Till mina barn som är pojke 11 år och flickor 3 och 4 år sa jag bara att nu när mamma har ammat alla er så vill mamma få tillbaka de brösten som jag hade innan jag fick er. Hade samma tankar för man vill ju inte att ens barn ska få en skev bild att man inte duger som man är. Men de tyckte bara att det verkade coolt med större poppar som de vill titta på titt som tätt. Så det brås helt och hållet på vilken ålder de är i såklart. Men mina frågade aldrig mer om det. Min pojke har inte sagt så mycket. Hur gamla är barnen?

Har en son på 4år och har bara sagt att jag har ont i ryggen annars misstänker jag att hela förskolepersonalen får veta allt. Har inte berättat för så många andra heller.

När jag tog ur mina implantat och gick från c kupa till a kupa över en natt, märkte mina barn ingenting trots att de såg mig naken ;).

Har barn i ålder 3, 4 och 16. Dom 2 yngre har jag inte sagt något till av de enkla anledningen att dom inte frågat el reagerat på det. 16 åringen fick veta och sa bara sanningen att jag ville ha tillbaka mina gamla som försvann efter amningen. Har gått jättebra här i grabbgänget

Jag har funderat på samma! Har en 2,5-åring som jag inte kommer förklara så mycket för, mer än att jag har ont o inte kan bära honom just då. Men 5-åringen behöver jag förklara lite mer för tror jag. Jag kommer lämna o hämta på förskolan som vanligt o precis som nån annan skrev så vill jag inte att det ska spridas där. Ont i ryggen är annars ett bra tips. Inte för att jag vill ljuga för dottern men hon är för liten för att förstå o jag vill inte att hon pratar om det överallt sen ;-) Å andra sidan brukar barn märka när man inte talar sanning.. Fast jag lär ha ont i ryggen också.. :-D

Ont i ryggen det får man ju av att sova på rygg så det är ju ingen lögn ;-) min 4åring har sett mig naken utan att reagera.. Han har alltid sagt att jag har stora tuttar, haha ;-)

Kom på att jag ju övernattar på kliniken o jag har aldrig sovit utan mina barn så jag måste komma på nån förklaring. Konferens med jobbet? Känns dumt att ljuga men det är info jag inte tycker de behöver eller vill att de sprider.. Svårt!

Hej. Har tre barn i åldrarna 9,11 och 16 år och de är högst delaktiga i att jag ska opereras. Ny mage, bröstlyft och inlägg ska det bli. Har en mycket öppen inställning till plastikoperationer över lag och tycker att det är intressant då människor har förutfattande meningar om ingreppen samt andra ideal. På något sätt säger det mer saker om de som har en negativ attityd än något om mig. Jag möts av både positivt nyfikna frågor samt människor som blir helt tysta till människor som vill resonera människans värde där plastik operationer ses som något negativt. Min äldsta dotter brukar fråga om jag är inne i någon form av ålderskris? Antar att det är hennes pappa, mitt ex som kanske fällt komentaren. Det spelar egentligen ingen roll var ifrån den kommer, utan jag ser till att det blir en intressant diskussion om eventuella ålderskriser med min 16 åriga dotter istället. Diskussionen blir ett lär moment där andra har negativa förutfattade meningar samt andra ideal och jag kan resonera med min dotter hur jag hanterar dem och står upp för mig själv och vad jag vill. Skönhet och karisma kommer inifrån och kan inte regleras utifrån genom ingrepp, men det kan hjälpa till på vägen. I min värld får man gärna vara ful men inte dum eller elak mot någon annan för det. Jag har inte alltid varit allt för duktig på att ta hand om mig själv och min kropp och med ökad ålder förstår jag att jag inte kommer att bli yngre utan behöver ta hand om den både fysiskt och psykiskt för att må bra och hålla. Har man möjligheten, pengarna och hälsan. Så varför ska man inte satsa på sig själv och sin kropp och samtidigt fostra sina barn i att vara varsamma om sin kropp. Ha en öppen diskusson om värdet av människokroppen, ideal samt hur vi som enskilda människor kan förhålla oss till det. Alla barn behöver det i det samhälle de växer upp och exponeras i. Hade önskat att min mamma hade varit lite mer öppen i den dialogen med mig då jag var ung men å andra sidan var det då inte lika vanligt. Någonstans vill jag visa mina barn samt berätta för dem att man blir älskad för den man är, och inte för det man gör. Jag känner mig älskad oavsett skönhetsingrepp och operationer. Skulle ifs kunna leva utan kirurgiska ingrepp men tycker att är hutlöst roligt och intressant hur man kan förändra med hjälp av kirurgi. Livet sätter spår på våra kroppar och tyngdlagen har hela tiden sin inverkan på olika sätt utifrån genetiska anlag kan vi genom kirurgi hjälpa till att förbättra livets resa på vägen och vi tycker det är roligt och intressant. Så varför inte. Man kanske blir lite snyggare och livets resa bli lite roligare :)
Lycka till med era ingrepp och samtal med era barn. De är underbara och en del av oss!

Jag vil bara inflika att det är bra om man tänker på att man inte säger något som de små barnen kan uppfatta som att det är deras "fel" att brösten blev "ledsna" eller dylikt. Barn kan ta på sig skuld för saker man inte ens tänker på, och de säger det inte alltid på en gång heller. Så säg hellre att brösten blev lite trötta och behöver piggas upp, än att de blev förstörda, fula eller ledsna, om ni förstår vad jag menar. "Trött" är inte farligt utan går över, så det är liksom odramatiskt för ett barn. Bara som ett tips. Men precis hur ni ska prata med just era barn vet ni ju bäst själva.