Dibba wrote:

Åh grattis, välkommen till skaran av kvinnor som gjort detsamma :)
Jag hade tur att min son kunde bo hos mig första 10dgr men sista 5dagarna var han uppe på nätterna å jag på dagarna sen kom han hit ibland, handlade och tömde kattlådorna i ytterligare 2v, köpte jag sedan mat via nätet så det kom direkt till köket.
Jag köpte tom en sådan krok/ställning som man kan ta sig upp ifrån sängen men använde den aldrig... fick pga annan OP ej sträcka upp armarna så den gick bort. Bra om sängen är så hög som möjligt enklare att rulla upp/ner då.
Att ha hemma, ringblomste, tvättlappar, vad som helst som får igång magen så du slipper krysta för det gör för ont och morfintabletterna slår ut magen, jag tog massa magnesium, gör massa nyttiga proteinrika ”små matlådor” i frysen som bara är att värma på, man äter inte mycket och man känner matens väg genom tarmarna, sjukt konstig känsla. Jag har sjukt låg smärtgräns men svimmade inte men ont hade jag värst första 3 dygnen och sov väl på rygg i 3v pga att jag gjorde massa fler operationer än buken som krävde det. Ha kuddar under knäna när du ska sova el ligga i soffan, skönare för ärret.
Bra om du kanske har någon som kan titta till dig/har åtminstone telefon kontakt med dagligen, Netflix, ljudböcker vad som helst som får dig att tänka på annat.

Tack Dibba för allt du delar med dig av :) och för att du kommer med så många bra råd :)
Vad märkligt det låter att man känner matens väg genom tarmarna :) har läst att många skriver att man inte kan äta så mycket, är det ngt man lider av, dvs går man hungrig eller känner man sig mätt på det man får i sig?
Kram

För mig var det så att jag inte var sugen. Mådde illa och kräktes de första tre dagarna. Som när man är sjuk och inte har lust att äta ngt eller väldigt lite.

DancingMum wrote:

För mig var det så att jag inte var sugen. Mådde illa och kräktes de första tre dagarna. Som när man är sjuk och inte har lust att äta ngt eller väldigt lite.

Så det var bara de tre första dagarna, sen kunde du äta som vanligt igen? Hellre att man inte äter för att man mår illa än att man går runt och är hungrig fast man inte kan äta så mkt ;)

Matlusten återvände väl i takt med att kroppen läkte.

Jo precis som DancingMom skriver ens mående är inte på topp i början, jag slapp må illa, men man är omtöcknad och äter man starka mediciner då blir man inte direkt hungrig.
Jag känner fortfarande matens väg ner i tarmarnar men bara biten under naveln (den bit av magen jag saknade känsel i väldigt lång tid efter OP), inbillar mig att det är både för att jag gick ner tio kg innan OP och sedan togs allt skinn bort, så maten kanske var mer inbäddad i fett och massa hud innan, nu är det kanske fritt fall haha känns skumt men har vant mig, nu är det mest sista biten under naveln som känns mysko. Kanske bara är jag som känner så och det kanske är något fel på mig, så det kanske ni slipper hahaha
Ja tyvärr matlusten kommer tillbaka, men försöker och lyckas oftast äta mindre portioner, men det är ett val för att jag ska hålla vikten, jag är oftast sjukt hungrig så inga problem.
Ni kommer uppleva massa spännnande saker med era nya magar, men att försöka inte oroa sig och på något sätt överlevde många av oss att föda barn det är inte direkt samma men vi är vana vid en del smärta, så ta det lugnt och aaaandas passar bra i denna OP också. Vi är ju kvinnor och vi är grymma, vi klarar allt ;)

Mitt tips är att du genom din vc får en remiss för hjälpmedel, griptång, bord att ha över sängen, höj och sänkbar huvudända samt en duschpall kan vara bra att ha.

Gu så spännande!! Förstår att det är nervöst nu :) Stort lycka till :D

Sandra1113 wrote:

Mycker bra tips, tack tjejjer. Såklart jag klarar det här (försöker intala mig det). På onsdag är det min tur. Livrädd för smärtan :/ När jag gjorde brösten var jag mestadels bara trött och orörlig, det här kommer inte bli lika enkelt.
Jag kommer garanterat få öva på att be om hjälp hehe.

Lycka till imorgon! Och glöm inte att det kommer en massa positiva saker efter denna OP också, det är klart att det går upp och ner med humör och ork. Men magen kommer absolut se helt annorlunda ut, du kommer kunna ha helt annan outfit mm.
Självklart fixar du detta, det är det enda du behöver fylla hjärnan med, mental träning kommer man långt på :)
Stor styrkekram!!!
Sedan finns vi ju alla här inne och stöttar dig på resans gång. Glöm inte det!