Du är i gott sällskap! Narkosen och ingreppet kan ge en påföljande nedstämdhet i sig själv, av fysiologiska orsaker typ, och då är det kanske naturligt att man försöker "hitta" en påtaglig orsak - och så hittar man något att hänga upp det på, och då ligger det förstås nära till hand att noja över det färska resultatet som kan se för galet ut. (Det kan det verkligen, fast det ändå blir fint sen!). Det du beskriver låter som en ganska vanlig bakomplacering, om det känns bra att veta.

Antibiotikan gör magen svullen, morfinet och stillasittandet stoppar upp den och så ser man gravid ut - det vittnar många om, och smärtan konsumerar liksom det tålamod man skulle behövt till annat....

Du är inte alls ensam om det här, så försök hitta tröst i att det är normalt och går över om inte alltför länge. Tänk nu snälla tankar om dig själv i stället och försök hitta nån bra film eller serie att sträckkolla på (men glöm inte att röra lite på dig också, för att minska risken för blodpropp).

Jag kan verkligen hålla med Marina där. Magen såg ut som v18 på mig en vecka post op ? men det går över fort! Hoppas du finner inre frid och gör snälla saker och tänker snälla tankar. Brösten ändras så mycket första tiden.

Och som tillägg på det som alla andra säger så ÄR brösten för jävligt skitfula i början.

Det tar en stund för svullnad, blåmärken, och nu vet jag inte exakt vad du har gjort, men jag lyfte mina och de var liksom platta under där de dragits ihop, att försvinna/falla på plats. Turligt nog hade min kirurg förvarnat mig på det, men jag började skratta när jag packade upp dem första gången.

Och det här med att bara vara stilla tär ju både psykiskt och fysiskt, för mig personligen så var det det värsta med hela processen. För mig hjälpte det lite att ta mig ut och gå i lagom takt, med ibland med kompis, fika och mycket paus.

Hej
Jag hade oxå en emotionell berg och dalbana, vissa dagar kändes allt bra och vissa dagar ville jag bara ta bort dem och könde mig missnöjd.
Mest för att man inte kunde leva som vanligt tror jag. Det släppte sen när jag väl fick börja träna och röra mig ordentligt igen?
Nu lite mer än 3 månader postop är jag mer än nöjd och så glad att jag gjorde det? helt annan självkänsla och kläderna sitter helt annorlunda? älskar dem

Om du går till gymmet kan jag slå ett slag för träningscykel i lagom takt med.
Lagom takt = bli inte svettig/ta inte i så brösten gungar. Det sista är självsanerande i början ?

Jag kan absolut känna igen mig i det du skriver. Opererades för 1 månad sedan. Jag har varit lite låg mentalt. Smärtan, svullnaden i bröst och mage, begränsad rörlighet, omotiverad till mitt arbete hemma osv. Men det släppte efter cirka 3 veckor och blir bara bättre och bättre tycker jag. Bara att komma ur mjukisdressen och åka ut på något hjälper ju till :). Brösten blir finare och finare....vet att det är svårt med tålamodet...man vill bara att det ska vara perfekt direkt. Lyssna på din kirurgs råd och anvisningar så blir allt bra :)