#1
2015, December 21 - 02:56
Rekonstruktion av tubulära bröst - tankar kring min resa. Tips från er
Hej!
Har efter 10 ångestfyllda år med tubulära bröst äntligen fått operationsdatum.
Det far runt så många tankar, jag måste skriva något till er. Ni som säkert förstår mig bättre än mamma, pappa eller bästa vänner. Här är mina tankar och upplevelser kring denna resa.
Vet inte hur det är för just dig, du som läser detta. Men om du kanske är som mig, har tubisar, kanske är platt som en pannkaka eller har haft hängbröst sen du var 16. Du ska veta, där inte ensam. Men det visste du säkert redan. Jag har känt mig så jävla ensam om att vara fel. Det har känts som att hela min närhet och omgivning drog högsta vinsten på genlotteriet. Pangbröst i alla dess storlekar. Så vad fanns kvar till mig? Ptja. Ett par missbildade tubisar.
Efter år av ångest, kanske 8? Otaliga timmar av googlande, osäkerhet, med ekande orden "vad är det för fel på mig?" i min skalle. År av öm hud på min BH-beklädda rygg, (Fan vad obekvämt det är att sova i bh!!!) Du förstår, jag vill helst inte visa mig naken. Inte inför någon inte ens mig själv. Efter år av detta, sa mitt nyrika ex en dag "Emmy, jag vet att du mår dåligt över dina bröst. Om du vill göra något åt det så hjälper jag dig gärna." Först gjorde det så jävla ont. Hur kunde den jag älskade mest i hela världen säga så? Hans ord gjorde det till sanning.
Vintern 2013, vi klev tillsammans in på Akademikliniken, Stockholm. Stort, vitt och lyxigt. Kände mig helt malplacerad, bakfull och dan. Typiskt nog hade jag kvällen innan dränkt min nervositet i sprit.
Väl inne på konsultation möttes jag av en trevlig kirurg som utbrast glatt "Så du vill göra en bröstförstoring!" Utan att säga något om mina tankar kring min då outtalade missbildning klädde jag av min överkropp naken. Hans hoppfulla ögon bytte snabbt skepnad till ett allt mer allvarsamt uttryck. Han såg nästan bekymrad ut. Efter det ställdes jag framför en 3D röntgen? Där det framtida resultatet av bröstoperationen visualiseras på en stor skärm. Mitt högra bröst såg helt okej ut, bara en gigantisk vårtgård som inte smickrade. Men det vänstra, det var h e l t deformerat. Han ursäktade 3D-maskinen följt av en bekräftelse på mina farhågor - "dina bröst är gravt tubulära, det kommer bli en komplicerad operation. Jag kan inte garrantera något gott resultat mer än att det blir bättre än vad det är i dag."
Jag tvekade. Dels av ekonomiska skäl, dels av vad kirurgen hade sagt. Skulle jag låta min dåvarande pojkvän betala en bröstoperation åt mig? För så mycket pengar? Var det ens värt det? Kirurgen kunde inte lova mig något mer än "... bätte än vad det är i dag". Nej! Då slog det mig, jag hade ju läst om detta. Att landstinget i vissa fall finansierar operationer av tuburösa bröst. Efter månader av reschat, dels här men också på andra forum så bestämde jag mig. Jag måste konktata vårdcentralen. Jag måste, jag kan inte leva såhär.
2 pinsamma minuters samtal till växeln vårdcentral, Sundbyberg. Växelreceptionisten hade aldrig hört talas om något som kallades tubulära. "Sa du bröst?" Stakande fick jag fram det väsentliga, jag mår dåligt över mina bröst. Jag måste få träffa en läkare.
Väl på vårdcentralen kände jag lycka, en pirrande känsla och tyngande oro. Kommer läkaren skratta bort det här? Tänk om jag inte är missbildad nog? Men! Vilket bemötande! "Klart vi ska hjälpa dig. Varför har du inte kommit tidigare för? Du har gått runt och mått dåligt länge nog! Vilken klinik hade du tänkt dig?" Jag svarade att hon fick bestämma vad hon ansåg vara det bästa alternativet. Karolinskas rekonstruktiva. Okej tänkte jag, om det händer några missöden där så finns det i alla fall resurser till att överleva.
Brevet jag väntat på kom i fredags. Med skarpa blå bokstäver tryckta i det vänstra hörnet stod det - KAROLINSKA Institutet. Fan, tänkte jag. Inte nu. Jag är inte redo... Istället för att öppna brevet lät jag det ligga inom synhåll hela kvällen. Till slut infann sig modet. Jag slet snabbt upp kuvertet och Bam! Operationstid 9 februari.
Nu ligger jag här söndagskväll sömnlös. Jag har inte sagt något till mina föräldrar. Vad säger man till sina 65 åriga ganska konservativa päron? "Jo förresten, jag kommer göra en plastikoperation om 1 månad. Du förstår pappa, jag har missbildade bröst." TIPS! Snälla vad säger man? Hur säger jag det?
igenkännings faktor är kanske hög när jag skriver - FAN vad jag har längtat att vara bekväm. Att vara bekväm naken. Jag har aldrig begärt att ha världens pangbröst utan att bara känna mig okej. Jag längtar så och hoppas dagen är nära till att jag kan;
- byta om på offentliga omklädningsrum. Utan att snabbt vara berädd på att skyla två gigantiska tubisar.
- Kunna vara naken inför mina nära och kära - ALLTSÅ! När mina vänner byter om inför mig som världens mest naturliga grej? Ingen av dem vet hur jag ser ut, bara att jag mår dåligt över mina bröst. FAN vad skönt att kanske få slippa momentet att låsa in sig på toaletten för att byta om. Istället känna sig fine, okej att göra det inför sin bästis eller mamma?
- Att kunna ha sex naken. WOW - vilken jävla känsla att ligga där helt naken utan någon skavande BH och känna sig fin, okej och bekväm. Slippa höra one night stands suckar och tjatiga kommentarer "Varför vill du inte ta av dig BH:n?!! Dina bröst är säkert jättefina" Jo. Visst. Jättefina, i mitt huvud - fulast i världen.
- Kunna ha på mig en vanlig BH utan att det blir världens glipa mellan hud och tyg.
För att avsluta detta "Bullen-inlägg" vid gott mod. Fan vad jag längtar! Finns det någon där ute som har varit med om liknande? Sitter hemma framför datorskärmen och kanske är i någon annan fas? Skriv! Vi alla ska få möjlighet att få vara våra bästa jag. Utan ångest eller skam. Puss och tack att du orkade läsa allt.
Annons
Annons
Annons
T A C K för din rörande och vackra beskrivning. Vacker kanske du tänker som själv tycker att du har världens fulaste bröst. Men ja, det var vackert skrivet : ) .
Jag har inte som du haft tubulära bröst, däremot hade jag så gott som bara bröstvårtor då jag valde att göra min bröstförstoring. Har aldrig tidigare känt mig bekväm i att visa mig naken, men nu känner jag ren och skär lycka när jag ser mina bröst som jag opererade för snart två år sedan. Jag hoppas att du ska känna samma lycka när du gjort din operation, och önskar dig lycka till! : )
Född -71, 1 barn, 171 cm, 59 kg
Storlek före op: Nästan bara bröstvårtor
Storlek efter op: 65D
Implantat: Anatomiska, Allergan 410 MF 255 g
Konsultation 25 oktober 2013, sköterska Petra Isacsson, Akademikliniken Stockholm
Konsultation 22 november 2013, kirurg Paolo Montemurro, Akademikliniken Stockholm
Operation 13 januari 2014, kirurg Paolo Montemurro, Akademikliniken Stockholm
Jag har inte haft tubulära bröst men indragna bröstvårtor. Har lidit någon enormt av det om det har hindrat mig på olika sätt, bl.a. vad gäller kontakt/relationer med killar. Har ganska nyligen gjort något åt det men med facit i hand skulle jag gjort det för 15 år sedan... Då hade jag inte kunnat amma dessvärre men jämfört med alla år av begränsningar hade det nog varit värt det.
Lycka till med din operation!
2 barn, 34 år, 168 Cm, 65 kg
Strl före op: 75B 70C
Strl efter: 75D
Op -15
375 g (405 cc) implantatbredd 13 Cm, HP, bakom bröstmuskeln
Jag tror att jag oxå har det.. Ingen har riktigt sagt rakt ut men efter googlande och bilder inser jag att det är så. Gjorde min op förra veckan och inser nu att det kommer inte bli perfekta tuttar somr runda och typiskt silikoniga. Jag fick det via landstinget. En väntan på 8 månader tog slut i måndags!
Men jag är nöjd! Jag har nåt som fyller bh:n. Jag hoppas dock de mjuknar så jag får in dom mot mitten i en bh. Nu står de utåt lite och är inte supersnygga i en sport-bh. Men det finns nåt som putar! ;)
3 barn, 30 år, 162 cm och 55kg
Strl före op: 75A men fyller inte kupan..
OP via landstinget 14 dec-15, 275 cc motiva plus profile
Tack själv Zinya som tog dig tid att läsa och svara!
Tack för att du delar med dig, skönt? att höra att vi är fler som väntat kanske lite för länge med att ta tag i våra problem.
Tack för svar! Hur gick din operation till? Fick du vårtgårdsplastik samtidigt som förstoring?
Jag har "bara" gjort en vanlig bröstförstoring oxh det ser bra ut änsålänge. Va på återbesök idag och det verkar läka fint! Nu hade jag inte några stora tuttar innan, nästintill platt. Kommer lägga in bilder efterhand :)
3 barn, 30 år, 162 cm och 55kg
Strl före op: 75A men fyller inte kupan..
OP via landstinget 14 dec-15, 275 cc motiva plus profile
Hej!
Jag känner verkligen igen mig i din beskrivning! Sedan tonåren har jag vetat att det varit något "fel" på mina bröst men inte vetat exakt vad, och eftersom jag skämts otroligt mycket över dem så vågade jag heller aldrig fråga någon. Jag har haft många relationer, korta såväl som längre, under årens lopp och det har egentligen aldrig varit några större problem med avseende på mina bröst. Visst, jag har väl inte fläkt ut mig i dagsljus eller i ett rum fullt med tända lampor, men det har gått bra i övrigt och ingen partner har någonsin "klagat" eller kommit med några negativa kommentarer. Det är faktiskt inte ens någon som har frågat om mina bröst alls, vilket jag på ett sätt finner lite märkligt eftersom de är gravt tubulära. Jag är helt platt och har bara två puffiga bröstvårtor. Jag har dessutom en ganska bred bröstkorg så det ser rätt så konstigt ut. Hursom, i relationer har jag inte mått särskilt dåligt över mina bröst utan det är mer i andra lägen såsom när vänner t ex vill vinterbada nakna, när jag ska byta om i omklädningsrummet på jobbet/gymmet o.s.v, på stranden när bikiniöverdelen sitter löst, då har det känts väldigt jobbigt! Och jag tycker att det är så störigt att behöva ha på mig bh när jag egentligen inte behöver någon med tanke på min obefintliga volym. Men det ser verkligen inte snyggt ut utan.
Av en händelse ramlade jag över begreppet "tubulära" bröst för ett par år sedan och insåg på direkten att det var vad jag hade. Kontaktade en privat klinik för konsultation och det hela slutade med en remiss till landstinget. Efter bara några veckor blev jag kallad till besök och jag sattes därefter upp på väntelista för operation. Jag valde sedan att vänta med operationen, dels p.g.a. att det inte passade i min tillvaro just då men också p.g.a. att jag hela tiden varit väldigt delad till det här med operation. Det räknas som en avvikelse/missbildning, men vem har bestämt det från första början egentligen? Varför kan inte alla typer av bröst få vara "normala"? Jag har vänt och vridit på det en massa men bestämde mig slutligen för att tacka ja till operation, i tron om att jag gör detta mer för min egen skull än p.g.a. normer och värderingar i samhället om vad som är fult resp. snyggt. Jag frågade läkaren om det var möjligt att strunta i implantat och enbart korrigera bröstvårtorna men enligt dem så har jag en större chans att få ett bättre resultat med "hela paketet". Så till slut gick jag med på det. Opereras den 22/1, d.v.s nästa fredag. Är sjukt nervös och hoppas innerligt att detta inte är något jag kommer att få ångra. Jag tänker på alla möjliga postoperativa komplikationer... Jag hoppas att operationen går bra och att resultatet visar sig vara värt de risker jag utsätter mig själv och min kropp för!
Hur kommer din operation att gå till? Såväl implantat som korrigering av bröstvårtorna? Lycka till i varje fall! :-)
0 barn, 31 år, 175 cm, 79 kg
Strl före op: <80A
Strl efter op: ---
Konsultation: Dr. Garpered, Akademikliniken Malmö
Planerad op. 22/1-16 Plastikkirurgen SUS Malmö
Hej! Jag har letat runt lite på forumen efter några med tubulära bröst som genomgått en operation. Även jag har det, och står inför ett beslut om att operera mig eller inte.. Hur har era operationer gått? Är ni nöjda
Med resultatet? Hoppas allt har gått bra! :)
Inga barn, 25 år
Strl före op: A-kupa, tubulära
Vill uppnå: Runda bröst, b/c-kupa
Enda Sedan jag kom in i puberteten så har jag HATAT mina fula tubulära bröst! Den 23:e mars ska jag äntligen operera mig! Berätta gärna hur det gick dä jag är väldigt spänd :D
27 år, 164cm lång, 70kg ca.. Har gjort en bröstförstoring.