Deprimerad, ångrar allt

Styrkekram till dig? tänk på att slutligt resultat först syns upp till ett år (!) efter op är gjord. Tappa inte hoppet än! Prata med kirurgen och berätta som du känner så kanske du kan känna dig lugnare om hen ger dig bra förklaringar till allt:)

Känner mig också smått deprimerad. Bara inne på dag 4 men känns som smärtarn bara fortsätter. Svullnaden är gigantisk, ser ut som mina bröst kommer bli för små och lika fula som innan. Just nu bränner, strålar det i bägge brösten. Ena tutten känns som den innehåller vätska som flyttas runt när man böjer sig.
Börja kännas dåligt redan i går. Och paniken över att smärtlindringen vara räcker några dagar till. Börjar få ont i ryggen av att sova sittandes. Orkar inte göra nåt. Vill ut å köra bil å träffa folk ?

Finns om du behöver skriva av dig

Cezzy skrev:

Känner mig också smått deprimerad. Bara inne på dag 4 men känns som smärtarn bara fortsätter. Svullnaden är gigantisk, ser ut som mina bröst kommer bli för små och lika fula som innan. Just nu bränner, strålar det i bägge brösten. Ena tutten känns som den innehåller vätska som flyttas runt när man böjer sig.
Börja kännas dåligt redan i går. Och paniken över att smärtlindringen vara räcker några dagar till. Börjar få ont i ryggen av att sova sittandes. Orkar inte göra nåt. Vill ut å köra bil å träffa folk ?

Fattar exakt, jag var JÄTTEdeppig första veckan och kände som du!! Alltså nästan så illa så min sambo ville jag skulle prata med psykolog eller nån annan professionell för jag mådde så dåligt och kände mig så ful, men det går ju över, kommer säkert bli jättefint för dig när svullnaden och det onda har lagt sig, grattis till operationen och hoppas du slipper komplikationer och allt går som det ska

Du hade definitivt inte små bröst innan op, utan tvärtom! Alltså stora!!

Finns också om du vill skriva av dig. Är i precis samma sits som du!

Åh, vad jag lider med dig/er ♡
Tänker att det skrivs lite för lite om det psykiska bekymren som faktiskt kan uppstå.
Själva smärtan kan man ju ta värktabletter för men själen är värre.
Jag hade läst om det innan och var aningen förberedd på att jag skulle bryta ihop. Första veckan var fokus mest på smärtan och hur jag skulle klura ut att ta av/på kläder osv men sedan började ångesten krypa sig på :(
Känslan av att vara oduglig. Värdelös. Varför kunde jag inte bara vara nöjd som jag var tidigare? Osv, osv... Och detta trots att mina bröst lyckligtvis läker enligt plan och är fina.
Nu har det snart gått 4 veckor och det känns bättre o bättre för varje dag. Försöker tänka fina tankar om mig själv och mina bröst.
Tänker också att det är lätt att överanalysera hur brösten ser ut i början. Många, många vittnar ju om att det kan ta upp till ett år innan de är färdiga.
Kanske får ha lite tålamod med både sig själv och brösten.
Varm bamsekram!

Jkagdn skrev:

Styrkekram till dig? tänk på att slutligt resultat först syns upp till ett år (!) efter op är gjord. Tappa inte hoppet än! Prata med kirurgen och berätta som du känner så kanske du kan känna dig lugnare om hen ger dig bra förklaringar till allt:)

Tack

NettanSpättan skrev:

Åh, vad jag lider med dig/er ♡
Tänker att det skrivs lite för lite om det psykiska bekymren som faktiskt kan uppstå.
Själva smärtan kan man ju ta värktabletter för men själen är värre.
Jag hade läst om det innan och var aningen förberedd på att jag skulle bryta ihop. Första veckan var fokus mest på smärtan och hur jag skulle klura ut att ta av/på kläder osv men sedan började ångesten krypa sig på :(
Känslan av att vara oduglig. Värdelös. Varför kunde jag inte bara vara nöjd som jag var tidigare? Osv, osv... Och detta trots att mina bröst lyckligtvis läker enligt plan och är fina.
Nu har det snart gått 4 veckor och det känns bättre o bättre för varje dag. Försöker tänka fina tankar om mig själv och mina bröst.
Tänker också att det är lätt att överanalysera hur brösten ser ut i början. Många, många vittnar ju om att det kan ta upp till ett år innan de är färdiga.
Kanske får ha lite tålamod med både sig själv och brösten.
Varm bamsekram!

Förstår helt och håller med :( verkar ju nästan va mer regel än undantag med en riktig depression efter op!! Men det blir man ju sällan varnad för upplever jag, och då känns det ju ännu värre när man inte vet om att det är vanligt och andra också har det så. Dina bröst är jättefina redan ju, wow!!