Jag vet precis vad du menar. Dock har jag inte kommit så långt som att ha varit på konsultation. Jag är mest rädd för att jag inte ska få den naturliga effekten. Att det ska se väldigt fake ut. Och sen komplikationer såklart. Så i ungefär 2 år så har jag velat fram och tillbaka om jag ska göra det eller inte. Men nu känns det som att det är dags, haha.

Jag känner lika. Först var det svårt för det är väldigt tabu i mina kretsar och familj. Sen var det svårt ekonomiskt och så skrämde komplikationsrisken. Sen bestämde jag mig för förstoring med eget fett men backade ur efter jag bokat op pga att jag insåg att det behöver fyllas flera ggr för att det ska ge ordentlig effekt och dessutom gillade jag inte formen på brösten.. Efter det funderade jag 1 år till. Men sen bestämde jag mig och op är bokad och betald.
Jag vet att jag vill men trots det känns det konstigt ibland och jag kan fundera på varför jag ska göra detta när det bara är för mig själv. Börjar tänka att jag aldrig kommer vara nöjd.. Efter brösten kommer jag haka upp mig på nåt annat. Jag vill men tvekar samtidigt. Konstig känsla! Men jag tror att när det är gjort och det blir bra (om det blir det...) kommer det kännas fantastiskt och jag kommer undra varför jag väntade så länge.

Jag har velat operera tuttarna i flera flera år, men har alltid blivit stoppad av familj och vänner runt ikring som tyckt att "dom är ju fina som dom är", "naturligt är bäst" osv osv... Men det är ju inte riktigt så det funkar! Allt handlar ju om att man ska kunna kliva upp ur sängen på morgonen, ställa sig i spegeln och känna sig nöjd! Och den som ska vara nöjd är ju ingen annan än en själv. Vad sambo,familj och vänner tycker är ju ganska orelevant kan jag tycka!
Så gör det som känns bäst, och som får dig att må bäst, och skit i vad alla andra tycker och säger. :)

Har haft komplex och tvekat sedan 2000 talet. Nu bestämde jag att jag skiter i vad andra tycker o tänker och bokade operation och den 1/3 är det min tur.

Ja precis! Min sambo är likadan, stöttande som få. Då är det bara att köra tycker jag!
Jag hade tid kvart i 12, vart lite försenat så kom in vid 12 ca. Var du där igår du med? Kul!

Ja vi gick runt 1 därifrån. Ja men gör det! Tror absolut inte att du kommer ångra dig.
Det är kanske en smaksak, jag själv valde i bröstvecket då det blir så fina ärr nu för tiden att jag har svårt att se att det kommer synas, sen är man ju väldigt sällan under brösten och kikar oavsett ;) Sen känns det som att infektionsrisken borde vara betydligt mindre där.
Sen det största argumentet är nog att det inte gör lika ont efteråt. Vill kunna lyfta armarna så fort som möjligt och ja, bara själva tanken att ha ett sår på ett sånt ställe som ändå rör sig så mycket känns skrämmande! Så därav mitt val. hoppas du blev lite klokare och lycka till med dina nya tuttar!!