska åka till efter omgipsningen. Nu har jag berättat för några till. Anledningen för mig var helt enkelt att ja inte ville ha en massa åsikter och höra "du är fin som du är tugget"   på jobbet vet de inte häller nått än... har bara tagit ledigt och sagt att ja ska ha semester.  Men de är ju vad som är rätt för mig.

Så gör de du känner är rätt, lycka till :)

Du behöver ju inte berätta alls om det känns jobbigt. För andra människor gör inte en näsop en särskillt stor skillnad, dom brukar bara se att man ser lite annorlunda/bättre ut och fråga om man klippt håret t.ex. Dom kan se att man ser annorlunda ut men kan inte sätta fingret på vad det är. Så då är det bara att svara att att du kanske gått ner i vikt, klippt dig, ätit bättre eller annat lämpligt svar.

Att du måste vara ledig i två veckor kan du ju bara skylla på något sjukdomstillstånd.

Nu har ja träffat både mamma och några kpmpisar. Mamma tyckte att ja såg lite annolunda ut och frågade (typ på skoj) om ja hade sprutat in botox? Ja skattade bara och sa nä. (Om vet ju inte heller att ja har fillers under ögonen och i läppen. En komis sa ja inget till först gången vi sågs men berättade i går att ja plastik opererat mig. Var på hon svarade jasså? Vars då? Ja frågade om hon kunde se de...och sen sa ja att de var näsan. Hon sa att nu när ja säger de så var de ju som att den är annolunda. Däremot sa hon att hon sett på mig att de var nått men trodde mer att de handlade om nytt jobb eller liknande ;)

Så gå på den linjen, berätta för de du vill. De andra kanske ser att de är nått men inte vad.
De här funkat ju oxå för mig efter att ja aldrig sagt att jag avskyt min näsa och funderat/velat operera mig. Så de är nog så långsökt för folk att de inte ens tånker på de som ett alternativ.
Lycka till :)

Jag har faktiskt typ sagt det till alla människor jag kommit in på att prata ex att jag inte är tillgänglig den tiden. Får mest höra stt det inte behövs och chockade miner, men har man själv komplex över något så bryr man sig inte om
Vad andra tycker utan man gör de som känns bäst för en själv :-) jag är väldigt öppen om min näsplastik :-)