Jag tror det är en liten chans att du får det av landsting, man skär ner på allt nu, men jag tror att du kan få gå på samtal för att stärka ditt mående osv Sen kan jag säga att sådan operation är inte så dyr 15-20 tusen kronor, som om du får avslag från landsting så börja spara Hoppas det löser sig :)
JA, det känns som det. Det är svaret som jag är rädd för. Har jag ingen stor inkomst som 19åring, så 15-20tusen är bra mycket pengar för mig. :(
Vi får hoppas på att du får positivt svar, nu vet jag inte hur det fungerar men om du får avslag, kan du söka vård i ett annat län?
Jag tog lån när jag gjorde brösten, ibland är det värt det för att man ska finna ro i sin kropp :)
Jag tycker iallafall du ska gå till en psykolog i samtal, och förklara och prata om det, i bästa fall kan kanske psykologen skriva intyg om att detta är ett allvarligt hinder i din vardag :) det borde väga tungt vid beslutstagande
—
0 barn, 26år, 166cm och 50kg
Stl före 70b
Stl efter 75D
Jag tror det är en liten chans att du får det av landsting, man skär ner på allt nu, men jag tror att du kan få gå på samtal för att stärka ditt mående osv Sen kan jag säga att sådan operation är inte så dyr 15-20 tusen kronor, som om du får avslag från landsting så börja spara Hoppas det löser sig :)
JA, det känns som det. Det är svaret som jag är rädd för. Har jag ingen stor inkomst som 19åring, så 15-20tusen är bra mycket pengar för mig. :(
Vi får hoppas på att du får positivt svar, nu vet jag inte hur det fungerar men om du får avslag, kan du söka vård i ett annat län? Jag tog lån när jag gjorde brösten, ibland är det värt det för att man ska finna ro i sin kropp :) Jag tycker iallafall du ska gå till en psykolog i samtal, och förklara och prata om det, i bästa fall kan kanske psykologen skriva intyg om att detta är ett allvarligt hinder i din vardag :) det borde väga tungt vid beslutstagande
Att söka vård i ett annat län, vet jag faktiskt inte. Kan du det? Vad är poängen med det? Tror jag får gå till ungdomsmottagningen först, så får dom "skicka" vidare mig till en pskolog eller något liknade. Är bara så rädd och blödig, känns som jag inte kommer kunna uttrycka mig. Då jag mår såpass dåligt.
Nej, pengarna blir nog svårt att få ihop....det måste finnas andra lösningar.
Jag har sett på TV att stora blygdläppar kan skava o vara ivägen tex när man rider. Men man kan säkert ha andra besvär tex att de skaver rent allmänt och "är i vägen". Det handlar lite om att träffa rätt person som hjälper dig....en bra kontakt helt enkelt. Söker man så finner man oftast. Kan sjukvården bekosta bröst- och magoperationer så borde de kunna bekosta detta tycker jag. Det kan tom vara så att du kanske skall ta direktkontakt med de privata plastik-klinikerna o fråga rakt ut omde kan hjälpa dig? De arbetar ju oftastvid sidan av och gör gratis rekonstruktioner av brandskadade ansikten, bröstrekonstruktion etc. Jag tycker att du verkar vara en framåt tjej som vågar lägga ut din fråga här....det är "kreativt" :))
Ja du, om någon av mina döttrar kommit med sådant (vilket jag verkligen hoppas att de skulle....)så skulle jag hjälpa dem direkt. Då hade jag såsom mamma naturligtvis bekostat det och tagit kontakt med en klinik och hjälpt min dotter. Nu vet inte jag hur din relation med din mamma är(?) Så det är svårt!! Kan ni prata om sånt??
Är ditt psykiska mående verkligen så dåligt flr dina blygläppar? Jag har en käsnla av att det är något mer bakgrunden då du skriver att du vill ta ditt liv för blygläpparna. Förlåt men jag köper inte riktigt det, att vilja ta sitt liv är något väldigt grovt, oftast människor som blivit brutalt utsatta för bla. mobbing osv. Du kanske inte äns själv vet om det.
Om du nu mår dåligt över blyg läpparna så påvärkar de din självbild, vad du tycker om ditt utseende, självbilden påvärkar väldigt ofta vårt sjävlförtroende, att du ser "annorlunda ut än andra" och kanske inte känner dig hemma någonstans, kanks epåvärkas du av något annat också som du inte vet om.
Om du mår så dåligt för det, så försök prata med din mor, de kan säkert hjälpa dig gå igenom detta med operation om du antingen söker via landstinget, men där ska du också överdriva de fysiska problemen för att ens få hjälp. Sedan finns det flera privat kliniker, det kanske kostar som en tidigare medlem skrev, mellan 15-20 tusen.
Du kanske iaf ka få låna pengar och betala tillbaka det med åren. Känner dock inte din famolj så vad vet jag.
Men om du mår dåligt så märker säkerligen dina föräldrar det, så försök prata med din mor iaf, tro mig, hon VILL veta vad som försigår i ditt huvud, hon vill hjälpa dig sitt barn till att må bra, så låt henne göra det.
Från oss kan du få stöd att finna bra och vettiga kliniker, vilka kirurger som är bra och vilka man ska se upp för, pepp när du genomgår operationen och tiden dessför innan och efter.
Men du behöver mer stöd från någon i din närhet.
Jag gick själv runt i flera år med psykisk ohälsa, självmordsbrev och försök, men för mig tog det flera år innan jag vågade släppa in min familj, gör inte samma misstag som jag, släpp in dem och låt dem hjälpa dig, det kommer göra din resa resa till psykisk välmående mycket lättare.
Kram <3
—
22år, 162 cm, 58 kg
Strl före op:70C/65D
Strl efter op: 65G
Konsultion 13/1 Helena Sveinsdotter, Citadell
OP 10/3 Helena Sveinsdotter, Citadell
OP 13/8 Korr av kapselkontratur
OP 25/11 Korr av kapselkontratur och DB, Bröstlyft och implantat byte
40
Är ditt psykiska mående verkligen så dåligt flr dina blygläppar? Jag har en käsnla av att det är något mer bakgrunden då du skriver att du vill ta ditt liv för blygläpparna. Förlåt men jag köper inte riktigt det, att vilja ta sitt liv är något väldigt grovt, oftast människor som blivit brutalt utsatta för bla. mobbing osv. Du kanske inte äns själv vet om det.
Om du nu mår dåligt över blyg läpparna så påvärkar de din självbild, vad du tycker om ditt utseende, självbilden påvärkar väldigt ofta vårt sjävlförtroende, att du ser "annorlunda ut än andra" och kanske inte känner dig hemma någonstans, kanks epåvärkas du av något annat också som du inte vet om.
Om du mår så dåligt för det, så försök prata med din mor, de kan säkert hjälpa dig gå igenom detta med operation om du antingen söker via landstinget, men där ska du också överdriva de fysiska problemen för att ens få hjälp. Sedan finns det flera privat kliniker, det kanske kostar som en tidigare medlem skrev, mellan 15-20 tusen.
Du kanske iaf ka få låna pengar och betala tillbaka det med åren. Känner dock inte din famolj så vad vet jag.
Men om du mår dåligt så märker säkerligen dina föräldrar det, så försök prata med din mor iaf, tro mig, hon VILL veta vad som försigår i ditt huvud, hon vill hjälpa dig sitt barn till att må bra, så låt henne göra det.
Från oss kan du få stöd att finna bra och vettiga kliniker, vilka kirurger som är bra och vilka man ska se upp för, pepp när du genomgår operationen och tiden dessför innan och efter.
Detta lät vettigt tycker jag!
Som sagt, det är inte så lätt att ge dig råd då vi inte känner till dina förutsättningar! Såsom ansvarsfull normal mamma så VILL man veta om något av barnen mår dåligt så msn får möjlighet att hjälpa till.
På det här forumet kan du hitta kontaktuppgifter till de kirurger som är "bäst" dvs är bra att ha kontakt med och som utför sitt arbete på bästa sätt. Skall man få det gratis genom landstinget så måste man ha argument till vargör du behöver få det gratis (skaver mot byxorna, svullnar ofta, är i vägen...) för de bekostar inga rena skönhetsoperationer. Och självklart handlar det om vilken person du får kontakt med...,förhoppningsvis någon som själv har tonårsbarn och som vill hjälpa dig!!
Lycka till och masdor av kramar :)
Men du behöver mer stöd från någon i din närhet.
Jag gick själv runt i flera år med psykisk ohälsa, självmordsbrev och försök, men för mig tog det flera år innan jag vågade släppa in min familj, gör inte samma misstag som jag, släpp in dem och låt dem hjälpa dig, det kommer göra din resa resa till psykisk välmående mycket lättare.
Är ditt psykiska mående verkligen så dåligt flr dina blygläppar? Jag har en käsnla av att det är något mer bakgrunden då du skriver att du vill ta ditt liv för blygläpparna. Förlåt men jag köper inte riktigt det, att vilja ta sitt liv är något väldigt grovt, oftast människor som blivit brutalt utsatta för bla. mobbing osv. Du kanske inte äns själv vet om det.
Om du nu mår dåligt över blyg läpparna så påvärkar de din självbild, vad du tycker om ditt utseende, självbilden påvärkar väldigt ofta vårt sjävlförtroende, att du ser "annorlunda ut än andra" och kanske inte känner dig hemma någonstans, kanks epåvärkas du av något annat också som du inte vet om.
Om du mår så dåligt för det, så försök prata med din mor, de kan säkert hjälpa dig gå igenom detta med operation om du antingen söker via landstinget, men där ska du också överdriva de fysiska problemen för att ens få hjälp. Sedan finns det flera privat kliniker, det kanske kostar som en tidigare medlem skrev, mellan 15-20 tusen.
Du kanske iaf ka få låna pengar och betala tillbaka det med åren. Känner dock inte din famolj så vad vet jag.
Men om du mår dåligt så märker säkerligen dina föräldrar det, så försök prata med din mor iaf, tro mig, hon VILL veta vad som försigår i ditt huvud, hon vill hjälpa dig sitt barn till att må bra, så låt henne göra det.
Från oss kan du få stöd att finna bra och vettiga kliniker, vilka kirurger som är bra och vilka man ska se upp för, pepp när du genomgår operationen och tiden dessför innan och efter.
Detta lät vettigt tycker jag! Som sagt, det är inte så lätt att ge dig råd då vi inte känner till dina förutsättningar! Såsom ansvarsfull normal mamma så VILL man veta om något av barnen mår dåligt så msn får möjlighet att hjälpa till. På det här forumet kan du hitta kontaktuppgifter till de kirurger som är "bäst" dvs är bra att ha kontakt med och som utför sitt arbete på bästa sätt. Skall man få det gratis genom landstinget så måste man ha argument till vargör du behöver få det gratis (skaver mot byxorna, svullnar ofta, är i vägen...) för de bekostar inga rena skönhetsoperationer. Och självklart handlar det om vilken person du får kontakt med...,förhoppningsvis någon som själv har tonårsbarn och som vill hjälpa dig!! Lycka till och masdor av kramar :)
Men du behöver mer stöd från någon i din närhet.
Jag gick själv runt i flera år med psykisk ohälsa, självmordsbrev och försök, men för mig tog det flera år innan jag vågade släppa in min familj, gör inte samma misstag som jag, släpp in dem och låt dem hjälpa dig, det kommer göra din resa resa till psykisk välmående mycket lättare.
Kram <3
Blev fel och mina kommentarer infogades föregående textsvar!!
Det stycke jag skrev börjar med:"...det låter vettigt..." och slutar med: "...lycka till o massor av kramar..."
Sköt om dig nu och hoppas innerligt att du får den hjälp du behöver ***
Åh vad jag känner igen mig i dig! Är också 19 år, fyller snart 20... i hela mitt liv har jag mått dåligt över min så kallade bullfitta (vilket är världens fulaste ord!!). Jag har aldrig någonsin pratat om det här med någon! Mår också dåligt över mina blygdläppar men ska först fettsuga venusberget då det ger mig så mycket begränsningar. Försöker ta mod till mig att boka en konsultation men måste också berätta för mamma såklart, då jag kommer behöva låna pengar av mina föräldrar. En sådan lösning kanske dina föräldrar också skulle kunna gå med på? Hoppas mina gör det i alla fall, om jag berättar hur pass dåligt jag mått och mår över detta borde dom ju tycka att det är värt det.
Har aldrig varit med någon kille eller något sådant så förstår till 100% hur du känner över detta. Du är inte ensam, det ska du veta!
Tycker du ska prata med din mamma, antingen ansikte till ansikte eller skriva ner det som du hade gjort. Jag vet ju inte vilken relation du har med dina föräldrar men jag tror dom kommer förstå. Mina föräldrar är väldigt förstående men jag pratar aldrig med dom om något ändå, är väldigt stängd. Har också avskärmat mig från vänner osv för jag hatar hur jag ser ut. Har även hängtuttar och stora vårtgårdar fast jag inte ens är 20 år gammal, inte superkul liksom... Lägg då till bristningar på höfter, rumpa, lår, och längst ner på ryggen Får ångest av att tänka på allt. Allt detta ger mig stora begränsningar i hur jag kan (vill) klä mig. Det är förjävligt verkligen att behöva må så över sin egen kropp som man egentligen ska älska så mycket. Jag tycker absolut att man ska operera sig om det skulle hjälpa en vilket jag tror att det skulle i ditt fall. Så försök att prata med din mamma, jag ska försöka ta mod till mig att göra detsamma! Allt kommer kännas mycket enklare efter det <3
—
0 barn, 19 år, 165 cm, 65 kg
Intresserad av: bröstlyft(med eller utan implantat, ej bestämt), fettsugning av venusberg
Känner igen mig i det du skriver, jag var 19 år när jag tog upp det med min mamma, och då gjorde jag det genom att skriva ett brev. Skämdes nåt oerhört, men fick direkt stöd, och hon gjorde vad hon kunde på den tiden ( Intimkirurgi var relativt nytt i Sverige på den tiden i jämförelse med idag). Mammor vill ju att man ska må bra, och vill veta vad som är felet, oavsett vad det är man lider av. Gick iaf till en gynekolog - men där sa dom bara "du ser helt normal ut, alla ser vi olika ut", vilket kändes lite som en käftsmäll...så jag lät det vara, för jag hade inga pengar att göra nåt åt saken. Nu 12 år senare ska jag iaf äntligen göra min förminskning, och anledningen till att jag väntat så länge är för att jag helt enkelt försökt acceptera hur jag ser ut, men inte kommit till ro. Och beslutet känns oerhört bra. Har tagit ett lån. Har också ett högt venusberg, men känner att jag kan leva med det, så länge jag får ordning på det andra, som orsakar mest problem i skallen på mig. Blir dock lite orolig för din psykiska hälsa...du MÅSTE ta tag i det, och oftast när man bär på såna här saker och lider för det så är det ett ganska bra tecken på att man måste ta upp det. Nu. Om du inte kan ta det med din mamma, prata med en läkare, eller någon du kan anförtro dig åt. Hjälp finns att få. Vill man vara garanterad att få det gjort - Skaffa dig ett jobb och börja spara pengar. Ju mer du sparar ihop, desstå mindre behöver du ta lån för ( och det är enklare att få lån ju mindre summan är). För betalar man så har man sin operation inom kort. En grej dock som är viktig är att dom kollar på hur mentalt stabil man är, så är man helt way out kan dom neka en, även om man har pengarna på bordet. Så ta tag i dig själv, ta mod och låt inte detta gå det över huvudet - du är mer än sina blygdläppar, det garanterar jag dig.
—
Ålder: 37 år, Längd: 173cm, Vikt: ca: 60kg
Intresserad av: Intimkirurgi
Operation: Förminskning av blygdläppar, Förminskning av klitoriskappa
Klinik/Läkare: Kosmetisk kirurgi ( Ivan letterfors), Jönköping
Vi får hoppas på att du får positivt svar, nu vet jag inte hur det fungerar men om du får avslag, kan du söka vård i ett annat län?
Jag tog lån när jag gjorde brösten, ibland är det värt det för att man ska finna ro i sin kropp :)
Jag tycker iallafall du ska gå till en psykolog i samtal, och förklara och prata om det, i bästa fall kan kanske psykologen skriva intyg om att detta är ett allvarligt hinder i din vardag :) det borde väga tungt vid beslutstagande
0 barn, 26år, 166cm och 50kg
Stl före 70b
Stl efter 75D
Att söka vård i ett annat län, vet jag faktiskt inte. Kan du det? Vad är poängen med det? Tror jag får gå till ungdomsmottagningen först, så får dom "skicka" vidare mig till en pskolog eller något liknade. Är bara så rädd och blödig, känns som jag inte kommer kunna uttrycka mig. Då jag mår såpass dåligt.
Hej igen!
Nej, pengarna blir nog svårt att få ihop....det måste finnas andra lösningar.
Jag har sett på TV att stora blygdläppar kan skava o vara ivägen tex när man rider. Men man kan säkert ha andra besvär tex att de skaver rent allmänt och "är i vägen". Det handlar lite om att träffa rätt person som hjälper dig....en bra kontakt helt enkelt. Söker man så finner man oftast. Kan sjukvården bekosta bröst- och magoperationer så borde de kunna bekosta detta tycker jag. Det kan tom vara så att du kanske skall ta direktkontakt med de privata plastik-klinikerna o fråga rakt ut omde kan hjälpa dig? De arbetar ju oftastvid sidan av och gör gratis rekonstruktioner av brandskadade ansikten, bröstrekonstruktion etc. Jag tycker att du verkar vara en framåt tjej som vågar lägga ut din fråga här....det är "kreativt" :))
Ja du, om någon av mina döttrar kommit med sådant (vilket jag verkligen hoppas att de skulle....)så skulle jag hjälpa dem direkt. Då hade jag såsom mamma naturligtvis bekostat det och tagit kontakt med en klinik och hjälpt min dotter. Nu vet inte jag hur din relation med din mamma är(?) Så det är svårt!! Kan ni prata om sånt??
Lördagskramar ***
Tonårsmamman
k
Är ditt psykiska mående verkligen så dåligt flr dina blygläppar? Jag har en käsnla av att det är något mer bakgrunden då du skriver att du vill ta ditt liv för blygläpparna. Förlåt men jag köper inte riktigt det, att vilja ta sitt liv är något väldigt grovt, oftast människor som blivit brutalt utsatta för bla. mobbing osv. Du kanske inte äns själv vet om det.
Om du nu mår dåligt över blyg läpparna så påvärkar de din självbild, vad du tycker om ditt utseende, självbilden påvärkar väldigt ofta vårt sjävlförtroende, att du ser "annorlunda ut än andra" och kanske inte känner dig hemma någonstans, kanks epåvärkas du av något annat också som du inte vet om.
Om du mår så dåligt för det, så försök prata med din mor, de kan säkert hjälpa dig gå igenom detta med operation om du antingen söker via landstinget, men där ska du också överdriva de fysiska problemen för att ens få hjälp. Sedan finns det flera privat kliniker, det kanske kostar som en tidigare medlem skrev, mellan 15-20 tusen.
Du kanske iaf ka få låna pengar och betala tillbaka det med åren. Känner dock inte din famolj så vad vet jag.
Men om du mår dåligt så märker säkerligen dina föräldrar det, så försök prata med din mor iaf, tro mig, hon VILL veta vad som försigår i ditt huvud, hon vill hjälpa dig sitt barn till att må bra, så låt henne göra det.
Från oss kan du få stöd att finna bra och vettiga kliniker, vilka kirurger som är bra och vilka man ska se upp för, pepp när du genomgår operationen och tiden dessför innan och efter.
Men du behöver mer stöd från någon i din närhet.
Jag gick själv runt i flera år med psykisk ohälsa, självmordsbrev och försök, men för mig tog det flera år innan jag vågade släppa in min familj, gör inte samma misstag som jag, släpp in dem och låt dem hjälpa dig, det kommer göra din resa resa till psykisk välmående mycket lättare.
Kram <3
22år, 162 cm, 58 kg
Strl före op:70C/65D
Strl efter op: 65G
Konsultion 13/1 Helena Sveinsdotter, Citadell
OP 10/3 Helena Sveinsdotter, Citadell
OP 13/8 Korr av kapselkontratur
OP 25/11 Korr av kapselkontratur och DB, Bröstlyft och implantat byte
40
k
Blev fel och mina kommentarer infogades föregående textsvar!!
Det stycke jag skrev börjar med:"...det låter vettigt..." och slutar med: "...lycka till o massor av kramar..."
Sköt om dig nu och hoppas innerligt att du får den hjälp du behöver ***
k
Åh vad jag känner igen mig i dig! Är också 19 år, fyller snart 20... i hela mitt liv har jag mått dåligt över min så kallade bullfitta (vilket är världens fulaste ord!!). Jag har aldrig någonsin pratat om det här med någon! Mår också dåligt över mina blygdläppar men ska först fettsuga venusberget då det ger mig så mycket begränsningar. Försöker ta mod till mig att boka en konsultation men måste också berätta för mamma såklart, då jag kommer behöva låna pengar av mina föräldrar. En sådan lösning kanske dina föräldrar också skulle kunna gå med på? Hoppas mina gör det i alla fall, om jag berättar hur pass dåligt jag mått och mår över detta borde dom ju tycka att det är värt det.
Har aldrig varit med någon kille eller något sådant så förstår till 100% hur du känner över detta. Du är inte ensam, det ska du veta!
Tycker du ska prata med din mamma, antingen ansikte till ansikte eller skriva ner det som du hade gjort. Jag vet ju inte vilken relation du har med dina föräldrar men jag tror dom kommer förstå. Mina föräldrar är väldigt förstående men jag pratar aldrig med dom om något ändå, är väldigt stängd. Har också avskärmat mig från vänner osv för jag hatar hur jag ser ut. Har även hängtuttar och stora vårtgårdar fast jag inte ens är 20 år gammal, inte superkul liksom... Lägg då till bristningar på höfter, rumpa, lår, och längst ner på ryggen
Får ångest av att tänka på allt. Allt detta ger mig stora begränsningar i hur jag kan (vill) klä mig. Det är förjävligt verkligen att behöva må så över sin egen kropp som man egentligen ska älska så mycket. Jag tycker absolut att man ska operera sig om det skulle hjälpa en vilket jag tror att det skulle i ditt fall. Så försök att prata med din mamma, jag ska försöka ta mod till mig att göra detsamma! Allt kommer kännas mycket enklare efter det <3
0 barn, 19 år, 165 cm, 65 kg
Intresserad av: bröstlyft(med eller utan implantat, ej bestämt), fettsugning av venusberg
Känner igen mig i det du skriver, jag var 19 år när jag tog upp det med min mamma, och då gjorde jag det genom att skriva ett brev. Skämdes nåt oerhört, men fick direkt stöd, och hon gjorde vad hon kunde på den tiden ( Intimkirurgi var relativt nytt i Sverige på den tiden i jämförelse med idag). Mammor vill ju att man ska må bra, och vill veta vad som är felet, oavsett vad det är man lider av. Gick iaf till en gynekolog - men där sa dom bara "du ser helt normal ut, alla ser vi olika ut", vilket kändes lite som en käftsmäll...så jag lät det vara, för jag hade inga pengar att göra nåt åt saken. Nu 12 år senare ska jag iaf äntligen göra min förminskning, och anledningen till att jag väntat så länge är för att jag helt enkelt försökt acceptera hur jag ser ut, men inte kommit till ro. Och beslutet känns oerhört bra. Har tagit ett lån. Har också ett högt venusberg, men känner att jag kan leva med det, så länge jag får ordning på det andra, som orsakar mest problem i skallen på mig. Blir dock lite orolig för din psykiska hälsa...du MÅSTE ta tag i det, och oftast när man bär på såna här saker och lider för det så är det ett ganska bra tecken på att man måste ta upp det. Nu. Om du inte kan ta det med din mamma, prata med en läkare, eller någon du kan anförtro dig åt. Hjälp finns att få. Vill man vara garanterad att få det gjort - Skaffa dig ett jobb och börja spara pengar. Ju mer du sparar ihop, desstå mindre behöver du ta lån för ( och det är enklare att få lån ju mindre summan är). För betalar man så har man sin operation inom kort. En grej dock som är viktig är att dom kollar på hur mentalt stabil man är, så är man helt way out kan dom neka en, även om man har pengarna på bordet. Så ta tag i dig själv, ta mod och låt inte detta gå det över huvudet - du är mer än sina blygdläppar, det garanterar jag dig.
Ålder: 37 år, Längd: 173cm, Vikt: ca: 60kg
Intresserad av: Intimkirurgi
Operation: Förminskning av blygdläppar, Förminskning av klitoriskappa
Klinik/Läkare: Kosmetisk kirurgi ( Ivan letterfors), Jönköping