Tyvärr har inget att säga om svullnaden. Ör också väldigt svullen och på vissa platser är hag väldigt hård också. Sköterskan och kirurgen säger att det kommer att bli bättre. Angående hur du blir behandlad kan säga att jag har samma känslor. Ibland kirurgen eller sköterka svarar på mina frågor...när de känner för det och då känns det bättre. Otroligt skillnad hur det var första veckor eftet Op och hur de är nu. Med facit i handen skulle jag nog åkt till baltiska länder och operera mig där

Det är riktigt kass med olika uppgifter och man vet inte vilket ben man ska stå på.
Blev i slutet av januari beviljad bukplastik via Nyköping (som för ca 3 år sedan beviljade GBP på st Göran ((hualigen)) )
Den 2/2'17 skickade M Flykt remiss och betalningsförbindelse till Strandkliniken (som jag tog kontakt med genom det fria valet). Remissen kom inte fram och en sköterska framställde det som att det var önsketänkande från min sida - tack och lov blev jag trodd av Oya och jag fick åka till Sthlm och träffa henne; op dat sattes den 20/3'17.
Eftersom jag inte gillar att bli misstrodd tog jag kontakt med sjukhuschefen på Nyköping som styrde upp att en sekreterare utfärdade en bekräftelse på att allt var klart från Nyköping.
Sagt och gjort; kom till Strandklinikens nya lokal i Danderyd. Fint och härligt!
Man skulle inte behöva ha något med sig men tandborste, borste osv hade nig behövts iallafall.
Narkosläkaren var rolig och från pentryt hördes en faktaruta om dagens Vårdagjämning kl 1129 *pip*
Två sköterskor stod och diskuterade hur jobbigt det var att jobba 3 dagar i veckan ist för 2 och hur de var upplagda. Den ena klagade högljutt och den andra påpekade att det nog fanns en riktighet i schemat.
Härliga Dr Oya kommer och hämtar och ritar (hon är en pärla!!!) och så är det verkligen verklighet!
Roliga människor försvinnner i ett dis där mina sista ord blir "jag förstår varför en räv kan tugga av sig ett ben för att slippa smärtan" pga bedövningsmedlets påtagliga tendens att riktigt värka i sin vandring från handled upp mot axeln.
*poff borta*
* swap tillbaka*
Aj fy tusan vad ont det gjorde när man vaknade men mitt i smärtans töcken kom några och så var man borta igen.
Sedan vaknade jag när sängen rullades in i en luftig hörnsal med ett pentry.
Två sängar till. Alla har ont, uppenbart ont - i olika nivåer. Jag hade nog mittenont och låg i mittensängen. Skärmar var klart uppställda mellan sängarna.
Sköterskorna var bra. Maten var microuppvärmd Kinamat från någon frysmatvarulinje, det var helt ok - hundra ggr bättre än landstingets !!!
Nattsköterskan kom och ungefär där slutade trevligheterna den dagen. Hon borde gått en charmkurs - många gånger!
Jag tryckte på larmet, väntade i 10 minuter hörde en tv på hög volym... tryckte igen och såg att det lyste grönt för att vara säker och väntade ytterligare i 30 minuter. Jag behövde vatten till nattmedicinerna.
Illa nog, smärtsamt nog, plågsamt nog fick jag linka upp efter att bara timmar innan blivit opererad stor bukplastik med T-snitt för att hämta vatten.
När tv:n tystnat och sköterskan kom (om de sakerna hängde ihop kan man bara spekulera i) och jag just kom tillbaka till sängen undrade hon vad jag gjorde uppe. Jag svarade, hon sa att jag inte kan ha tryckt på knappen (jag har redan nämnt att jag ogillar att bli misstrodd) och att jag skulle bett nån annan att trycka. Tjejen till höger hade efter jag gått upp erbjudit sig det men eftersom jag då var uppe så fullgjorde jag det själv, vi var alla tre morfin påverkade och hade högt stresspåslag pga smärta och omskulpterade nervbanor som kroppen skulle kartlägga.
Så att inget ansvar ligger på oss är mer än väl uppenbart.
Jag påpekade för sköterskan att gördeln kasat upp över stygnen. Läskigt och smärtsamt. "Jaha, men det är bandage över" - nej, det är det inte där. "Nehe, men det är väl tejpat!"
- Jag vet inte, svarade jag.
Hon stod kvar 2 meter ifrån och lyfte inte ett finger för att hjälpa mig!
Senare frågade jag om jag kunde ta sömntablett Imovane fast jag hade morfin och alla andra mediciner. Jodå, svarade hon, vilket inte alls gillades av morgonpersonalen.
Wi-fi fanns och efter att ha frågar några ggr fick man reda på namnet och ett lösen - som inte stämde. När jag påpekade det fick jag bara svaret "nehe" sedan gick hon den gången oxå.
Senare tappade jag klumpen till laddaren för mobilen och försökte förgäves att få tag i den på golvet trots helvetiska smärtor - jag vilken inte störa 'henne' i 'onödan'!!!
Givetvis var det en omöjlighet efter att huden varit avskalad från höft till höft och från venusberg upp till mellan brösten och muskler sträckta och ihopsydda, samma dygn. Efter nån timmes tvekan tog jag mod till mig och tryckte på den då fruktade knappen som då lyste rött men verkade fungera för hon kom, iallafall. Jag skämdes av någon outgrundlig anledning medan jag förklarade att jag inte kunde få tag på laddarklumpen "nehe"
- kan du vara så jättesnäll och hjälpa mig?
"Ja visst" sagt och gjort. Jag påpekade att knappen lyst rött ist för grönt och att batteriet kanske var dåligt och kanske det var därför hon inte hört det innan (för i ärlighetens namn måste det annars ha medvetet stängts av eller glömts bort eller inte hörts) men hon sa att det var inte alls därför den lyste rött och där var det punkt.
Nåja, 20 små sömnsnuttar och konstiga drömmar senare var kl 0600 och morgon medicinen delades ut. Jag var väldigt trevlig mot henne eftersom man är i en automatiskt utsatt och utlämnad situation i det tillståndet jag då var i; tacksam för möjligheten, patient, misstrodd, liten, ynklig, påverkad och stark smärta. Och hon var något trevligare när man smörade.
Hade hon jobbat hos mig hade hon inte gjort det länge.
Vet inte om det var hon som oxå skrivit i min journal att jag fått sprutan med blodförtunnande oxå på morgonen, vilket hursomhelst inte var sant då jag själv tagit den kl 20 kvällen innan efter instruktioner av en annan sköterska; som påpekade att tiden var mkt noga och därför minns jag det väl, trots allt.
Oya kom och tittade till omläggningen. Man blir verkligen glad när man ser hennes varma leende ansikte, hon är så cool och så bara jättebra.
Är man det minsta orolig kan hon lugna en på en sekund.
Ingenting är omöjligt och livet är fyllt med möjligheter - det är så fantastisk hon faktiskt är.
Vid första mötet med Oya får man instruktioner om före och efter operationen
Tydligt och enkelt. Man får papper om gällande råd för planerad operation. Korsett på dygnet runt i en månad och inte mer än ett kilo i vardera hand. Precis som alla andra plastikkirurger har efter en stor bukplastik och som till och med landstinget har efter man blivit snittat. Man vill ju inte få fula ärr och onödig smärta osv
Det är självklart!
Kan man få hjälp ut av någon, ska till bilen där min dotter väntar med sina tre barn (4 månader, 4 och 5 år) och hon kan inte lämna dem där för att hjälpa mig, snälla?
Sköterskan som då var där sa att jag kunde gå själv. Naturligtvis men väskan är ju TUNG! " Den kan du lyfta "
Men man ska ju inte bära tungt under första veckorna?! "Det gäller inte bukplastik utan bara bröstförstoringar"
Eh va? Ok?... men Oya sa ju.,, och alla andra kliniker jag läst om... och andra jag pratat med som gjort bukplastik mindre stor säger ju oxå att man inte ska bära tungt så snart efter?!!???... Nu verkligen, vilket ben ska man stå på? Här snackar de verkligen emot varandra!!!
Nå jag fick iallafall hjälp till hissen, resten fick jag kånka på väskan själv. Det svartnade för ögonen och jag höll på att kräkas av smärta på vägen ut ur hissen. Fy fasen vad jag hatar när man får olika info från olika vårdpersonal om samma sak!!!
Bil hem, 1,5 timme. Bilresan gick förhållandevis bra, dottern är bra på att köra bil och förutse behov, hon hade varit bästa sjukvårdaren EVER!
Självklart klarar man inte resa sig utan att kvida eller utan att utstöta vissa mindre positiva verbala fenomen; toalettbesök på en toalett av äldre modell/lägre tänker jag inte ens beskriva mer än att jag inte visste vilket rikt ordförråd av ovan nämnda mindre positivt verbala febnomen jag var innehavare till.
Två dagar efter op, turligt nog hade jag en morfinpills kvar sedan GBPen ca tre år tidigare, den kommer att behövas imorgon för att kunna resa sig upp och gå på toan, en timme efter att medicinen intagits.
Jag är otroligt tacksam för Dr Oya och för Nyköpings överviktsmottagning. <3
Vissa erfarenheter skulle jag vilja ha sluppit; otrevlig personal när man är i en utsatt situation är en sådan sak. Man bör det med sig lika länge som man har ärren.
Imorgon är en ny dag. Ska vara värsta dagen; dag TRE!
Återbesök den 27/3. Hoppas verkligen det är Oya jag träffar då så man kan få lite klarhet om vad som gäller hos dem!

Gå till vårdcentralen! Du ska inte behöva känna dig orolig.

vickan60 wrote:

Gå till vårdcentralen! Du ska inte behöva känna dig orolig.

Vårdcentralen? Ja, lycka till. Min vårdcentral vägrar befatta sig med något som har med varesig min GBP eller magplastik utan hänvisar mig då till Sthlm 11 mil bort pga att op utfördes av kliniker där.

Docklisa wrote:

vickan60 skrev:

Gå till vårdcentralen! Du ska inte behöva känna dig orolig.

Vårdcentralen? Ja, lycka till. Min vårdcentral vägrar befatta sig med något som har med varesig min GBP eller magplastik utan hänvisar mig då till Sthlm 11 mil bort pga att op utfördes av kliniker där.

Om Rockchicks vill att nån tittar på hennes sår för att säkerställa att allt verkar bra så är vårdcentralen ett rätt bra ställe att vända sig till. Vårdcentraler brukar vara rätt bra på såromläggningar. De kan sen göra bedömningen att det handlar om något som kräver mer avancerad vård, vård som de inte kan utföra och då kan de hänvisa patienter vidare.

Vad menar du med att din vårdcentral vägrar? Det låter konstigt om det inte handlar om något som kräver specialistkunskap som vårdcentralen saknar.