Är det mommy makeover jag ska göra?
Jag har en utåtputande mage efter två graviditeter med mycket stora barn (gick upp 25 kg med båda, är 162 cm och vägde över 80 kg). Idag tränar jag och äter bra, så är egentligen inte överviktig. MEN jag har flera gånger på senaste tiden fått frågan om jag är gravid, då min mage fortfarande står ut. Jag har lite överskottshud och lite överskottsfett men mitt problem är att min mage ändå står ut. Naturligt har jag mycket svank så jag tror inte jag kan få platt mage och jag vet att det inte är realistiskt, men jag undrar om en mommy makeover, att sy ihop de raka magmusklerna, är lösningen för mig? Det är så jobbigt att jag kämpar på och tränar riktigt bra, men magen är som den är oavsett vad jag gör. Eller ska jag bara acceptera att det är som det är? Att man inte kan göra något? Vill gärna höra era erfarenheter av att ha haft en utåtputande mage och hur ni gjort.
37 år, 2 barn. 162 cm, 68 kg. Bokat operationstid på Plastikkirurgen Stockholm Örjan Gribbe 15/2. Ska lägga in mentor 500cc hög profil framför muskeln!
En mommy makeover är en kombination av olika operationer, som bukplastik och bröstlyft tex. Det du menar är en stor bukplastik och det låter som det är det du kanske behöver. För mig var bukväggen och musklerna utstående och det spelade ingen roll hur mycket jag tränade eller hur många besök till fysioterapeut jag gjorde. Jag hade noll balans och ingen kontakt med mina muskler. Hade även en hel del häng med extra hud som störde. Kirurgen sydde ihop mina muskler och nu har jag en helt platt mage, plattare än jag någonsin haft. Vid en konsultation kan kirurgen tala om vad som kan göras just för dig men det låter som du har en diastas, muskeldelning.
1 barn, 44 år, 161 cm.
Jag gör research inför en stor bukplastik och eventuellt bröstlyft. Kanske blir en mommy makeover om jag ändå måste under kniven. Har liten kontakt med mina magmuskler och kan inte gå eller stå för länge utan ryggont vilket är mitt största problem om man bortser från de psykiska problem jag har över hur magen ser ut.
Hej, jag har ingen råd att ge angående operation men vi står inför samma tanke så vi kan följas åt. Jag har fått fyra barn och efter den sista, 5 år sen, har mina magmuskler inte gått ihop. Jag är också 162 cm, smal för övrigt. Och utammade bröst. Jag har varit på AK kliniken hos Peter Emanuelsson, som har doktorerat magmuskeldelning. Och hos Paolo Montemurro för bröstförstoring, fast jag vill göra båda under samma operation och behöver välja vilken chirurg. Jag vill ha anatomiska, naturliga bröst, de rekommenderade ca. 240 cc, jag har nu A eller AA till och med. Det ska då bli en fyllig B kupa, men jag funderar gå till en liten C, eftersom jag har läst att många ångrar sig om storlek, däremot vill jag inte att det ska märkas, det ska vara naturligt. När det gäller magmuskeldelningen ska det förhoppningsvis resulterar i en platt mage, men framförallt starkare bål, mindre ländrygg ont, mindre svank (har jag naturligt men är nu extra mycket, musklerna jåller inte mot).
Mammastimenow: Kan ingen av de du varit hos göra båda ingreppen? Måste du välja någon annan? Hur ska man veta vem som är bra på båda? jag vill också göra en bröstförstoring, jag har en utammad B-kupa och de är inte i proportion till min övriga kropp, har en ganska stor utåtstående rumpa (som jag gillar!) men som brösten inte "passar till". Jag undrar hur begränsad man blir i sin träning om man syr ihop musklerna? Alltså kan jag när det läkt träna som vanligt?
35 år, 2 barn. 162 cm, 65 kg. Vill göra bröstförstoring på Nordiska kliniken. Nu har jag en tom (utammad) 75 B. Vill gå upp i storlek och volym men vet inte hur mycket. Vill troligtvis ha runda implantat framför muskeln.
Belle: jag glömde nämna att jag även vill göra en bröstförstoring så det var därför jag skrev mommy makeover. jag gillar inte det uttrycket egentligen. Men det är vad det kallas i sammanhanget så får tugga i mig det :) Kan du berätta mer om hur du kunnat röra dig/träna efteråt? Jag är rädd att jag ska bli begränsad i min träning efter en sådan operation. Eller är det helt "ofarligt"? Vill inte offra rörelsen.
35 år, 2 barn. 162 cm, 65 kg. Vill göra bröstförstoring på Nordiska kliniken. Nu har jag en tom (utammad) 75 B. Vill gå upp i storlek och volym men vet inte hur mycket. Vill troligtvis ha runda implantat framför muskeln.
Jag råkade ut för en del komplikationer men nu verkar allt vara på väg åt rätt håll. Ångrar dock ingenting trots alla problem. Jag har precis börjat röra på mig ordentligt och tror att är man mer rörlig från början (inga problem eller så) så kommer rörligheten snabbare. Jag är fortfarande stel i bålen men det blir bättre och bättre. I början kändes det som jag aldrig någonsin skulle kunna träna eller yoga igen men nu känns det rimligt. Mina bröst har en månad kvar av läkning, sen är det dags. Tror man får jobba upp rörligheten, man syr ju ihop musklerna och de tar tid att läka (jag är fortfarande öm och svullen).
Gillar inte heller uttrycket "mommy makeover", det är luddigt minst sagt men nu är det vad jag gjort :)
1 barn, 44 år, 161 cm.
Jag gör research inför en stor bukplastik och eventuellt bröstlyft. Kanske blir en mommy makeover om jag ändå måste under kniven. Har liten kontakt med mina magmuskler och kan inte gå eller stå för länge utan ryggont vilket är mitt största problem om man bortser från de psykiska problem jag har över hur magen ser ut.
Belle: vad har du råkat ut för när det gäller komplikationer? Tränade du mycket innan?
35 år, 2 barn. 162 cm, 65 kg. Vill göra bröstförstoring på Nordiska kliniken. Nu har jag en tom (utammad) 75 B. Vill gå upp i storlek och volym men vet inte hur mycket. Vill troligtvis ha runda implantat framför muskeln.
Jag fick nekros och hade någon jobbig bakterie som gjorde att jag mådde piss rent utsagt. Orkade ingenting. Så fort jag fick antibiotika mot den så blev allt mycket bättre. Nekrosen fick läka ut och skars sedan bort.
Jag tränade inte mycket innan, var aktiv men ingen strukturerad träning.
1 barn, 44 år, 161 cm.
Jag gör research inför en stor bukplastik och eventuellt bröstlyft. Kanske blir en mommy makeover om jag ändå måste under kniven. Har liten kontakt med mina magmuskler och kan inte gå eller stå för länge utan ryggont vilket är mitt största problem om man bortser från de psykiska problem jag har över hur magen ser ut.