sarjess wrote:

Gud vad skönt, det är ju verklig "drömreaktionen"! Hur berättade du för dem? Är du nöjd hittils - hur har läkningen gått? Märker att Patrik Höijer är populär bland kirurgerna i Stockholm - vad har du för upplevelse och erfarenhet av honom?

Jag sa bara som jag kände :)
Att det är något jag haft komplex över hela mitt liv, aldrig hittat kläder/bh som sitter bra och att så som jag såg ut inte kändes som mig.
Sedan att jag läst på mycket om det och att det inte är någon "impuls"-grej, utan något jag behöver göra för min egen skull. Typ :)

Hittils är jag nöjd med mitt val av kirurg. Tycker Patrik var lugn, trygg och professionell. Förklarade vad man hade för utgångsläge och vad som troligen skulle passa mig bäst med det resultat jag var ute efter. Jag tyckte han lyssnade och tog hänsyn till vad jag var ute efter. Dock så var det ganska snabbt möte med Patrik på op-dagen då de var försenade enligt tidsschemat. Vilket var lite tråkigt då man var lite orolig. Men sköterskorna och narkosläkaren var underbara, tyckte jag iaf :)

Och jag är nöjd med mina bröst, dock tar det lite tid att vänja sig vid hur man ser ut nu, haha :)
Min läkning har gått helt okej, fortfarande lite öm vid sidan/snittet på brösten, men de känns mycket mjukare nu! Snart gått tre månader :) Och tycker att de blir finare och finare för varje månad ^^

Valde att gå till honom efter att en bekant gjort sina bröst hos honom, och jag kände inte att jag behövde gå till någon annan kirurg. :)

sarjess wrote:

akl skrev:

Har inte berättat för någon än! Tycker väl att det är min ensak. Men inför op måste jag ju berätta för min familj. Just nu känns det jobbigast att berätta för mina barn, inte för att de inte skulle stötta mig utan för att jag predikat att man duger som man är

Kan verkligen tänka mig att det är svårt, men tror det är viktigt att verkligen förklara orsaken till operationen istället för att framställa vad som kan ses sm en snabb lösning för kroppskomplex. Lycka till! :)

Tack :) och lycka till du med!

Tycker precis som du skriver, akl. Jag tycker också det är min ensak. Skulle vilja berätta för min familj men vet sedan många år tillbaka, deras inställning till både plastikop och att lägga pengar på sånt här. Min pojkvän är den enda som vet och jag har tänkt berätta för mina två barn, men kommer bli svårt då jag själv predikat som du, att man duger som man är. Snart op för mig (16/11) o jag är ledig 1 vecka innan jobb (kontor). Börjar dock bli nervös för jag ska ha både sport-bh och bröstband, kan det stämma? Tror ni det isåfall syns under kläder? Bra tips på kläder som döljer bra?

Jag har mest fått positiva kommentarer tack o lov. Men sedan jag fick ganska hårda ord från min fasters man har jag börjat "välja vilka jag berättar för" då jag inte orkar hålla på o försvara mitt val för dem som är negativt inställda. Så nu är det mer "frågar dem svarar jag, frågar dem inte berättar jag inte" (om inte bröst kommer på tal o dem verkar vara positivt inställda).
Min mamma har stöttat mig till 100% hela tiden, min pappa är nog inte jätte glad över mitt val, men han säger inget om det o har också stöttat mig hela tiden.
Min chef har också stöttat mig till 100%, tyckte det var både roligt o häftigt att jag skulle fixa brösten.. haha

Jag har op av patrik och kan verkligen rekomendera honom! Han lyssnar verkligen på dina önskemål och berättar hur han vill göra för att nå dit.

Plazatiken wrote:

Tycker precis som du skriver, akl. Jag tycker också det är min ensak. Skulle vilja berätta för min familj men vet sedan många år tillbaka, deras inställning till både plastikop och att lägga pengar på sånt här. Min pojkvän är den enda som vet och jag har tänkt berätta för mina två barn, men kommer bli svårt då jag själv predikat som du, att man duger som man är. Snart op för mig (16/11) o jag är ledig 1 vecka innan jobb (kontor). Börjar dock bli nervös för jag ska ha både sport-bh och bröstband, kan det stämma? Tror ni det isåfall syns under kläder? Bra tips på kläder som döljer bra?

Ja, det är lite kluvet det där! Antar att du som jag har lite äldre barn. Stort lycka till den 16:e :)

Stämmer akl, jag har en dotter på 22 som flyttat hemifrån och en dotter på 17 som bor hos mig varannan vecka. Tänkte berätta för dem efter op, då jag inte vill att de ska oroa sig för mig innan. Jag op en onsdag, yngsta dottern kommer söndag kväll den veckan. Jag tänker att om jag har sån tur att jag mår bra och inte alltför ont, kanske jag "slipper" berätta men misstänker att så inte blir fallet ; )

Jag vet inte vad för typ av operation du vill göra, men jag gjorde en bröstförminskning och fick bra stöd av mina föräldrar. Mamma reagerade lite starkare och blev väldigt orolig för själva operationen. Tyckte jag skulle acceptera hur jag såg ut ist. Men resonerar som så, att om man verkligen mår dåligt över något, så pass dåligt att man blir ledsen när man tänker på det, varför inte fixa till det om man verkligen skulle må bättre av det? Det förstod hon tack och lov. Min syster som jag trodde skulle döma ut mig totalt blev istället väldigt nyfiken och erkände att hon hade tänkt på att göra samma. Har varit öppen med det även på arbetsplatsen och där har folk varit stöttande, om än lite "meeen det är ju alla tjejers dröm att ha så stora bröst som du har" från tjejerna och "neeeej gör det inte" från killarna. Men efter att jag förklarade för dem vilka smärtor riktigt stora bröst innebar förstod dem och önskade mig lycka till.

akl wrote:

Har inte berättat för någon än! Tycker väl att det är min ensak. Men inför op måste jag ju berätta för min familj. Just nu känns det jobbigast att berätta för mina barn, inte för att de inte skulle stötta mig utan för att jag predikat att man duger som man är

precis så känner jag med!