det kommer alltid finnas folk som opponerar sig till operationer.... troligen vill din mamma dig inget illa utan hon är mest rädd att något kommer gå snett o hon kan förlora dig.... har juh tyvärr varit en del artiklar om det på sista tiden.....

men det är juh trots allt DIN kropp o endast DU kan bestämma över den..... om du innerst inne vet att du aldrig kommer att känna dig nöjd med dina bröst så tycker jag att du ska känna efter vad du tycker känns rätt..... vill du då ha bröst.... då ska du fixa det :D

du kanske ska sitta ner med din mamma o ta ett snack igen om varför du tycker det är viktigt.... om hon då fortfarande är oresonlig så får du helt enkelt ignorera hennes kommetarer och omge dig med folk som stöttar dig i ditt beslut..... finns säkert en go vännina som kan hjälpa dig på toa o dylikt....

känn efter, stå på dig.... det är din kropp o ditt liv.....

massa peppkramar skickas från mig!

mammor kommer alltid o se sina döttrar som om de fortfarande är 5 år... ;)

men de gnäller o tjatar för att de bryr sig..... tog mig bara 17 år att inse det..... ehmmmm....

men jag gör ändå som jag vill hehe.... mina tattoos ska bli mååånga fler.... o så får vi se om jag vågar genomföra fettsugning.... ;)

Hej! Kan förstå hur du känner! Jag tror oxå att det är så att din mamma bara är rädd om dej och visst är det säkert så att du verklygen duger som du är, men... Man ska känna så själv! Det spelar ingen roll vad alla andra säger, det är du som ska leva resten av ditt liv i Din kropp, och vill du göra en bröstop, så kör på det och tala bara om för din mamma och alla andra att -är det bättre att jag INTE gör det, och mår dåligt i onödan när jag faktist kan göra något åt det? Om en bröstop stärker ditt självfötroende och får dej att må bra, så gör det och var sen stolt över dina nya behag! =)

Och att du inte ska kunna gå på toa, det tror jag inte kommer vara något problem. Jag hade ont, men jag blev inte "handikappad" , visst var det svårare att göra saker men du fixar det för att du måste =)

Jag har lagt bakom, och det ska göra ondare än framför . Jag körde bil 2 dagar efter jag gjort op, det gick lugnt i svängarna men det gick faktist bra! Det enda jag inte gjorde var att bära min dotter...och andra tyngre grejer. Du kommer fixa det galant, om du tror på det, så kommer även alla andra tro på det! Om man inte tror på sej själv eller det man gör, så kommer ingen annan heller att göra det! Så kör på och gör det DU mår bra av! KRAM

Precis! Ofta är det okunskap som gör folk rädda för saker... Det ordnar sej och din mamma kommer nog lugna sej...om hon känner av att du är kunnig och säker på din sak..då kommer det smitta av sej på henne! Jag trodde min mamma skulle gå i taket, (trots att jag har , hus,sambo, barn och hela fadderullan) men jag tog henne vid rätt tillfälle, när hon pratade om att man skulle låta sina barn bli vuxna och att man skulle inte hindra sina barn från att utvecklas och bla bla... så sa jag, men vad bra mamma, då kan jag berätta att jag ska göra en bröstop! =) Då hade hon inte så mycket att säga med tanke på volken disskution vi befann oss i =)

Nu är det läggdags! Upp om ca 5 timmar! Natti natt!

tuttified wrote:

Jag ska sätta mig ner med mamma imorgon ochså ska jag visa henne runt på lite forum och Citadells hemsida så hon får lite mer kött på benen. Jag tror att med lite mer kunskap så kanske hon blir lite lugnare, även om hon inte kommer att visa det. =) Hon är på den nivån att hon tycker att jag ska knapra "bröstförstoringspiller" eller spruta in saker i bröstet med spruta (eftersom det varkar säkrade enligt henne). Med andra ord så har hon noll koll! ;)

Tack ni goa för alla stöttande ord! <3

Tja, jag har ätit Pueraria Mirifica (traditionellt använt för just bröstförstoring) utan att må dåligt direkt, speciellt inte sämre än vad jag gjort pga av mina operationer, så inte skulle jag skrika så högt om att det är farligare heller. Däremot får du garanterat inte samma storleksförändring som du kan få med implantat.

tuttified wrote:

Vad ska jag göra? Min mamma har satt sig helt på tvären och jag vet att jag kommer att behöva hennes stöd efter op när brösten ser ut som någon utomjording som lagt ägg under huden. Jag vet att jag kommer ångra mig de första dagarna när jag har så ont så jag inte ens tar mig ur sängen eller en kanske kan gå på toa utan hjälp. Någon som sitter eller har suttit i samma sits?? Hur löser jag detta utan att bli hatad för evigt. Eller att få höra det klassiska "vad var det vi sa?"

Du behöver inte din mammas stöd för att klara av det här. Du har det här forumet att skriva på och förhoppningsvis någon nära vän som du kan prata med. Jag har gått igenom ALLA mina förfärliga operationer utan att en enda människa vetat om det. Det är endast den här sista operationen som jag vågat berätta för tre vänner, att jag skulle opereras. Det tar på krafterna men man hittar på sina knep för att det inte ska synas och märkas, du kan alltid låtsas att du är sjuk, influensa och vad som helst, ont i ryggen, you name it. Var kreativ. Min familj vet fortfarande ingenting om mina operationer, vet inte ens om de någonsin märkt något, de har i alla fall aldrig sagt något. Känns lite tragiskt och det kanske inte är så vanligt att man är så här hemlig om det, men jag vill bara säga att det GÅR att göra såna här saker utan stöd från en enda människa i världen!