Hej tjejer

Jag är helt utom mig och jätte missnöjd med min bröstförstoring. Trodde jag skulle vara super lycklig nu men går runt hemma och bara ältar och ältar..

Opererade mig förra veckan på Polarkliniken i Umeå. Jätte bra klinik och super gullig personal, verkligen inget att klaga på. Tog hand om mig jätte bra. 

Iallafall, jag har alltid varit väldigt platt. Mer haft liksom "strutar" som gått ut och knappt fyllt ut 75B. Så min tanke när jag ville förstora brösten var att fylla ut till ett naturligt bröst och inte göra för stort. Va inne på att först lägga in 250 cc men pratade med en kompis som sa att hellre lägga in lite mer. Så stäckte mig till 300/285 Motiva Anatomiska. Vilket jag då tyckte var att jag gått upp i storlek. Många av er känner säkert igen er, att först är man jätte platt så lägger man in litegrann och ba wooow detta blir stort och kommer synas. Så min tanke var att hellre lägger jag inn lite för lite än lite för mycket, man kan alltid använda push-up bh om det skulle vara så. Plus att jag vill inte att alla i min omgivning skulle fundera varför mina bröst blivit så stora helt plötsligt. 

Jätte nervös dagen innan men kände väl ändå att det här var rätt beslut. Funderade sedan när jag stod inne på kliniknen innan jag skulle opereras att kanske jag ska ta och lägga in liiiite till. Men sköterskan sa då: ja här är implantatet vi har specialbeställt åt dig och då "vågade" jag inte fråga om de hade större. Provade iallafall sportbh med 300 i och min mamma sa super fint och sen var det dags för mig att gå in, så då tänkte jag neej nu kör jag på det jag har tänkt från början, jag har ju provat ut allt och måste våga lita på det, inte göra ett hastigt bestlut som jag kanske ångrar sen. 

Min familj när jag har berättat att jag skulle förstora brösten så har de inte varit jätte positiva och deras åsikt var att jag absolut inte fick göra för stora. Det satte sig verkligen i mig så jag vågade inte gå upp.

Jag är jätte besviken på mig själv, jag har inte gjort nog med research för att veta vad jag ville ha egentligen.

Jag tror absoult att Motiva är rätt implantat utan tvekan men bara volymen som blev fel. Det jag är missnöjd över är att jag tycker bara att det är sådan liten skillnad till vad jag hade innan, även om killen och familjen tycker att det är det. Det är inte så att det är fult idag, allt verkar läka jätte fint och jag är oändligt tacksam för att allt har gått så bra. Jag har inte speciellt ont och kan sträcka händerna över huvudet och börjar få tillbaka rörligheten, och det har bara gått 6 dagar nu. Mina nära säger att jag ska ha bröstbandet nu så att de får komma på plats och hänga till sig lite innan jag dömmer ut dem helt och sedan gå på återbesöket. Och det håller jag med om men tankarna som jag verkligen inte kan släppa är att jag hade en chans att verkligen välja mina drömbröst och jag sumpade det. Vill bara spola tillbaka tiden en vecka och välja om... När man ändå sparat och betalat så mycket pengar för detta så känns det inte kul att behöva "göra det bästa av situationen". 

Någon som befunnit sig i samma situation? 

Samt ni som opererat er fler än en gång, hur har era tankar gått? Vad kostar det? Är det fler risker att operera om sig och ta ut och sätta in nya? 

Orkar man detta mentalt? Tänker att det ligger ändå ganska mycket planering bakom, samt att det måste passa i tiden med resten av livet :p. 

Jag förstår att man har en väldigt perfektionistisk bild av hur det ska se ut och sedan finns det en chans att det inte överrensstämmer men jag var ärligt talat inte bredd på att behöva hantera de här tankarna. Jag bara gräver mig djupare och djupare och vill försöka känna lite pepp! Vet att det inte är oåterkallerligt och det går att operera sig igen. Men 46.000 kr till för kanske 100 cc till i varje känns så fett ovärt för att jag inte kunde tänka ordentligt.