Belle14 wrote:

Åh nu börjar jag bli nervös för narkosen också haha ! Jag som varit kolugn gällande den. Jag har ju blivit sövd förut men det va så tvärt och hann aldrig tänka på det, helt plötsligt blev jag sövd bara. Men nu har tankarna hunnit snurra som tusan! Nu vill jag bara få det bort gjort så man slipper tänka på det så mycket. 18 dagar kvar!
Fler som är orolig för narkosen?

Det är det enda jag är rädd för. Narkosen. Det skrämmer mig att bara försvinna in i den... nålar, smärtan och det är liksom inga svårigheter men narkosen är otäck just för då är man så utelämnad.

Jag tycker också att det är jobbigt med det ständigt dåliga samvetet över att jag väljer att lägga dessa pengar på mig.. bara mig och inte min familj. Men samtidigt så är detta för mitt välmående skull så någonstans blir det ju min familjs välmående också tänker jag!

Hej :)
Har inte läst hela tråden...
Lite många sidor nu för stunden.. ska läsa ikapp.

Är det kanske någon med samma datum?
26/2

/E

Jag har dagen efte dig! 27/2! Inte sett det sim riktgt verkligt fram tills nu då jag snart ska betala in. Fortfarande inte sagt det till alla lina närmsta vänner, vad säger man!?!? Så jävla nervös för vad de ska säganom det. Vet att de kommer säga att jag inte behöver mm. Men meat rädd för deras ”moraliska@ argument. Att man inte ska föda en så utseende-fixerad bild som skapas av media mm.... vad svarar man på sånt? De har ju rätt men jag tror ändå jag vill göra dethär för min egen skull. Även om jag inte ”måste”.

Äng wrote:

Jag har dagen efte dig! 27/2! Inte sett det sim riktgt verkligt fram tills nu då jag snart ska betala in. Fortfarande inte sagt det till alla lina närmsta vänner, vad säger man!?!? Så jävla nervös för vad de ska säganom det. Vet att de kommer säga att jag inte behöver mm. Men meat rädd för deras ”moraliska@ argument. Att man inte ska föda en så utseende-fixerad bild som skapas av media mm.... vad svarar man på sånt? De har ju rätt men jag tror ändå jag vill göra dethär för min egen skull. Även om jag inte ”måste”.

Jag förstår dig, det är jättesvårt. Mina vänner hat jag berättat för och de är bara glada men jag vet inte vad jag ska säga till mitt jobb och min chef. Det känns som att det kommer göra många "besvikna" eftersom det är en ytlig grej..typ som att folk kommer tappa respekt för en. Men samtidigt så tänker jag att det är MIN kropp och jag förstår alla argument om sjuka kroppsideal etc men jag tror att det finns olika skäl till varför man gör detta. Om man gör det för din egen skull eller för andras skull. Jag känner mig faktiskt trygg i att detta är mitt beslut och vad andra tänker är inte så himla viktigt. Jag kommer berätta för min chef imorgon och då lägga upp det utifrån att jag kommer behöva vara sjukskriven ett litet tag för att jag valt att operera . Jag kommer liksom inte ge hen så mycket utrymme att ha en åsikt utan så här är det och hur ska vi lösa det. Att ta semester och inte säga något är inget alternativ då jag i så fall måste ha barnen hemma (de får inte vara på dagis när man har semester) när jag är nyopererad så sjukskrivningen är mitt enda väl och jag vill inte ljuga liksom.

Jag har oxå tid den 27/2!!! :D :D

Lite deppig idag då jag möttes av negativa inställningar till operation. Som..!Det är ju så farligt!... Nää, varfördå?!!! .... Har du värkligen tänkt igenom det här?!! Och sen en blick och ansiktsuttryck av avsmak!!
Blir så ledsen att man inte kan vara glad för vad jag är glad för!!
Så nu tänker jag BARA berätta för dom som behöver veta. Dom andra kan få veta sen, om dom frågar...Och då finns det ingen anledning till att försöka få mig att ändra mig!
*förlåt för negativt inlägg
/E

Om det hjälper någon, så finns det en artikel under menyn artiklar om hur det är att sövas med narkos. Bara att ha koll på vad som kommer att hända och hur det kommer att kännas, så att man liksom kan pricka av att allt går enligt plan  och är förväntat, ger en känsla av att ha koll, och det brukar kännas lugnande... Om ni bara har varit ärliga mot narkosläkaren om vilka ev mediciner ni tar, är risken verkligen minimal att det skulle hända något. De har benkoll på en nr man är sövd, det finns personal vars enda uppgift det är att se till att ni får optimalt med syre och sover gott.

Fgl1 wrote:

Lite deppig idag då jag möttes av negativa inställningar till operation. Som..!Det är ju så farligt!... Nää, varfördå?!!! .... Har du värkligen tänkt igenom det här?!! Och sen en blick och ansiktsuttryck av avsmak!!
Blir så ledsen att man inte kan vara glad för vad jag är glad för!!
Så nu tänker jag BARA berätta för dom som behöver veta. Dom andra kan få veta sen, om dom frågar...Och då finns det ingen anledning till att försöka få mig att ändra mig!
*förlåt för negativt inlägg
/E

Åh så onödigt att ändra ska lägga sig i (ungefär som när folk har åsikter om vad man våld för namn på sin bebis...oclså onödigt att kommentera om man inte vill stötta). Stå med huvudet högt och tänk att detta är för din skull, inte för deras, så vad de tycker är helt oviktigt i det stora hela.

Nu har jag varit på en toppenbra konsultation. Jag fick tid i mars så nu hör jag inte hemma i denna tråden egentligen... men jag stannar nog ändå om jag får.

Jag blev rekommenderad 360 cc ergonomix mini eller 425 cc demi. Jag valde 360 mini... Men jag vet inte om det blir för platt? Enligt kirurgen så kommer mitt eget bröst bygga på ganska bra utåt så jag behöver inte något mer än mini eller demi.. Men jag velar som tusan. Ska man välja 425 demi så de kommer ut lite mer i alla fall? Jag kände inte välja 360 demi för då skulle implantatet bli för smalt.

Inget negativt i ditt inlägg, bara skönt att höra att någon är i lite samma situation som jag. Jag velar ju på riktigt med att boka av operationen för att jag inte orkar berätta för folk. Men då kommer jag väll gå i all evighet och grubbla/älta/ångra att jag inte gjorde det när jag var yngre. Så avundsjuk på er andra här inte som har lite power och vågar stå för vad ni vill göra/gjort!