Övat idag....
Japp idag har jag gått med extra kuddar för att öva mig...har just insett att det egentligen inte är för min skull utan för att andra ska vänja sig !!?? Jag stör mig på att jag själv inte riktigt kan stå för(inför andra) mitt beslut att op mig !! Jag har idag sett snabba, men ändå blickar mot brösthållet från kvinnor i min närmaste närhet....och jag har insett att ,ja det kommer att synas, jag kommer inte att kunna dölja detta....trots att jag mest är ute efter snyggare form och lite mer volym så kommer det märkas....Hur känner ni för detta ?? Är det bara jag som är en riktig fegis ?? Är det bara jag som oroar mig för frågor, eller kanske än värre...bara blickar ??
Vad ska jag säga till mina 3 döttrar när de blir äldre och klagar på sina kroppar.jag kan ju inte pusha dem på de vanliga viset och säga att de är fina och duger som de är...då är ju jag ju hel falsk som gjort mina op pga av samma problem... Jag är till och med nervös över att min skarpsynta 5 åring ska märka vad som hänt...har inte lust att hämta från dagis och få höra av de andra barnen el fröknar, föräldrar att : jaha...du har plötsligt fått större bröst !!g
Ge mig era tankar, ge mig ett nytt sätt att tänka, ge mig styrka,
Är jag inte redo ? JOOo säger kroppen...men jag tänker för mkt...hjälp mig alla fina tjejer !!!
Inbokad konsultation på proforma februari 2011
Bröst- bukplastik
bröstop i april 2011
bukop i sept. 2011
vet inte vart jag ska börja, är lite trött så kommer säkert inte kunna skriva nått vettigt, men försöker iaf:P
Jag har varit väldigt ärlig med min operation, berättat för alla jag känner och om nån tittar så säger jag "JA, jag har fixat dom!", ser inte varför jag ska skämmas över vad min graviditet gjorde mot min kropp och hur jag löst mitt självförtroende på enda sätt som fanns. Jo, det är nog lite knepigt och speciellt, jag har alltid haft en väldigt öppen attityd om det mesta så kanske enklare för mig så. Men samtidigt, jag kan lätt säga att jag gick upp 35 kilo då jag var gravid (brukar lägga till att det inte var för att jag åt utanför att jag fick en svår havandeskapsförgifning) och att jag fått dåliga hudgener av min pappa så det fanns inte så mycket annat göra än att rädda både bröst och mage med kniven. Verkar som att folk har väldigt svårt dömma, och då har jag ändå stora bröst nu, men i vanliga kläder så får jag mest ett förstående leende och mer medömkan över besväret att måsta göra det medans många andra inte syns att dom varit gravida på. Skulle jag stå i bikini så det syns hur stora dom är kanske det skulle bli annars, men det får jag väll se i sommar:P
Min dotter visste att jag skulle opererera mig, hon är 5 hon med, och vi hade inte förklarat så mycket vad och hur men då jag ligger i soffan i slapp klänning och täcke så ser hon genast att brösten ändrat sig. Hon stirrade, försökte låta bli, ville inte svara på vad hon funderade på så då frågade jag om det var brösten och jo då kunde hon säga att dom verkade större. Så då frågade jag om hon mindes hur mammas bröst såg ut förra gången hon sov med mig och hon svarade att dom var "lite mycke hängiga" precis som hon talat om för mig några gånger innan *fniss* och jag sa att jag fixat så dom inte skulle vara hängiga. sen var det inget mer med det, jag är glad att hon vet, ser inte att hon INTE skulle kunna se eftersom jag gärna sover topless och sen badar och duschar vi ju tillsammas. Efter det har hon sagt att dom blev finare, att magen är platt och inte lagt mycket till värdering i det, så för oss funkade det. Det är också lite finurligt hur hon inte berättar för nån att jag opererat brösten. Magen säger hon till alla hon kan "min mamma kan inte lyfta mig för hon har opererat magen" och inte ett ord om brösten, såh on verkar ha nån bild av att det pratar man inte riktigt om, har inte listat ut hur hon tänker än.
Ang vad man säger i framtiden så har jag inte funderat så mycket på det än. Tror att det löser sig med den pratsamma attityden vi har, klart det blir konstigt säga att hon är fin som hon är, men samtidigt så hade jag aldrig behövt operera mig om jag inte råkat bli så stor och sjuk under graviditeten. Kommer inte rekomendera henne en bröstförstoring då hon är ung precis (men har hon mina gener så har hon Ekupa då hon är 16 iaf) och iaf ha en väldigt förstående attityd till vad som kan pågå i ens huvud då det gäller ens självbild.
vims, kanske inte var så matnyttigt men där kom det:D
Tack för snabbt svar.....tycker du fick mkt sagt trots tid på dygnet :=)....................MMM...det kanske är så att jag får vänta och se helt enkelt...förmodar att jag har en tendens att se problemen i förväg:=(. måste nog även inse att det e dags att jag blir lite bättre på att dela med mig...och att helt enkelt ski..a i vad folk tycker och tänker...och framför allt ha en ärlig dialog med de små....
Skönt att höra att du sitter i samma båt...,måsta bara ta efter din mera öppna inställning....jag kommer nog dit :=) du får sparka på mig ibland och påminna mig :=)
kramis
Inbokad konsultation på proforma februari 2011
Bröst- bukplastik
bröstop i april 2011
bukop i sept. 2011
Jag förstår precis hur du känner dig! Jag har valt att berätta för min närmaste omgivning om min blivande operation och mina närmaste vänner förstår mig och stöttar mig och det är deras blickar som betyder något för mig. =)
Sen är det klart att det är massor av vänner och bekanta som jag inte har berättat det för men som antagligen kommer att märka det men då tycker jag att dom får stirra! ;)
Jag tycker att du ska vara stolt över sig själv som vågar fatta ett sånt här beslut, trots att det är synd att man måste göra en operation för att må bra i sig själv. Men det kommer antagligen märkas på ditt självförtroende efteråt så förhoppningsvis överväger det. Och sen tror jag att när du väl visar dig med dina nya bröst så har du säkert vant dig vid dom själv så mycket att du inte tänker så mycket på det.
Vad gäller barnen försöker jag tänka tillbaka på hur min syn på mamma var i femårsåldern. Jag kan bara minnas ett tillfälle där jag tänkte på mammas bröst. Jag skulle nog försöka dölja dom lite med en tröja några veckor och bara låtsats som att de "har växt" eller nått. =) Svårt! Men barn är ju rätt smarta..
Detta är ju så klart bara mina teorier eftersom jag ännu inte har hunnit skaffa varesig bröst eller barn. =D
Men lycka till i alla fall! ;)
29 år, 180 cm, 74 kg, inga barn
Konsultation Plastikhuset Linköping jan
Konsultation Citadellkliniken 2 feb -11 14.00
OP Citadellkliniken 21 mars -11 kl 12.00
510 cc MP
http://tuttified.blogg.se/
Tack för att ni ger mig sån input !!!
Jaaa...då får dom stirra då :=) hihihi... Jaaa...det är nog det man får lära sig...och att ist vara stolt över det beslut man tagit och genomfört...Men precis som du säger så det i grund och botten synd att man ska behöva ta detta beslut för att må bättre...men så är det ju tyvärr så att efter 3 grav så är jag ingen vacker syn.....suck....Det där med dottern kommer nog bli den största issuen...men det löser sig nog....(snacka om att jag försöker övertala mig själv hihihi)..... kramis
Inbokad konsultation på proforma februari 2011
Bröst- bukplastik
bröstop i april 2011
bukop i sept. 2011
jag har också en 5åring och har också funderat på det där, kommer säga till henne samma dag bara att jag ska operera mig och komme rha ont några dagar. om hon frågar, vilket hon lär göra, så berättar jag så kortfattat jag förmår. tyckte Nath svarade bra.
3o +
före op: inte ens a-kupa
vill ha: stor B, eller C (visuellt)
Op januari 2011
Jaa...dom e frågvisa de där små, så enkla svar som möjligt lär nog vara smart....göra ämmnet ointressant ( hur man nu ska lyckas med det ;=) ) Vi är många här med nyfikna 5 åringar :=)...får hjälpas åt :=)
Inbokad konsultation på proforma februari 2011
Bröst- bukplastik
bröstop i april 2011
bukop i sept. 2011
ja jag ska försöka nämna det lite snabbt och sen fråga om nåt annat hade jag tänkt, avleda det hela , hehe... kanske räcker med "...ja nu har jag opererat mig så jag har ont och måste vila...VAD hände med kent agent i bolibompa idag!!???!!" hehe.
ja vi får se. hoppas hon inte berättar på dagis bara. inte alla som förstår. jag har aldrig varit ute efter perfektion, jag vill bara ha bröst, och hade jag haft det även om de var lite hängiga så hade jag (kanske) inte gjort något åt det, tror jag i alla fall inte. men jag har i stort sett inga....
därmot vill jag vara ärlig med henne också, i framtiden, säga att de var helt borta efter två barn och därför gjorde jag det valet då jag var över 30 år gammal....hm.... svårt!
3o +
före op: inte ens a-kupa
vill ha: stor B, eller C (visuellt)
Op januari 2011
Jag berättade inte för någon annan än min man och min närmaste arbetskamrat. Nu är ju den säsongen här att man kan klä "ner" brösten så att de inte sticker ut för mycket så att man kan vänja sig själv lite innan sommaren kommer. Visst har jag fått blickar men om ingen säger något så behöver jag ju inte svara... Till mina barn (8 & 10) sa jag att jag fått ont i ryggen efter operationen. Nu om de frågar om varför jag har tejp så säger jag att bh:n skaver lite. Jag tycker de är för små för att berätta för. Dessutom vill jag inte att de ska berätta på skolan vad som "hänt" deras mamma. Jag tar det som det kommer, de som frågar får svar, de andra får väl fortsätta vara nyfikna!
Blir så glad när jag läser era svar...känns som det är många där ute som har samma funderingar som jag.....Kent agent får bli min hjälte och ursäkt;))...framtill att de e såpass gamla att ordentligt prata med !! Tack för detta underbara forum...Tack för att alla delar med sig av sina tankar !!
kram på er alla goa!!
Inbokad konsultation på proforma februari 2011
Bröst- bukplastik
bröstop i april 2011
bukop i sept. 2011