Mamma: kul att höra att du mår bra. Operationsdagen mådde jag som en prinsessa. Efter bedövningen släppt så blir det lite sämre. I morgon kommer du vara lite stelare. Kan du ta dina tabletter så kommer du fortsätta må bra. Men gör inte som jag - missa tiderna. Det rekommenderas inte. Grattis till nästa del av livet.

Milen: alldeles riktigt - nu är det dig vi väntar in. Vi kommer följa och stötta din väg.
Finns det någon där ute som vi missar? Om så - gör dig till känna och kom in i gemenskapen. Detta är ett fantastiskt mentalt stöd som vi i "sisterhooden" ger varandra. Det är bara att hoppa in i vilket forum man känner för.

Dag 6: här kommer panpans "termos i gryningen". Det citatet snor jag från Olof Röhlander. Varje vecka får jag hans peptalk om livet via mailen och alla hans brev startar med den överskriften. Det kan lyfta mig hela veckan ibland. Har ni inte hört talas om honom så sök och läs. Han är en fantastisk och tänkvärd föreläsare.
Jag har tänkt låta er får vara med i min värld i 1 vecka och därefter kommer jag bara uppdatera 1 gång per vecka i några veckor och när det händer något. Mitt liv är inte så spännande så jag ser att min underhållning börjar gå mot sitt slut. Livet börjar ju bli ganska stabilt och återgår till det "normala". Men min tanke med min berättelse var att kunna delge hur 1 vecka efter operationen skulle kunna se ut. Själv fick jag läsa på ganska många ställen innan jag fick en bild av hur det egentligen var. Förhoppningsvis så är det någon som har nytta av mina erfarenheter även i framtiden.
Det vore fantastiskt om ni som opereras nu fortsätter och skriver om er 1:a vecka dag för dag. Då skulle vi få en samlad tråd med några personers erfarenhet av samma sak. Men känn ingen press på er........

Idag är det en vecka sedan jag opererades. Tänk så fort det har gått. Vilka erfarenheter jag fått och tar med mig framåt i livet. Lysa skrev i annan tråd om hur fantastiskt det är att kroppen så snabbt påbörjar sin återhämtning. Jag kan bara hålla med.
Smärtan avtar mer och mer. Jag fortsätter med mina Alvedon några dagar till för det är bara dumt att sluta nu. Det går lättare att lägga sig och ta sig upp ur sängen. Förmiddagen kan jag gå nästan rak - men klappar ihop lite på em. Det är i det läget tv:n åker på och seriemaraton börjar. Vilken dekadens.
Det kändes som svullnaden i kroppen minskade något igår ( eller om det är gördeln som töjts sig? ). Men jag ser ju på vågen att det fortfarande finns en hel det vätska som ska ut.
I andra trådar har våra medsystrar diskuterat om "plattan" som trycker över magen. Jag förstod inte den känslan när jag läste om den - men igår kväll fick jag uppleva den. Mitt under kvällsmaten kändes det som någon lagt en platta och pressade mot magen. Den tom kändes fyrkantig. Det var ingen smärtsam historia men jag kunde inte fortsätta äta för det var som om maten inte fick plats. Det var inte gördelkänsla utan det var som det satt på bukväggen. Efter ett tag försvann det. Märklig upplevelse - men jag tar det positivt. Det får bli min "kaloripolis" om det fortsätter. Gör att jag inte överäter.

Nu ska jag lyfta ett ämne som jag inte sett någon tala om- nu blev ni allt nyfikna. Jag börjar förstå att jag är detta forums "Grand old lady". Jag som känner mig som 30 även om kroppen förnekar den visionen. Men med stigande ålder så hamnar man i klimakteriet. För min del så har jag väldigt lite känningar - klagar absolut inte. Det som kan visa sig är att jag blir vissa nätter väldigt varm och svettas då på bröstryggen och nacke. Efter denna operation så var det som hormonerna ställde sig på "on hold" och besvären försvann. Mina tankar är då att hudkostymen måste efter detta stora ingrepp gått in i ett chocktillstånd - för när jag tänkte efter så har jag inte svettats någonstans. Fullkomligt torr hud! Även under byst och armhålor. Men inatt så hade kroppen återställt sig med besked. Jag tror jag tappat minst 1 liter vätska under natten. Det har runnit av mig - så äckligt. Det är ju liksom inte att bara gå in i duschen mitt i natten. Jag behöver ju lite hjälp av sambon med gördel osv. Men jag antar det var ett positivt symtom och kropp och själ gjorde en omstart.

Dagarna fördrivs för min del med att vara ute på nätet mkt. Jag tvingar mig själv att inte bli för aktiv då jag förstår att det ökar svullnaden. Igår skummade jag igenom flera år bakåt i detta forum gällande bukplastiken. Vilket material här finns för forskning och patientupplevelser. Det var riktigt roligt.
Jag har även börjat göra research för min nästa operation som ska bli en Bröstförminskning. Men det är inte förrän om ett år. Det har även varit kul att titta på alla bilder före och efter. Vilka resultat och framgångshistorier. Om detta är ett sätt att få människor att må bättre och känna sig nöjdare med livet så måste det vara hälsoekonomiskt. De flesta av oss har ju heller ej använt sig av skattepengar - även om jag just nu inte ser skillnaden på vissa andra korrigerande operation som är gratis. Ni som fått operationerna landstingsfinansierade är bara att gratulera. Så vi allihopa en tillgång för samhället. Tänk på det.

Imorgon så ska jag på återbesök och ta hälften av stygnen vid naveln. Ska bli så spännande att se hur det ser ut. Ska även be ssk att kontrollera om jag har mkt vätska som skvalpar omkring.
Så en dags återkoppling till om min vardag kommer ni få vare sig ni vill eller ej.
Ha en bra dag i vårt vinterlandskap

Panpan

Mamma: du var uppe tidigt. Otålig på att få komma hem.? Hur har du det nu på morgonen?