Orkidee wrote:

Gud, skönt att det gick bra! <3 Och som du säger, ett gott skäl att välja en etablerad klinik som kan kicka in resurser SNABBT när det krävs.

Får jag fråga hur mycket du har varit igång och rört på dig? Sa läkaren varför han tror att du drabbades av detta?

Det läskiga är att jag mådde så bra och var ute i trädgården hela dagen med min man och dotter. Jag gjorde inga tunga lyft, stod bredvid och tittade på när han jobbade, men visst gick jag både in och ut. Vet att jag drog lite i en trädgårdsstol för att sätta mig. Jag gick in och ut, så dörrar stängdes och öppnades, men jag gjorde allt försiktigt. Jag kände aldrig något obehag. När vi sen kom in igen höll jag på att hjälpa min dotter av med overallen. Då kände jag att det spände lite.

Allt jag nämnt ovan har jag mer eller mindre gjort dagarna innan också utan att något hänt. Och på måndag skulle jag tillbaka och jobba egentligen. Jag kan verkligen inte koppla någon specifik händelse till att något var tungt, eller ansträngande. Jag lyfte ju aldrig något.

Men kylan var lite lurig kanske. Oavsett känner man en stor ångest nu för hur lite som krävs för att något sådant ska hända så många dagar efter en operation.

AnneMarie wrote:

Otäckt!! Tur det gick bra. Men dom satte in implantatet igen då? Hur lång tid tog det tills du opererades? Bor du nära kliniken?

Det tog drygt en timme från att jag pratat med läkaren tills jag fått en spruta morfin på kliniken. Det gjorde så ont att det inte hjälpte direkt. Lättade efter en halvtimme.

Två timmar senare var jag intuberad och omopererad tror jag. Alla timmar flöt ihop lite.

Men storleken på svullnaden var så stor att det krävde omedelbar op.

De satte in implantatet igen, ja. Allt ser typ ut som innan och ska tydligen göra det. Dock har jag en tunn slang som för ut vätska från bröstet.

Så lättad att kunna göra det på samma klinik.

Ckop20 wrote:

Men herregud, vilken fruktansvärd upplevelse du har varit med om! Jag fick verkligen rysningar när jag läste ditt inlägg. Men så bra att du agerade och inte avvaktade och skönt med 100% fokus när du behövde det och att AK agerade omedelbart och att man inte behöver åka in till off vård för att få det åtgärdat. Hur vet den offentliga vården hur man gör det bäst? Hoppas mu du kommer över detta snabbt och även känslomässigt. Förhoppningsvis får du en möjlighet att gå igenom händelseförloppet med AK så du förstår varför det hände för att du ska kunna komma vidare och läka. God bättring, ta hand om dig och tack för du delar din berättelse ❤️

Tack snälla ♥️ usch, ja, det vill man inte ens tänka på. Men helt ärligt for de tankarna igenom mig för varje sjukhus taxiföraren passerade. Jag kände flera gånger att jag inte kommer klara det. Hade sådan ångest för min dotter. I synnerhet då vi bor på andra sidan stan och det kändes som en evighet att ta sig till kliniken.

Jag fick stanna över natten och hade jättebra stöd av två sköterskor under kvällen och natten. Grubblade och grämde mig en del i alla fall, men de var superrara och kunniga.

Jag måste ringa in varje morgon nu och rapportera volymen i dränagepåsen. Kommer säkert få en återbesökstid i veckan. Orkade faktiskt inte ringa idag till kirurgen som opererade mig akut. Var så matt.

Nu har jag laddat upp en bild i silvergalleriet på hur bröstet såg ut. Så grotesk storleksskillnad. Man förstår att det var minst en halvliter blod där inne.

Nu i efterhand är de precis som innan.