Tänk att det har gått mer än en år sedan jag satt och skrollade på det här forumet innan min operation för att försöka få reda på så mycket som möjligt innan det var dags. Skulle det göra ont hur skule de se ut? Skulle bröstvårterna fortfarande vara lika stora och skulle inte det se konstigt ut i så fall?

I september  2017 kontaktade jag Aleris klinik i Malmö för att förhoppningsvis få en förminskning godkänd av landstinget. En vecka senare fick jag hem ett brev med en inbokad tid. Nervös för att jag inte skulle uppfylla kraven åkte jag dit den 18 oktober för att träffa en sköterska. Efter bara ett par minuters samtal med sköterskan, samt mätning och vägning av brösten, fick jag reda på att jag utan tvekan uppföll kraven för en förminskning betalad av landstinget. Därefter fick jag en ny tid då jag skulle träffa min kirurg knappt två veckor senare. På det här mötet togs förebilder och jag fick prata en stund med kirurgen och ställa frågor om jag hade det. Efter mötet med kirurgen fick jag en tid för operation inbokad i början av december bara månad fram. 
Jag slutade genast med båe p-piller och alkohol och började förbereda mig inför dagen,

Den 5 december åkte jag in där igen och den här gången var det på riktigt. Framme på kliniken blev jag mött av en sköterska som var med mig i väntan på operationen, gav mig lugnande, antibiotika osv. Jag fick även träffa min kirurg ännu en gång innan det var dags, det var då jag frågade lite hur mycket han skulle ta och om jag skulle minska mina bröstvårtor också etc. Vi kom överens om att han skulle ta lite mer än 40% och att bröstvårtorna skulle bli proportionerliga till brösten. Efter drygt en timme i uppvaknings/väntsalen fick jag gå in i operationssalen och lägga mig på operationsbordet. Där fick jag narkos och somnade direkt. Drygt två timmar senare vaknade jag av att narkossköterskan bad mig hoppa över till en säng de hade rullat in brevid mig.

Nästa gång jag vaknade låg jag i uppvakningssalen med syrgas. Efter ytterligare två timmar var jag helt vaken igen, hade både ätit och varit på toaletten vilket betydde att jag var redo att åka hem.

Första veckan gjorde brösten lite ont på nätterna men det var det helt klart värt för min del. Jag kommer fortfarande ihåg vilken lättnad det var när jag reste mig efter operationen. Så mycket tyngd jag gått runt med på rygg och axlar utan att tänka på det.

Månaderna gick och efter ett tag kunde jag återgå till mina normala rutiner, började träna lite lätt. Första halvåret tejpade jag en gång i veckan för att få så fina ärr som möjligt. I maj månad kände jag plötsligt hur det började hugga till i ena bröstet. En kraftig smärta som inte kändes rätt. Jag kontaktade kliniken och fick komma på återbesök för att få lugnande besked. Det var temperaturförändringarna som gjorde att det gjorde ont. 

Jag som tidigare haft problem att hitta både underkläder och badkläder som passat passade nu i allt och min garderob har expanderats rejält på den fronten. 

Mina mått före operationen var 65-70 H/I (ungefär 1500 ml) med en vårtgård på ca 10 cm i diameter. Efter operationen ligger jag på 70 C/D med vårtgårdar på ungefär 3 cm i diameter (tog bort ungefär 600). 

Har fortfarande min ettårs kontroll kvar där jag kommer få se mina före och efterbilder vilket jag ser fram emot.

Har fortfarnade lite svårt att titta på bilder från innan operationen då jag blir påmind om hur dåligt jag mådde och hur dålig självkänsla kag hade men är supernöjd att jag tog steget. Det här var verkligen det bästa jag kunde göra för min egen skull och mår verkligen 1000 gånger bättre idag.

Har fått många frågor om min historia så jag hoppas verkligen det här ksn hjälps er som är i samma situation som jag var i. :)