Fråga och berätta om bröstoperation till de i min närhet?

Jag relaterar jättemycket till dig. Har också haft komplex över mina små bröst sedan jag var runt 13 år och är en väldigt privat person. Det tog mig över ett halvår att berätta för pojkvännen och bara tanken på att berätta för familjen var riktigt ångestladdat. Att berätta för vänner fanns inte ens på kartan. Sedan började operationsdagen komma allt närmare och kände väl ändå att jag behövde berätta för mamma, vet att hon skulle känt sig försummad annars så jag bet ihop och gjorde det. Tyckte dock att det var skönt att jag själv var 100% säker och påläst redan innan jag berättade för att kunna bemöta hennes frågor. Jag var även orolig för att hon skulle tycka det var onödigt/slöseri med pengar/ytligt osv men hon tog det jättebra. Efter min operation har den där jobbiga känslan att berätta släppt delvis, tror det kan ha att göra med att mitt komplex över brösten är som borttrollat. Så nu vet även min styvpappa och min mormor om operationen och även de har reagerat hur bra som helst. Har även vågat mig på att berätta för ett par nära vänner och efter varje gång jag berättat för någon är det som en klump släppt från bröstet och jag känt mig aningen lättare. Tror vi har en tendens till att förstora upp det här med att operera brösten till en jättegrej medan omvärlden inte ser det på samma sätt. Vill verkligen peppa dig till att prova att berätta även om det tar emot för det kommer kännas så skönt efteråt. Lycka till med allt! Kram

Juste! Kan lägga till att jag passade på att berätta för mamma efter hon opererat sig (en helt annan operation av medicinsk anledning) men tyckte det var en ganska bra öppning. Såg till att leda in henne på det ämnet så jag hyfsat naturligt kunde fortsätta konversationen till just bröstförstoring.

Åh en btw 2! När jag berättade för en vän så inledde jag konversationen med att fråga om han hade komplex över något och om han skulle ändra på det om han kunde. Efter det var det inte lika läskigt att berätta om sitt egna komplex :)

Jag går ju inte i skolan men funderar också endel över om kollegor kommer märka eller i alla fall fundera, men även den känslan kändes värre innan op, nu känns det nästan lite jaja märker de så märker de. Även om jag själv knappt tycker det syns någon storleksskillnad när jag går i t-shirts eller med någon lösare tröja. Tajta kläder har jag inte använt än men kan tänka mig att det kommer synas mer då.

Som du säger så är det ju svårt att strunta i vad andra tycker även om man hade önskat att kunna göra det, speciellt de vars åsikt man bryr sig om. Hoppas och tror att din pojkvän kommer ta det bra, han är ju med dig för den du är och inte för dina bröst. Du kan ju prova att smyga dig in på ämnet och kolla av hans generella åsikt till plastikoperationer. Kanske kolla nån kändis instagram som opererat brösten och nämna att du tycker de är snygga? Jättesvårt att ta upp sånna saker tycker jag. Jag blev tillsist bara så frustrerad över mina icke-existerande bröst så jag slängde ur mig hur trött jag var på att aldrig kunna gå i en urringad klänning osv utan att det såg dumt ut och så började den konversationen.

Jag är väldigt nöjd med nordiska! Tycker allt har varit kanon från bemötande till operation och återbesök. För mig pendlar det lite vad jag tycker om storleken, tror de kommer bli exakt vad jag önskade mig men vissa dagar känns de små och andra dagar stora haha. Om du vill se mer varierande bilder än närbilder på bröst så kan du ju spana in Ylva Fogel (gamla ph deltagaren). Hon har Motiva 425cc är jag rätt säker på. Tror hon är snäppet mindre än oss men kanske ger någon uppfattning :)

Annie96 skrev:

Jag går ju inte i skolan men funderar också endel över om kollegor kommer märka eller i alla fall fundera, men även den känslan kändes värre innan op, nu känns det nästan lite jaja märker de så märker de. Även om jag själv knappt tycker det syns någon storleksskillnad när jag går i t-shirts eller med någon lösare tröja. Tajta kläder har jag inte använt än men kan tänka mig att det kommer synas mer då.

Som du säger så är det ju svårt att strunta i vad andra tycker även om man hade önskat att kunna göra det, speciellt de vars åsikt man bryr sig om. Hoppas och tror att din pojkvän kommer ta det bra, han är ju med dig för den du är och inte för dina bröst. Du kan ju prova att smyga dig in på ämnet och kolla av hans generella åsikt till plastikoperationer. Kanske kolla nån kändis instagram som opererat brösten och nämna att du tycker de är snygga? Jättesvårt att ta upp sånna saker tycker jag. Jag blev tillsist bara så frustrerad över mina icke-existerande bröst så jag slängde ur mig hur trött jag var på att aldrig kunna gå i en urringad klänning osv utan att det såg dumt ut och så började den konversationen.

Jag är väldigt nöjd med nordiska! Tycker allt har varit kanon från bemötande till operation och återbesök. För mig pendlar det lite vad jag tycker om storleken, tror de kommer bli exakt vad jag önskade mig men vissa dagar känns de små och andra dagar stora haha. Om du vill se mer varierande bilder än närbilder på bröst så kan du ju spana in Ylva Fogel (gamla ph deltagaren). Hon har Motiva 425cc är jag rätt säker på. Tror hon är snäppet mindre än oss men kanske ger någon uppfattning :)

Nu har jag iallafall berättat för mina föräldrar. Jag vågade mig på det i förrgår. Eftersom mina syskon redan opererat så kom det väl inte direkt som en chock för dom. Nämnde för min kille också snabbt för någon vecka sedan att jag länge velat göra en bröstförstoring. Han pratade om att hans faster gjort det, och då la jag snabbt in att ”det vill jag med” haha.. Jag funderar på Proforma Clinic.

Ser att du valt Motiva, det är även det som jag funderat på. Vi verkar ha ungefär samma kroppstyp, ångrar du att du inte tog större implantat idag, nu när det gått lite längre tid? Tänker ifall man vänjer sig efter ett tag? Har som sagt varit inne på 425 cc men givetvis svårt att säga när jag inte varit på en konsultation! Men henne ska jag absolut kolla på! Vill ju inte ha dem för stora så det är det första man tänker på, men inte för små heller.. min ena syster och jag har iprincip samma kropp och hon har 550 cc. Men det tror jag för min smak är för stort.. så jäkla svårt!

Vilken profil har du och varför? Jag förstår mig inte riktigt på detdär..

Precis, så tänkte jag med! På hösten och vintern går man ju ändå runt i stora stickade tröjor! Men nu känner jag lite som du säger, skitsamma om någon märker egentligen.. man gör det ju bara för sin egna skull :)

Vert skrev:

Annie96 skrev:

Jag går ju inte i skolan men funderar också endel över om kollegor kommer märka eller i alla fall fundera, men även den känslan kändes värre innan op, nu känns det nästan lite jaja märker de så märker de. Även om jag själv knappt tycker det syns någon storleksskillnad när jag går i t-shirts eller med någon lösare tröja. Tajta kläder har jag inte använt än men kan tänka mig att det kommer synas mer då.

Som du säger så är det ju svårt att strunta i vad andra tycker även om man hade önskat att kunna göra det, speciellt de vars åsikt man bryr sig om. Hoppas och tror att din pojkvän kommer ta det bra, han är ju med dig för den du är och inte för dina bröst. Du kan ju prova att smyga dig in på ämnet och kolla av hans generella åsikt till plastikoperationer. Kanske kolla nån kändis instagram som opererat brösten och nämna att du tycker de är snygga? Jättesvårt att ta upp sånna saker tycker jag. Jag blev tillsist bara så frustrerad över mina icke-existerande bröst så jag slängde ur mig hur trött jag var på att aldrig kunna gå i en urringad klänning osv utan att det såg dumt ut och så började den konversationen.

Jag är väldigt nöjd med nordiska! Tycker allt har varit kanon från bemötande till operation och återbesök. För mig pendlar det lite vad jag tycker om storleken, tror de kommer bli exakt vad jag önskade mig men vissa dagar känns de små och andra dagar stora haha. Om du vill se mer varierande bilder än närbilder på bröst så kan du ju spana in Ylva Fogel (gamla ph deltagaren). Hon har Motiva 425cc är jag rätt säker på. Tror hon är snäppet mindre än oss men kanske ger någon uppfattning :)

Nu har jag iallafall berättat för mina föräldrar. Jag vågade mig på det i förrgår. Eftersom mina syskon redan opererat så kom det väl inte direkt som en chock för dom. Nämnde för min kille också snabbt för någon vecka sedan att jag länge velat göra en bröstförstoring. Han pratade om att hans faster gjort det, och då la jag snabbt in att ”det vill jag med” haha.. Jag funderar på Proforma Clinic.

Ser att du valt Motiva, det är även det som jag funderat på. Vi verkar ha ungefär samma kroppstyp, ångrar du att du inte tog större implantat idag, nu när det gått lite längre tid? Tänker ifall man vänjer sig efter ett tag? Har som sagt varit inne på 425 cc men givetvis svårt att säga när jag inte varit på en konsultation! Men henne ska jag absolut kolla på! Vill ju inte ha dem för stora så det är det första man tänker på, men inte för små heller.. min ena syster och jag har iprincip samma kropp och hon har 550 cc. Men det tror jag för min smak är för stort.. så jäkla svårt!

Vilken profil har du och varför? Jag förstår mig inte riktigt på detdär..

Precis, så tänkte jag med! På hösten och vintern går man ju ändå runt i stora stickade tröjor! Men nu känner jag lite som du säger, skitsamma om någon märker egentligen.. man gör det ju bara för sin egna skull :)

Hej igen!

Va skönt att du vågat dig på att berätta för dina föräldrar. Antar att de tog det bra? :)

Jag ångrar inte storleken ett dugg, de känns precis lagom stora, var ju aldrig ute efter några bomber så hade säkert egentligen varit nöjd med mindre också. Är bara så glad över att faktiskt ha bröst! :D har haft tightare kläder nu med och ingen som inte vet som kommenterat något heller.

Jag har demi profil. Profilen är det som avgör hur mycket de putar ut från kroppen. Mini är de ”plattaste”, sedan kommer demi, sedan full och tillsist course. Demi och mini sägs vara de som ger naturligast resultat.

Åh va kul att höra dig strunta i andras åsikter, glad för din skull! Sån skillnad jämfört med ditt första inlägg?

Jag berättade endast för min sambo och några nära vänner, jag har inte sagt något till min familj. Min mor och far tycker inte ens man ska pierca eller tatuera sig.. så jag har valt att inte säga något, om dom frågar kan jag ju säga ”ja det har jag” det är ju min kropp och jag gör det för min skull?

Har du nära relation med dina syskon? kan du inte fråga dem vad de sa till era föräldrar, tänker att de känner ju ändå dem och kan ge dig tips på vad du kan säga?:) tror inte du behöver vara så orolig, eftersom dina förädlar redan har gått igenom detta med dina syskon och varit fine med det! var bara ärlig ovh berätta hur du känner, de verkar schysta som bryr sig om att ni mår dåligt över detta
lycka till du!

Fjäril92 skrev:

Jag har berättat för min man, såklart hehe, samt två av mina närmsta vänner. Har funderat på hur jag ska göra med resterande men har kommit fram till att jag nog ska ”smyga in” det. Kanske inte ha ett tight linne första gången eller så. Sen hoppas jah slippa frågor. Kanske sitter det i ens eget huvud. Jag tror också jag klarar frågor bättre när allt är över.

Skulle jag få en dömande person emot mig nu innan så tror jag att jag kanske vacklar med mitt beslut och det vill jag inte.

Jag är förväntansfull över resultat :)

Precis så tänker jag med! Tycker det är skönt att det är höst och vinter snart, då märker folk det inte lika lätt med tanke på kläderna! Om någon vän undrar så berättar jag, men inte annars. Kan tänka mig att dom kommer märka till våren när vi bland annat åker på studentresa, men dom är förstående och jag tror dom förstår!

Ser att du opererar dig dagen efter mig, vad spännande!!

Jag har berättat för min man, såklart hehe, samt två av mina närmsta vänner. Har funderat på hur jag ska göra med resterande men har kommit fram till att jag nog ska ”smyga in” det. Kanske inte ha ett tight linne första gången eller så. Sen hoppas jah slippa frågor. Kanske sitter det i ens eget huvud. Jag tror också jag klarar frågor bättre när allt är över.

Skulle jag få en dömande person emot mig nu innan så tror jag att jag kanske vacklar med mitt beslut och det vill jag inte.

Jag är förväntansfull över resultat :)

Dotty95 skrev:

Jag berättade endast för min sambo och några nära vänner, jag har inte sagt något till min familj. Min mor och far tycker inte ens man ska pierca eller tatuera sig.. så jag har valt att inte säga något, om dom frågar kan jag ju säga ”ja det har jag” det är ju min kropp och jag gör det för min skull?

Ja men precis, man gör det ju faktiskt bara för sin egna skull! Jag ska nog inte heller berätta för någon annan är min familj och min bästa vän. Och min pojkvän såklart haha! Är du nöjd med din storlek? Får jag fråga hur lång du är och vikt? Känner mig så osäker över storleken..