Ni som har barn; berättade ni?

Jag berättade för min 6-åring att jag skulle operera både bröst och buk. Jag menar, jag skulle vara sjukskriven i en månad så nog skulle hon förstå att något var "fel" ändå.
Hon har inte brytt sig det minsta faktiskt. Hon har frågat varför och då har jag berättat, sen har det inte vart något mer med det.

Personligen tycker jag det är bättre att säga sanningen, om de frågar.

Jag har en dotter på 12år. Har inte berättat någon för henne.

Vill inte att hon ska bli påverkad på något vis. Då hon är i en väldigt känslig ålder.

Jag hade vadderad bh innan op så hon har inte märkt någon skillnad. Men är det så att hon frågar en dag så kommer jag berätta.

Veckan efter min op va hon hos morfar och blev bortskämd medans jag fick vila :p

Åh precis det här har jag oxå funderat på. Mina barn är så små som dom kommer inte att förstå någonting nu men funderar på vad man ska säga när de blir äldre. Precis som någon skrev ovan så vill jag att mina döttrar ska känna att man duger som man är...

Jag har en pojke på snart fyra år, han har hört när vi har pratat om det och han visste att jag skulle operera mig när han var hos sin farmor. Det var inte så smart, när vi var borta så var dom hemma hos oss och det kom främmande till oss. Svärmor säger till dom att vi är borta och då kommer lillen i bakgrunden och säger: mamma är och opererar sig! Det kan väl komma när som helst till vem som helst nu antar jag och det är ju inte så kul i alla lägen.

En fråga till er som berättat för barnen.

Vad kommer ni själva säga sen OM era barn vill operera sig?

Jag har funderat på det, nu förstå ju min dotter inget eftersom hon bara är 1år. men vad kommer man själv säga om dom sen kommer en dag och vill fixa sig?

nu har jag inga barn men när den dagen kommer, hade jag nog velat stötta henne och berätta både för och nackdelar , men tro fan att hon itne hade fått göra det när hon är 16!! tycker hon åtminstone borde ha hunnit bli 18-19 innan hon funderar kring sånt.. beror helt på hur små bröst hon har, ja har alltid mått dåligt över mina bröst så på så sätt hade ja inte velat att min dotter växer upp, men man tänker inte lika långt när man är 16.. så ngn gräns får man väl dra, och hade väl försökt få henne att inte göra ngra jättebomber direkt..

Om någon av mina döttrar efter sina graviditeter får liknande utseende som mig själv efter mina graviditeter, så kommer jag stötta dem i deras beslut. Men det förutsätter att de är vuxna och medvetna.. Kommer de hem som 16-åringar och säger att de vill göra brösten är det en annan femma. Jag tycker inte man lägger sig under kniven bara för att, utan det ska finnas en väldigt god anledning.

Min mamma poppade att hon hade sillisar här för bara någon vecka sen. haha, Snacka om att jag blev glad. Jag har ju tjatat om en bröstförstoring sen jag var typ 15 men har alltid trott att mina föräldrar var SÅ emot det, jag hade fel, nu har dom helt plötsligt inget att säga utan stöttar mig otroligt mycket istället.

Jag tycker att det var jättekul att mamma hade opererat sig men hade hon inte berättat hade jag aldrig kommit på det, hon har ju fått 3 barn efter op så dom händer ju lite och hon har inte så stora inlägg. Jag tror att jag skulle göra som mamma, om mina framtida barn bestämmer sig för att operera sig så kommer jag att berätta, eller om dom frågar såklart men annars är det väl onödigt att lägga fram någonting om egentligen inte är aktuellt.

Jag har inte berättat för mina barn. Har en dotter på 9 år och en son på snart 9 månader. Inga problem med sonen ju;) Men dottern valde jag att inte tala om det för. Jag sa att jag hade ont i ryggen.

Har haft sån stor konflikt inom mig själv över detta med operation. Tycker egentligen att det är hemskt att jag behövde operera mig för att våga visa mig för den jag lever med samt trivas med mig själv. Men nu tog jag det beslutet och hittills är jag överlycklig och nöjd.

Dock vill jag inte legitimera detta för min dotter, finns nog med utseende fixering i samhället. Kommer hon en dag fundera kring bröstförstoring får vi diskutera det då, men jag vill inte vara den som väckte tanken. 

Nu beror det ju på hur ens barn är också. Tror att min dotter skulle tycka det var en stor grej. Andra kanske inte bryr sig. Beror nog på att jag själv inte riktigt är tillfreds med att ändra på mig, när jag vet att det har med påtryckningar från samhället, att utseendet är så jävla viktigt!!!

Jag vet till nästan 100% att min tjej dessutom INTE skulle kunna vara tyst på skolan heller och de skulle inte jag vara bekväm med alls.  

Tack för alla kloka svar. Om min dotter vill göra en förstoring innan hon fött barn tror jag att jag kommer försöka övertyga henne om att vänta. Tycker inte att man behöver ha stora bröst för att duga, men det är skillnad när man fött barn och de helt plötsligt är som tomma påsar :-(.

Brinna: Såg inte din dotter att du helt plötsligt hade större bröst? När det gäller skicket på mig (smärta och så) kan jag alltid skylla på gallsten, som har plågat mig flera ggr under senaste månaderna..

Jag håller helt med Brinna!

Varför ska man berätta något om barnen inte frågar, dumt att väcka tanken.

En vitlögn har väl ingen dött av!

Kanske har kroppsidealen även hunnit ändrats tills dess att de är 18 år.

Mvh Elize

Min dotter är 6 år och väldigt uppmärksam så hon lär märka att något har hänt. Så jag får berätta..kanske säga att jag hade problem med brösten eller något sådant. Annars kommer hela skolan veta at mamma har opererat sina tuttar så de skulle bli större.

Min dotter är nio år, och jag har inte berättat för henne. Som tur (?) är, opererade jag bort ett lipom på ryggen samtidigt, så jag har visat henne ärret och förklarat att det är det som gör att jag måste ta det lugnt.

Jag vill inte att hon ska få insikt i eller vetskap om att det finns nåt som plastikkirurgi i den här åldern.

Har alltid använt push up tidigare, och mina nya bröst är kanske något större nu än med en sån bh. Men hon verkar då inte ha märkt nåt.

Och hon skulle säkerligen berätta för både kreti och pleti om hon visste om det! För alla i klassen visste att jag skulle operera ryggen ;-)

Jag håller med dig Betty Boop; vill inte ens att hon ska veta att plastikoperationer existerar. Vill på ngt sätt skydda henne och låta henne leva ovetandes om utseendefixering så länge det går. Hon är så uppmärksam på att hennes mamma är självupptagen som det är och det både räcker och blir över haha  💡.

Mina är 5 och 7 år.Jag funderade jätte mycket på vad jag skulle säga till henne, för jag var övertygad om att hon om någon märker.Men icke inte ett ord, blev lite förvånad faktiskt. Jag har bestämt mig för att berätta den dagen det är nödvändigt, tycker inte att en 7 åring behöver veta sånt nu, hon har tillräckligt att tänka på.Om hon någon gång funderar på att opa sig kommer jag stötta henne så länge det är genom tänkt.Jag själv tänkte på det i ca 15 år innan det blev dax, kanske lite väl länge men jag ville ha barn först.

Jag har en dotter på 8 år och en son på 10 år. Jag har valt att inte berätta. Dels vill jag inte lägga några som helst fördomar, om varken små eller stora bröst på dem och dels vill jag inte att de ska säga det i skolan, vilket skulle vara oundvikligt om jag berättat!!!

Jag har haft ont i ryggen innan och det sa jag när jag kom hem från operationen med. I och med att jag reser mycket i jobbet så var det inget konstigt alls att jag var borta en natt. Min dotter har kommenterat: "Varför har du en så stor bh???" en gång och då svarade jag bara att det är ju för att brösten ska få plats och få bra stöd så att de inte skuttar runt! Det är ju sant och hon sa inget mer om det. Sen har hon frågat varför jag har tejp under brösten. Då svarade jag bara att jag fick en bh av pappa i julklapp och den skaver lite där - och så fick hon känna på byglarna i bh:n. ", det är klart att de skaver, mamma" - sa hon då.

Skulle hon vilja operera sig när hon är vuxen (då menar jag inte 16, 18 år, utan när hon har vuxit färdigt!) så kommer jag att berätta och stötta henne. Men jag tänker inte lägga de värderingarna hos henne eller färga henne på något sätt innan dess.   

jag har två söner på 5 och 7 år, jag sade åt dem när det var dax för op att "mamma har trasiga tuttar" så doktorn ska operera dem. Har inte sagt att det är för att de skulle bli större, men båda barnen har noterat att de är större nu....killarna satt och kollade i Guiness rekordbok och fick se kvinnan med största brösten och då kom de fram till att "den tanten har i alla fall större tuttar än mamma har nu.." Hahahaha!!! Tror ändå inte att de säger så mycket om det här till omgivningen, de märker ju att vi inte pratar om det med folk så hittills (ta i trä) har de nog uppfattat att det är lite tabu att prata om med andra. Exempelvis sov de över hos svärmor en vecka efter op och de hade inte sagt något om det hela till henne, men vem vet det kanske kryper fram ngn gång i något olämpligt tillfälle men för mig var det svårt att "mörka" det hela för barnen och jag vill nog helst vara så ärlig jag kan, fast på deras nivå.

En annan lustig grej hände då 5-åringen satt brevid mig när jag tog på mig bh:n för några dagar sedan. Han frågade mig om var jag hade de där andra grejerna...de där med orange färg... Det visade sig att han menade mina silikoninlägg som jag alltid brukade ha i bh:n!! Så då fick jag förklara att nu när jag opererat mig behöver jag inte dem något mer, fniss.... vet inte om mina barn är extra observanta men de verkar ju notera allt, hehe!