Hej Medsystrar... behöver er. Är orolig, ledsen och frustrerad. Opererades i måndags, dvs. för 6 dagar sedan. Allt gick bra. Min första chock var smärtan. Jag vet inte vad jag hade tänkt mig men inte så ont. Som en brännande jättetyngd över hela bröstet. Det var då jag hittade detta forum så jag lusläste allt när jag låg kvar på proforma. Pratade massor med personalen och fick svar på det mesta. Kom hem till mitt liv som faktiskt är ett väldigt hektiskt liv, med 12 hundar, 6 hästar och ett halvvägshus med f.d. missbrukare. Jag började jobba i verksamheten dag 3 men utan att anstränga mig. Gick lugna promenader och var med mina klienter. Dag 4 sopade jag en trappa, jag kände att det inte var bra och bestämde mig för att ta det lugnare från och med nu. Samma dag på kvällen fick jag fruktansvärt ont samt en rodnad nära snittet. Jag blev automatiskt mer stilla för jag kunde knappt gå, varje rörelse skar som knivar ungefär där rodnaden var. Dag 5 låg jag nästan hela dagen. När jag gick på toaletten var jag tvungen att hålla i bröstet för att det inte skulle röra sig då smärtan var outhärdlig. Hade kontakt med kliniken som trodde det var överansträngning… Min läkare bad om kort och sa efter det att det hade varit en liten blödning… Till saken är att brösten är nästintill lika stora så det påminner inte alls om dom historier jag läst om på forumet där tjejer berättar om sina hemska upplevelser med blödningar och operationer.
Just nu är jag så trött på att dessa bröst tar så mycket av min tid för att jag är orolig. Jag har så ont att jag har varit liggande i sängen i 2 dagar och det är så olikt mig så det finns inte. Jag är en smärttålig och väldigt aktiv kvinna.
Dessa bröst har jag längtat efter i 30 år och nu undrar jag vad fan jag gjort.
Snälla dela med er om hur ni haft det. Behöver er