Han ritade och ritade och ritade, det skulle bli en drygt 8cm bred remsa som skulle bort från vardera arm.

Narkosläkaren hette Fritjof Nilsson, jag hade svårt att inte skratta honom i ansiktet, han var supergullig och satte nål så bra, det kändes knappt.
När jag var sövd skulle den tas bort och de satte en i foten istället.

Vaknade tio i fyra och frös så in i norden, huttrade i en timme trots värmetäcke, övervakningsskåpet pep konstant pga låg puls, jag brukar ligga kring 55 och det tyckte maskinen var förskräckligt. Som vanligt efter sövning kunde jag inte kissa av mig själv utan fick använda en tappningskateter, men det går ju det med, nu har jag kunnat kissa själv flera gånger :)

På armarna har jag kirurgtejp där det ligger kompresser över samt kompresser i armhålorna, allt täcks med tubigrip som är en medelhård cirkulär strumpa, hur det ser ut på magen vet jag inte, men jag har på mig en dösexig tvådelad korsett där överdelen slutar under brösten och nederdelen halvvägs på låren och har ett stort kisshål där både blygdläppar och ljumskar hänger ut.

Fick givetvis en mellanblödning igår morse, hade först menskopp men kom fram till att jag inte vill att nån ska behöva gräva fram den om nåt händer och jag blir förlamad eller så och nu efteråt hade det varit närapå omöjligt att stoppa in eller ta ut menskoppen själv.

Fick med mig några tabletter oxycontin 5mg hem att ta morgon och kväll med alvedon och kompletterar med ipren.

Nu efter lunch börjar magen svida och värka, alltså det som är opererat, så jag längtar efter att iprenen ska börja verka.

Jag vaknade inatt och höger arm var stenhård, svullen från fingrar till armhåla och den var lite kall, som när ett dropp gått subcutant, så jag traskade upp till akuten efter att sambon tjatat på mig. Akutläkaren hade aldrig sett en överarmsplastik förut och inte konsulterande läkare från sunderbyn heller, men eftersom jag hade okej blodvärde (121) och inte hade så ont trodde de att jag blött mer än normalt och att blåmärket orsakade svullnaden, jag skulle få komma tillbaka om det blev sämre eller jag fick mer ont, för då kunde det vara ett compartmentsyndrom.
Har haft patienter med compartment och det är inte roligt, de ligger som och skriker och jag var inte riktigt där än. Nu på morgonen hade svullnade lagt sig lite men fortfarande mer svullen än vänster, fast jag har ännu inte några pittingödem och det är jag tacksam för.

Mina katter har inte fattat att jag inte kan klappa dem som förut, de kommer och ska kela och jag kan krafsa dem lite på huvudet, vilket inte är riktigt tillräckligt :) Jag går omkring i en tubtoppsklänning eftersom det är omöjligt att ta på sig tröjor själv och har inte orkat ta av mig sockorna från igår än. Men imorgon ska jag få duscha och på torsdag ska jag tillbaka på återbesök :D