Äntligen ska implantaten ut!

Hej! Jag vill bara dela med mig av min upplevelse av min bröstoperation. Jag satte in implantat för ett år sedan då jag aldrig varit nöjd med mina bröst och alltid tänkt tanken på att fixa dem. Senaste året har varit väldigt tufft. Jag lider fortfarande av insomnia, tappar mycket hår till och från, har fått väldigt dålig hy, har mycket ångest och svårt att andas nästan varje dag. Jag känner mig helt utmattad, som att jag har gått in i väggen. Min operation har varit allt annat än det jag föreställt mig och jag har verkligen fått en tankeställare efter det här. Jag har velat fram och tillbaka länge nu på om jag ska ta ut implantaten men kommit fram till att det är det enda alternativet och plockar därför ut dem nu i januari. Känner mig så trygg i beslutet. Har ställt in mig på att det inte kommer se så bra ut efteråt, men jag tänker å andra sidan att då är jag åtminstone mig själv igen, jag är frisk och mår bra, och det är det viktigaste. Det ska bli så skönt och jag har bestämt mig för att aldrig utsätta mig för något sånt igen. Det är sällan man hör de negativa aspekterna med bröstoperationer, men de finns, och för alla är det inte givet att man kommer bli nöjd och må bra, oavsett hur resultatet blir. Jag kan inte svara på om jag lider av BII eller om mina symtom är en följd av hur jag mår psykiskt i förhållande till operationen, men oavsett vad det är så räknar jag med att må bättre efter uttag och det känns som att jag nu börjar se ett ljus framför mig, vill jag hoppas i alla fall. Även om det kommer ta lång tid innan allt blir som vanligt igen. Min poäng med inlägget är inte att skrämma upp någon eller att vara negativ, jag vill bara att man ska veta om att det finns en mörk sida med dessa operationer också. Det är bra att vara medveten om det, för det var inte jag och jag önskar att någon hade delat med sig av det till mig.