Fiapia wrote:

Lite nyfiken på er som opererades först. Alltså i början av månaden. Hur mår ni nu? Ni lär ju ha börjat jobba, ta hand om barn m.m. Hur är smärtan och hur är brösten? Har de mjuknat?

Jag opererades för 8 dagar sen och har fortfarande lite svårt att lyfta minstingen på 8 månader. Har haft hjälp hela första veckan och kommer ha hjälp på måndag också. Sen ska jag klara mig själv. Läker fint och idag är första dagen helt utan smärtstillande. Har läkt fint och var på återbesök igår men jag är fortfarande lite nervös över att behöva lyfta och bära mycket. De sa att det inte skulle vara några problem om jag bara tänker på hur jag lyfter och bär. Men jag är trött! Kan knappt hålla ögonen öppna. Man känner ju att kroppen får jobba med läkningen alltså. Tröttheten är visst väldigt vanlig sa dom igår.

Fiapia wrote:

Lite nyfiken på er som opererades först. Alltså i början av månaden. Hur mår ni nu? Ni lär ju ha börjat jobba, ta hand om barn m.m. Hur är smärtan och hur är brösten? Har de mjuknat?

Jag opererade mig den 5:e feb, har mått rätt så toppen hela tiden.. inte känt av någon smärta överhuvudtaget. Har däremot känt ett tryck över bröstet och som att det har varit lite tight att andas, men inte så att det har gjort ont :) jag arbetar inom bygg, med mycket tunga lyft, armar över huvudet etc, jag fick sjukskrivning fram tills den 2/3, så kag börjar arbeta femte mars igen är det tänkt och det känns fullt möjligt. Brösten är ju mjukare nu än de varit, men inte mjukmjuka eller bröstgosiga liksom, sen sitter de fortfarande en bit upp vilket ser förjävligt ut, haha xD .. trycket över bröstet släppte typ dag 9-10 och då kunde jag även börja sova på sidan utan att det kändes konstigt.. såå skönt för jag ät verkligen ingen ryggsovare. Bröstbandet har jag inga som helst problem med, jag skulle ha mitt rätt så löst, sen kan jag tycka att det är ivägen men det är ju en annan sak :)

Jag fuskade faktiskt lite idag... Tog av både bh och bröstbandet, handtvättade dom och hängde på snabbtorkning på ett element. Sen duschade jag, allt utom tuttarna och hårtvätten gick bättre idag. Medan jag väntade på att bhn skulle torka smörjde jag in mig med hudlotion, sminkade mig och tog lite bilder. Gick utan en ganska bra stund och kände mig som en människa igen, kunde röra mig som vanligt och det var sååå skönt! Men sen var det på med bh och band igen och direkt känns det som bröstkorgen ska sprängas! Jobbigt att andas och röra armarna igen...
Nåja, känner mig lite piggare iaf när man ser ut som folk igen, fick på mig en riktig t-shirt iaf också...
Brösten ser stora ut alltså, lite gula på några enstaka ställen, ganska hårda än och sitter högt och mycket mot mitten liksom. Men jag tror att storleken blir superbra när de sitter där de ska och all svullnad lagt sig. När jag var utan bh med t-shirt bara så syns det knappt att jag förstorat, ser ut ungefär som jag brukade fast då med väl stoppad bh. Så det känns skönt att inte vara nån tuttlisa mer än när jag vill då. Precis som jag önskade! :)

Jag la in lite bilder på hemskheterna nu... Kul för en själv iaf att senare kunna se utvecklingen tänkte jag...

Lean wrote:

Alice11 skrev:

Hej! Jobbigt när det går upp och ner... jag har nog haft världens tur!! (Hittills, så ska inte vara kaxig) igår var jag fortfarande smärtfri, hade en liten dipp på kvällen då jag inte gick på full dos och alvedonen börjar släppa och jag fick lite låg feber. Mår vanligtvis så otroligt kasst med feber och så även nu... men det gick snabbt över med mer medicin. Tog sista kuren medicin vid 22-tiden (hade tom sparat ytterligare en oxynorm ifall jag skulle behöva under natten) och sov gott halvsittandes i soffan till 09:30! Idag har varit lit svajigare, fortfarande i princip smärtfri men nu har jag svullnat upp ordentligt mellan, runt och över brösten så har känt mig mycket mycket stelare idag. Men som du säger är det svårt att hitta balansen mellan vila och rörelse. Varit uppe en hel del o gått små turer och fixat lite, men fick värsta svimfärdiga känslan så fick ta mig tillbaka till soffan en av gångerna. Har även varit hem om svärföräldrarna som fixat semlor och blommor till mig. Skönt med luft, men som sagt man får passa sig så att man inte pressar för hårt! Nu har jag precis blivit duschad av sambon första gången, kändes så sjukt konstigt att ta av bhn men skönt att känna sig lite fräsch igen med nytvättat hår, nya kläder osv. Så jag tror att jag har haft sån himla tur! De som träffat mig (mamma, pappa och svärföräldrarna) säger att jag ser oförskämt pigg ut och jag känner mig så också! Ang ryggen har jag såklart också känt av den, men jag har en elektrisk värmedyna som jag har igång med jämna mellanrum och som lindrar ryggvärken skönt!! Tips tips!! Jag har lagt upp en lite censurerad bild som Tuve tog igår första gången jag fick se dem, kolla gärna!! :-)

Låter underbart att du mår så bra!
Och brösten ser jättefina ut redan nu ju!
Ja jag har en vetekudde som jag värmer, hjälper en stund men kan inte sitta/ligga längre stunder så måste röra på mig, vilket kanske är bra:)
Mina sitter mycket högre än dina, men det kanske är för att jag gjorde lyft samtidigt, mer svullnad.
Haha, bad du Tuve att ta ett kort på dig åt dig eller skulle han ha det till hemsidan?
Det gick så snabbt när jag skulle in på op så jag hann inte ta kort på allt målande på brösten han gjorde innan, men han dokumenterade ju så jag skulle få dem på återbesöket:) Vill ha allt dokumenterat! Bad t.om om att få ut listan på all smärtlindring jag fått under natten, för skoj skull :D
Annars har jag bilder så det räcker ich blir över från natten efter op, sov ju inte en blund så hade tid till selfies,haha;)

Alltså det ska bli så kul att se hur brösten utvecklas..Särskilt när muskeln börjar släppa efter och de börjar ligga till sig..Märker redan nu lite lustiga saker, vibrerande och rinnande känsla och så (nerverna?) och ska försöka att inte ta föööör mycket kort (tänkte jag) :)
Känner du att du fick bra info inför hemgången, hur du ska ta hand om allt och så?
När ska du dit igen?

Ja haha, första dagarna var verkligen bra för mig men såklart vaknade jag imorse 06 med sjuk spänning över brösten och illamående, så jag har kräkts en del i förmiddags tyvärr... i sig var det inte värre än vad det brukar vara (dvs ingen speciell smärta) men det rubbade ju hela magen och medicinerna som jag nästan precis hade fått i mig... så typiskt när det redan är svårt som det är att matcha tid för medicin, mat osv. Var tvungen att ligga med bhn uppknäppt någon timme för bygeln tryckte in precis där illamåendet satt... Men nu känns det bättre igen. Jag tycker mina är riktigt, riktigt fina redan, de är heeeelt perfekta till min kropp storleksmässigt!! Och är riktigt förundrad över att de redan sitter så långt ner, dvs har inte någon överpol pga svullnad eller liknande. Så har lite tur, behöver inte ha bröstbandet så hårt ;-) ja, jag såg att dina sitter högre men det är ju garanterat för att di gjorde lyft också! Det kommer rätta till sig. Tuve tog förebilder innan operationen; men jag hade fått så mycket lugnande att jag knappt minns det. Sen på morgonen efter, när han skulle titta på dem innan jag skrevs ut frågade han om jag ville ha bilder, och det ville jag! Ang eftervård har jag inte fått så mycket info, men jag tycker inte att det är för lite. Försöker göra det så enkelt som möjligt och ta mig igenom de första dagarna på bästa möjliga sätt men jag tror inte att jag behöver tänka på något särskilt ang brösten tills första återbesöket, bara röra mig, ha på bhn, försöka äta och ta medicin regelbundet. Men kanske jag nojar lite mindre också eftersom att mina inte är så svullna? Dvs kanske hade nojat mer o velat ha instruktioner för vad jag behöver göra/tänka på om de hade varit helt tokiga i form, profil o storlek mot vad jag tänkt mig. Nu känns det i princip som att de bara behöver tid för att hänga till sig o ”läka rätt”... vad känner du att du saknar för info? Kram

J_Nilsson wrote:

Kul att följa alla er som redan opererats. Bara fortsätt med det! Min op börjar närma sig. 27e är det dags. Allt är betalat och klart. Ska köpa hem panodil och ipren så det finns hemma. Det är det enda jag ska ta tydligen 3 ggr om dagen. Får med mig 2 starkare tabletter från klinken att ta på natten. (En per natt). Vi får väl se hur det går. Jag har valt att gå från 450 cc till 425 cc. Även om det verkligen inte är mkt skillnad så från att jag bestämt mig för den storleken så släppte min "storleksångest". Känner mig fullkomligt lugn i det beslutet. Däremot börjar jag ändå få kalla fötter. Aldrig blivit sövd. Jag är superrädd för att släppa kontrollen och lägga mig som "Jesus på korset" där i op-salen. Rädd att inte vakna upp. Att man har nått "dolt fel" och så går det åt skogen. Å nu när allt är betalat och tiden närmar sig blir det mer verkligt. Herregud alltså! Drömmer att jag springer ut ur kliniken iförd i morgonrocken och sånna saker, haha! Men hur som haver är det ändå kul att läsa era erfarenheter här. :)

Hej! Spännande att du fortfarande har det framför dig. Jag fruktade dagen för operation och var verkligen ängslig över narkosen, jag berättade detta för personalen och de kände ju såklart av det också. Så jag fick en del lugnande, två lugnande shots haha så jag hade tom somnat till när kirurgen kom för att hämta mig. Är verkligen jätteglad att jag fick så pass mycket lugnande, det tog ju bort de värsta topparna av nervositet och jag slapp bli hysterisk. När det var dags att traska in i operationssalen och hälsa på narkosläkarna grät jag en skvätt och sa att jag tyckte att det var jättejobbigt, och de var sååå gulliga. De sa att de förstod och att vi skulle göra detta tillsammans och att det kommer vara mycket lättare än vad det känns. Så de bad mig bara hoppa upp på bordet så att vi kunde se att jag låg i rätt höjd och så sa den ena ”vi ger dig lite medicin nu direkt så att du blir lite vimsig och småfull, så blir det lättare”. Minns bara att det började snurra lätt efter två-tre sekunder och sen var det klart. Så de kände verkligen av vad JAG behövde för att det skulle kännas så bra och enkelt som möjligt. I mitt fall var det inte läge att prata om att ”snart somnar du, nu får du medlet” eller ”räkna från 10 baklänges” utan de kände att jag skulle må bäst av att få en så kort upplevelse som möjligt. Förstår att detta skulle kunna vara jättejobbigt för någon som verkligen vill och behöver vara med i processen, men menar bara att de är så vana vid att många tycker det känns jobbigt och därför är bra på att läsa av vad varje enskild behöver. Så i efterhand känner jag att jag inte hade behövt vara så ängslig, det var såklart inte lätt och inte roligt att sövas men det var verkligen ingen fara och det var sä snabbt över. Lite lugnande i kroppen kan också hjälpa till med värsta ångesten. Det kommer gå huuuur bra som helst, kram!!

Tror ni man kan klippa upp tyget på tortyren? Eller blir kirurgen arg då?:D
Det stramar som fan på typ överpolen/mellan brösten..
Har ju sett att de på citadell ibland får uppklippt för det är bara bygeln som behövs egentligen...

Mina kupor är uppklippta men tror att de som gör lyft och förstoring brukar ha bhn ”hel”

Hej tjejer! Ja tvättade håret igår och självklart var jag nojig inför detta. Men testade att lägga en saccosäck vid badkaret och en handduk på badkarets kant där jag lade min nacke och sedan fick min gubbe tvätta håret. Gick jätte bra och kan rekomendera :)

Alice11 wrote:

J_Nilsson skrev:

Kul att följa alla er som redan opererats. Bara fortsätt med det! Min op börjar närma sig. 27e är det dags. Allt är betalat och klart. Ska köpa hem panodil och ipren så det finns hemma. Det är det enda jag ska ta tydligen 3 ggr om dagen. Får med mig 2 starkare tabletter från klinken att ta på natten. (En per natt). Vi får väl se hur det går. Jag har valt att gå från 450 cc till 425 cc. Även om det verkligen inte är mkt skillnad så från att jag bestämt mig för den storleken så släppte min "storleksångest". Känner mig fullkomligt lugn i det beslutet. Däremot börjar jag ändå få kalla fötter. Aldrig blivit sövd. Jag är superrädd för att släppa kontrollen och lägga mig som "Jesus på korset" där i op-salen. Rädd att inte vakna upp. Att man har nått "dolt fel" och så går det åt skogen. Å nu när allt är betalat och tiden närmar sig blir det mer verkligt. Herregud alltså! Drömmer att jag springer ut ur kliniken iförd i morgonrocken och sånna saker, haha! Men hur som haver är det ändå kul att läsa era erfarenheter här. :)

Hej! Spännande att du fortfarande har det framför dig. Jag fruktade dagen för operation och var verkligen ängslig över narkosen, jag berättade detta för personalen och de kände ju såklart av det också. Så jag fick en del lugnande, två lugnande shots haha så jag hade tom somnat till när kirurgen kom för att hämta mig. Är verkligen jätteglad att jag fick så pass mycket lugnande, det tog ju bort de värsta topparna av nervositet och jag slapp bli hysterisk. När det var dags att traska in i operationssalen och hälsa på narkosläkarna grät jag en skvätt och sa att jag tyckte att det var jättejobbigt, och de var sååå gulliga. De sa att de förstod och att vi skulle göra detta tillsammans och att det kommer vara mycket lättare än vad det känns. Så de bad mig bara hoppa upp på bordet så att vi kunde se att jag låg i rätt höjd och så sa den ena ”vi ger dig lite medicin nu direkt så att du blir lite vimsig och småfull, så blir det lättare”. Minns bara att det började snurra lätt efter två-tre sekunder och sen var det klart. Så de kände verkligen av vad JAG behövde för att det skulle kännas så bra och enkelt som möjligt. I mitt fall var det inte läge att prata om att ”snart somnar du, nu får du medlet” eller ”räkna från 10 baklänges” utan de kände att jag skulle må bäst av att få en så kort upplevelse som möjligt. Förstår att detta skulle kunna vara jättejobbigt för någon som verkligen vill och behöver vara med i processen, men menar bara att de är så vana vid att många tycker det känns jobbigt och därför är bra på att läsa av vad varje enskild behöver. Så i efterhand känner jag att jag inte hade behövt vara så ängslig, det var såklart inte lätt och inte roligt att sövas men det var verkligen ingen fara och det var sä snabbt över. Lite lugnande i kroppen kan också hjälpa till med värsta ångesten. Det kommer gå huuuur bra som helst, kram!!

Tack för peppen! Jag har ju velat detta hur länge som helst men det har aldrig varit såhär nära. Inte konstigt kanske att man är rädd när man väl insett vad man gett sig in på. Jag hoppas att jag får lugnande med. För min del tror jag med att det är viktigt att de pratar med mig hela tiden. För jag lär nog babbla på med! Haha! Ska vara på plats 07.30 och sen åka hem kl 9 dagen efter. Hur får man tiden att gå? Jag antar att man sover en del men den vakna tiden? Tv kanske? Eller ska man upp och röra sig? Ja jag hoppas att allt flyter på smidigt. Ska be om medel för illamående. Jag har ju aldrig blivit sövd så jag vet ju inte hur jag kommer må men min mamma har väldigt ont av det och mår skit efter så jag vill försäkra mig. Frysa lär jag nog dock göra för jag är redan allmänt frusen konstant så det lär nog inte bli bättre. Hoho snart bara 1 vecka kvar!! Kram